Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk rundhorisont - Inför morsesystemets 100-årsjubileum - Nytt jaktplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR MORSESYSTEMETS
100-ÅRSJUBILEUM
För nästan exakt 100 år sedan höll den
amerikanske konstnären och uppfin-
naren Samuel Finley Morse på att expe-
rimentera med överföring av telegra-
fiska meddelanden genom undervattens-
kabel och utvecklade samtidigt den his-
toriska kombination av punkter och
streck, som ännu är känd som morseco-
den. Det var i själva verket 1843 som
han med bistånd av den amerikanska
kongressen började bygga en telegraf-
linje från Baltimore till Washington,
men det var först den 24 maj 1844, som
han var i stånd att använda den.
Under de hundra år, som gått sedan
dess, har den elektromagnetiska ström-
men utvecklats i en omfattning som
Morse knappt kunde ha drömt om. En-
gelska uppfinnare, bl. a. Fleming, har
spelat en stor roll vid den moderna ra-
dions utveckling.
Fastän kriget nödvändigtvis på många
sätt begränsat bruket av radio, har det
även i många avseenden utvidgat det,
och den elektriska signaleringen är i dag
oerhört mångsidigt tillämpad. Varje
gren av varje vapenslag använder radio
i den ena eller andra formen, och dess
mest sensationella och samtidigt mest
hemlighetsfulla bruk utgöres av radio-
lokaliseringen, ett system som utarbetats
av brittiska vetenskapsmän, varigenom
flygplan på stora avstånd avslöjas ge-
nom sin inverkan på en ytterst känslig
radiomottagare. Det var radiolokalise-
ringen som i lika hög grad som de brit-
tiska piloternas tapperhet bidrog till att
vinna den stora luftdrabbningen om
England på sommaren och hösten 1941.
Radions användbarhet vid stridsflyg-
ning är väl känd. Blindflygningspiloten,
som kan navigera ett flygplan automa-
tiskt med ledning av radion, hade redan
i fredstid vunnit kommersiell använd-
barhet, och amerikanska experter hade
varit föregångsmännen vid forskningen
på området. Denna metod har vunnit
vidsträckt tillämpning hos båda parter i
det pågående kriget, och alldeles speciellt
utnyttjas den av de brittiska ”färjepilo-
terna” som flyga sina väldiga bombplan
tvärs över Atlanten från USA till Eng-
land.
I allmänhet måste bruket av radiotele-
foni, både på flygplan och fartyg, nu i
krigstid begränsas oerhört i förhållande
till vad som var fallet i fredstid, på
grund av faran att fienden uppfångar
signalerna och får bäring till telegrafis-
tens position. Sålunda måste flygplan
och fartyg som gå i konvoj, färdas så
tyst som möjligt och endast sända de
allra mest nödvändiga meddelanden.
T. o. m. ett ensitsigt jaktplan är i det
moderna kriget utrustat med egen sän-
dare och mottagare. De olika planen i
exempelvis en anfallande Spitfiredivision
står i lika kontinuerlig och ständig kon-
takt med varandra som om piloterna be-
funne sig bredvid varandra nere på mar-
ken. Jaktplanen ha naturligtvis mindre
orsak att dölja sin vistelseort än fly-
garna i bombplan på långdistansflygnin-
gar.
Även vid strider till sjöss måste signa-
lerna hållas vid ett minimum, t. o. m.
långt efter det att en sammandrabbning
ägt rum. Faran av att man röjer sin
vistelseort genom för mycket signalering
är uppenbar, och det inträffar ofta att
detaljerade rapporter måste hållas inne
till dess flottorna nått trygga farvatten.
Armén har sannolikt ökat sin använd-
ning av radio mera än något annat va-
penslag. I de moderna pansardivisioner-
na utgöres det enda säkra kommunika-
tionsmedlet av radiohörlurarna i strids-
vagnarna, bilarna o. s. v. Det torde nu
knappt finnas ett enda fordon i den brit-
tiska armén som ej försetts med radio.
Varje pansardivision har sina egna sig-
nalistavdelningar, vardera omfattande
omkring 800 man. De utgöra självstän-
diga förband och köra och underhålla
sina egna fordon. Infanteristerna ha sina
egna portabla radioapparater, som
ibland av signalisterna bäras på ryggen,
ibland transporteras på bårar, och som
utgöra viktiga kommunikationsmedel
mellan isolerade utposter.
Man torde kunna utgå ifrån, att den
viktigaste utvecklingen på radions om-
råde fortfarande är hemlig. Vetenskaps-
männen arbeta oupphörligt på att till-
lämpa radions senaste rön i krigskonsten,
och man kommer allt längre och längre
bort från den enkla magnet och ström-
brytarnyckel, som Emanuel Finley Mor-
se började med för 100 år sedan.
12 TEKNIK för ALLA
Nytt jaktplan
Focke Wulf, F W 190, heter detta nya
= tyska jaktplan, som för första gången
uppträdde över fronterna 1941, och som
anses beteckna ett avsteg från hittillsva-
rande tyska konstruktioner. Planet har
fördenskull tilldragit sig stort intresse i
England, där man emellertid anser att
Spitfire fortfarande är överlägset F W
190. Av tillgängliga uppgifter framgår,
att planet — ett lågvingat, ensitsigt mo-
noplan — har en spännvid av 11.1 m och
en vingyta av 14.3 m2, längden är 8.7 m
och vikten 3.150 kg. Maximihastigheten
uppges till 590 km/tim på 6.000 m höjd
och den praktiska topphöjden till 11.400
m. Motorn är en 1.600 hk BMW 14-cy-
lindrig luftkyld stjärnmotor, och be-
styckningen består av 6 i vingarna mon-
terade kulsprutor av okänd kaliber. För
övrigt kan nämnas, att planet är utrus-
tat med indragbara landningsställ och
sporrhjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
