| CYKELBILEN ... (Forts. fr. föreg. sida.) ETT FARTVIDUNDER Er herre som går sina egna vägar är tegelmästare Björn Jeansson i Smed- by, som konstruerat en tvåhjulig cykel- bil utan kaross. Han skriver bl. a.: ”Enligt min mening äro alla pedos all- deles för tunga. Syftet med dessa smäck- ra bilar är väl ändå, att de skola köra fortare än en cykel. Den största förde- len med en pedo är att man sitter i ett strömlinjeformat hölje som övervinner luftmotståndet och att ens huvud kom- mer i sadelhöjd. Då jag byggde den lilla bil som finns på fotografierna, tänkte jag ett tag på Pedochauffören Arne Håkansson, Grön- dal, experimenterar med en ny vagn, som vid det här laget dock ändrats till 3-hju- ling. Bakhjulen äro lagrade i ramen; framändarna i styrlagerdelar, bakändar- na sitter i spiralfjädrar. 18 TEKNIK för ALLA :behövs! ett lätt plywood-hölje för att få ”stream- line” på åket. Efter en del försök lät jag dock bli. I 40” värme en vindstilla dag är det gott att ha lite ventilation! Cykeln är helsvetsad och varje skarv putsad med handfräs. Utväxlingen sker via ett tvåväxlat Torpedo-nav. Styrnin- gen går över dubbel polhemsknut till framgaffeln. Sätet är förskjutbart c:a 30 cm och föraren sitter mjukt och luf- tigt på sadelgjordar. Fjädringen fram sker med spiralfjäderburens extra gaf- fel. Bakfjädringen är av teleskoptyp, och hjulet hålles i läge av den vågräta, styva gaffeln. Ett gammalt avigvänt trampnav med vevarna åt samma håll ger god styrsel.” | ; Herr Jeansson hävdar att hans cykel- bil gör 50 å 60 km fart på medelgod väg, och på asfalt i vindstilla påstår han, att maskinen kommit upp i 70 km i timmen! Detta är ingen bluff, skriver han, och är villig att skaffa intyg på saken, om det Vi tillåta oss ändå att tvivla till dess vi sett herr Jeansson provköra sin maskin... Om herr Jeansson hade rätt vore fråge- tecknet i rubriken härovan helt obehöv- ligt, ty då skulle ju cykelbilen utan svå- righet konkurrera ut cykeln och t. o. m. köra ifrån flertalet bilar i trafikvimlet — men vi tro inte att det är så enkelt, även om pedon är betydligt framkomli- gare än en motordriven vagn. SENSATION I HÄLSINGBORG n gammal bekant till TfA:s läsare, den ungerske konstnären Béla Hradil, i Hälsingborg har som synes också etab- lerat sig som pedokonstruktör. Sedan han en tid kört omkring på stadens ga- tor intervjuades han f. ö. av Helsing- borgs Dagblad och har i ett slag blivit en känd man även utanför sitt egentliga fack. Herr Hradils konstruktion uppvisar en hel del originella detaljer, men det är speciellt hans sätt att bygga karossen som intresserar oss. Karosseriet väger inte mer än 15 kg och det går att mon- tera av på ett par minuter. Det är byggt på spant, som överdragits med impreg- nerad vaxduk, vilken målats i olivgrön färg, bruten av en svart, bred rand. Vagnen har utan svårighet tagit sig upp för Hälsingborgs största backe och bromssystemet är ordnat som på en van- lig bil. Baktill finns ett stort utrymme för bagage och vagnen är utrustad med körriktningsvisare, vilka manipuleras från instrumentbrädan. Elektrisk belys- ning för såväl parkering som näåttkör- ning finns också. Skyddsglaset av cel- luloid, som omger föraren, är uppfällbart bakåt och har framtill en enkel låsan- ordning, så konstruerad, att när huven är låst, förarhytt och bromsanordningar äro oåtkomliga. ; ESKILSTUNA LEDER | et bästa ha vi emellertid spart till sist. Vi anse nämligen att den cykelbil som byggts av innehavarna av Cykel- och sportaffären, Storgatan 14 i Eskilstuna, Å. Andersson & Co., i det närmaste är en fullträff. Chassiet återfanns i nr 23 av TfÅ och i dag kunna vi presentera den färdiga bilen, som ser ut som ett fullfjädrat racer-åk. Herr Andersson meddelade vid ett telefonsamtal att bilen är lättrampad och lättstyrd och att den utan svårighet håller hög cykelfart. Es- kilstuna är ju en stad utan svårare bac- kar, men de stigningar som finnas pas- serar bilen utan att växeln behöver till- gripas. : "Denna vagn är ett steg i rätt rikt- ning. Vi skulle dock tro att den kan förbättras en hel del. Den har nu ka- ross av masonit, men om den i stället ut- rustades med en väv- eller vaxdukska- ross skulle vikten nedbringas högst av- sevärt och vagnen bli ännu snabbare. + Det råder inget som helst tvivel om att när cykelbilen lämnat experimentsta- diet (vilket den torde göra redan i som- mar) kommer den att bli ett fortskaff- ningsmedel att räkna med. Den två-sit- siga vagnen med sufflett, nedfällbar vindruta och luftintag på kylarens plats blir en idealisk semester- och långfärds-' vagn, som skänker sin ägare betydligt mera nöje och komfort än de nuvarånde cyklarna, som visserligen äro snabba och praktiska trafikmedel men lämnar den åkande utan skydd för regn, storm och kyla. Och dessutom är cykelbilen ett fint surrogat för den nu bensinlösa bi- len, och frågan är, om den inte även skulle kunna fylla en nyttig uppgift för alla körkortsaspiranter. Om körskolor- nas elever finge göra sina första läro- spån i den ädla rattvridningskonsten sit- tande i en cykelbil, skulle säkert en hel del besvär och olyckstillbud kunna und- vikas! G. F.