- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 27. 3 juli 1942 /
18

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelbilen — leksak eller trafikmedel? Av G. F.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

| CYKELBILEN ...

(Forts. fr. föreg. sida.)

ETT
FARTVIDUNDER

Er herre som går sina egna vägar är
tegelmästare Björn Jeansson i Smed-
by, som konstruerat en tvåhjulig cykel-
bil utan kaross. Han skriver bl. a.:
”Enligt min mening äro alla pedos all-
deles för tunga. Syftet med dessa smäck-
ra bilar är väl ändå, att de skola köra
fortare än en cykel. Den största förde-
len med en pedo är att man sitter i ett
strömlinjeformat hölje som övervinner
luftmotståndet och att ens huvud kom-
mer i sadelhöjd.
Då jag byggde den lilla bil som finns
på fotografierna, tänkte jag ett tag på

Pedochauffören Arne Håkansson, Grön-

dal, experimenterar med en ny vagn, som

vid det här laget dock ändrats till 3-hju-

ling. Bakhjulen äro lagrade i ramen;

framändarna i styrlagerdelar, bakändar-
na sitter i spiralfjädrar.

18 TEKNIK för ALLA

:behövs!

ett lätt plywood-hölje för att få ”stream-
line” på åket. Efter en del försök lät
jag dock bli. I 40” värme en vindstilla
dag är det gott att ha lite ventilation!

Cykeln är helsvetsad och varje skarv
putsad med handfräs. Utväxlingen sker
via ett tvåväxlat Torpedo-nav. Styrnin-
gen går över dubbel polhemsknut till
framgaffeln. Sätet är förskjutbart c:a
30 cm och föraren sitter mjukt och luf-
tigt på sadelgjordar. Fjädringen fram
sker med spiralfjäderburens extra gaf-
fel. Bakfjädringen är av teleskoptyp,
och hjulet hålles i läge av den vågräta,
styva gaffeln. Ett gammalt avigvänt
trampnav med vevarna åt samma håll
ger god styrsel.” | ;

Herr Jeansson hävdar att hans cykel-
bil gör 50 å 60 km fart på medelgod väg,
och på asfalt i vindstilla påstår han, att
maskinen kommit upp i 70 km i timmen!
Detta är ingen bluff, skriver han, och är
villig att skaffa intyg på saken, om det
Vi tillåta oss ändå att tvivla
till dess vi sett herr Jeansson provköra
sin maskin...

Om herr Jeansson hade rätt vore fråge-
tecknet i rubriken härovan helt obehöv-
ligt, ty då skulle ju cykelbilen utan svå-
righet konkurrera ut cykeln och t. o. m.
köra ifrån flertalet bilar i trafikvimlet
— men vi tro inte att det är så enkelt,
även om pedon är betydligt framkomli-
gare än en motordriven vagn.

SENSATION I
HÄLSINGBORG

n gammal bekant till TfA:s läsare,

den ungerske konstnären Béla Hradil,
i Hälsingborg har som synes också etab-
lerat sig som pedokonstruktör. Sedan
han en tid kört omkring på stadens ga-
tor intervjuades han f. ö. av Helsing-
borgs Dagblad och har i ett slag blivit
en känd man även utanför sitt egentliga
fack.

Herr Hradils konstruktion uppvisar en
hel del originella detaljer, men det är
speciellt hans sätt att bygga karossen
som intresserar oss. Karosseriet väger
inte mer än 15 kg och det går att mon-
tera av på ett par minuter. Det är byggt
på spant, som överdragits med impreg-
nerad vaxduk, vilken målats i olivgrön
färg, bruten av en svart, bred rand.

Vagnen har utan svårighet tagit sig
upp för Hälsingborgs största backe och
bromssystemet är ordnat som på en van-
lig bil. Baktill finns ett stort utrymme
för bagage och vagnen är utrustad med
körriktningsvisare, vilka manipuleras
från instrumentbrädan. Elektrisk belys-

ning för såväl parkering som näåttkör-
ning finns också. Skyddsglaset av cel-
luloid, som omger föraren, är uppfällbart
bakåt och har framtill en enkel låsan-
ordning, så konstruerad, att när huven
är låst, förarhytt och bromsanordningar
äro oåtkomliga. ;

ESKILSTUNA
LEDER |

et bästa ha vi emellertid spart till sist.
Vi anse nämligen att den cykelbil som
byggts av innehavarna av Cykel- och
sportaffären, Storgatan 14 i Eskilstuna,
Å. Andersson & Co., i det närmaste är
en fullträff. Chassiet återfanns i nr 23
av TfÅ och i dag kunna vi presentera
den färdiga bilen, som ser ut som ett
fullfjädrat racer-åk. Herr Andersson
meddelade vid ett telefonsamtal att bilen
är lättrampad och lättstyrd och att den
utan svårighet håller hög cykelfart. Es-
kilstuna är ju en stad utan svårare bac-
kar, men de stigningar som finnas pas-
serar bilen utan att växeln behöver till-
gripas. :
"Denna vagn är ett steg i rätt rikt-
ning. Vi skulle dock tro att den kan
förbättras en hel del. Den har nu ka-
ross av masonit, men om den i stället ut-
rustades med en väv- eller vaxdukska-
ross skulle vikten nedbringas högst av-
sevärt och vagnen bli ännu snabbare.

+

Det råder inget som helst tvivel om
att när cykelbilen lämnat experimentsta-
diet (vilket den torde göra redan i som-
mar) kommer den att bli ett fortskaff-
ningsmedel att räkna med. Den två-sit-
siga vagnen med sufflett, nedfällbar
vindruta och luftintag på kylarens plats

blir en idealisk semester- och långfärds-’

vagn, som skänker sin ägare betydligt
mera nöje och komfort än de nuvarånde
cyklarna, som visserligen äro snabba och
praktiska trafikmedel men lämnar den
åkande utan skydd för regn, storm och
kyla. Och dessutom är cykelbilen ett
fint surrogat för den nu bensinlösa bi-
len, och frågan är, om den inte även
skulle kunna fylla en nyttig uppgift för
alla körkortsaspiranter. Om körskolor-
nas elever finge göra sina första läro-
spån i den ädla rattvridningskonsten sit-
tande i en cykelbil, skulle säkert en hel
del besvär och olyckstillbud kunna und-
vikas!

G. F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-27/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free