Enligt en artikel i ”Rundschau Deut- scher Technik”, komma tyskarna att i ganska stor utsträckning försöka till- varata vindenergin för belysning o. dyl. genom anläggande av vind-elverk i stör- re eller mindre format. Snabblöpande vindhjul med propellerartade vingar re- kommenderas i första hand. För ensam- ma gårdar bör anläggningen ha en ef- fekt av 2—10 kW och för byar mellån 50 och 100 kW. Man har beräknat, att det i Tyskland för närvarande finns omkring 4.500 vä- derkvarnar mot 22.000 under medeltiden, av vilket framgår, att dessa ålderdom- liga ”kraftverk” dock bibehållit sin be- tydelse i rätt stor utsträckning. Många nya kvarnar byggas också, och intresset för små vindelverk har på senaste tiden starkt ökat. I Danmark finnas talrika vind-elverk, och i Sovjetunionen ha flera försöksanläggningar gjorts, varvid sär- skilt en typ trätt i förgrunden och blivit föremål för tillverkning i stora serier. Man förstår också att ett land som Ryss- land med sina väldiga arealer lämpar sig bra för detta slag av kraftförsörjning, att elektrifiera hela den ryska landsbyg- den i stil med exempelvis vad som skett på sina håll här i Sverige, kan väl knap- past tänkas komma i fråga. I USA har särskilt småanläggningarna blivit popu- lära, varvid samma förhållande är att iaktta som då det gäller Sovjet. Det är naturligtvis inte alldeles nöd- vändigt, att alla vindkraftanläggningar användas för framställning av elektrisk kraft, i många fall är ju direkt mekanisk drift möjlig och därför att föredraga. Som exempel härpå må nämnas våra vä- derkvarnar, pumpanläggningar 0. s. Vv. Ett forskningssällskap i Weimar har gjort en undersökning av samtliga inom Tyskland befintliga vind-elverk, och man sticker inte under stol med, att många av dess ägare äro långt ifrån nöjda. I de flesta fall är det fråga om rena fel- konstruktioner eller också om vanvård. Sällskapet uppträder nu som rådgivare i varje särskilt fall, och värdet av detta är lätt att förstå. Sällskapet har byggt flera försöksanläggningar för att prova olika system, och resultatet har heller inte uteblivit. Tanken på anläggandet av verkligt stora vind-elverk, exempelvis för kraft- försörjning av en medelstor stad, ha vid olika tidpunkter framkommit, men tills vidare anses dock småanläggningarna vara att föredra. Vår bild visar en för- söksanläggning vid Potsdam. TANKFARTYGEN — krigsartärernas röda blodkroppar Qfantligt mycket av den pågående världskampen hänger på tillförseln av olja till de stridande arméerna. Tank- fartyg byggas i rasande tempo i serier, ur vilka vi här återge ett typiskt exem- pel från ett av de krigförande parternas storvarv, ett motortankfartyg med 15.000 tons lastförmåga. Fartyget mäter 151.5 m i vattenlin- jen, har 21.26 m spantbredd, 9 m djup- gående vid full last och ett maskineri om 3.600 hk, vilket ger en hastighet av 12.5 knop, likaledes vid full last. De- placementet utgör 10.39) bruttoton och 5.940 nettoton. Det enligt Isherwoods ”knäplåtfria” J EE LÅ ALSAKERT. SKOTT 3 2 ; | KÄTTINGRUV I 4 St an) fö RE AR ARE =-HI SS U T SS TNA I I CS FS Eg BE 9 ES fd f TA IBRÄNSL EFÖRRÅD / PUMPRUM a RSKVATT IN sURSKVATT EN OLJ & OCB VATTINTANE > ELDSÅK ERT SKOTT FUMERUM JÖRJ OLJ KT NK h —L = , örn. [ST TS UTV LJ ZI (SXo) ( - USSR Nu IT db MK ers AS P2 JPR PS dd SS £ ITS HA N Za ZI pel FN ÅA Rh AA SAS 2 Se IE ae ar <a UNS SR LE PI = JF sa T TT = <0O0- SR FORTET EIA DSS CI T KYLVASKIN = SÅ EATER LI EIGA 4 FET IST G NSJAAGASS 10 TEKNIK för ALLA konstruktion byggda endäckade fartyget indelas genom två genomlöpande längd- skott och 16 vatten- resp. oljetäta tvär- skott i mindre tankar av vilka 27 st till- sammans lasta 20.000 m? olja eller annat flytande bränsle. Mellan varje oljetank finnas eldsäkra skott (se fig). TI ett särskilt pumprum midskepps befinna sig lastningspumparna med en kapacitet av 1.450 ton/tim. Gastrycket i oljecisterner- na kan övervakas vid en tryckmätaran- läggning på kommandobryggan. Vid starkt solsken kunna de närmast däc- ket befintliga oljecisternerna avkylas me- 18 över hela fartyget fördelade under längdbryggan befintliga vattenposter. Maskinrummet ligger liksom på alla tankfartyg i aktern. Huvudmaskineriet utgöres av en enkeltverkande åttacylind- rig tvåtakts Dieselmotor på 3.600 hk vid 110 varv/min. Avgaserna från motorn tillvaratagas för drift av en ångcentral som levererar ånga till styrmotorer och hjälpmaskineri. Under fartygets stilla- liggande kan denna ångcentral eldas med olja, liksom två andra hjälpaggregat. Två ångdrivna generatorer om vardera 30 kW leverera 115 V likström. Vid byggandet av detta fartyg använ- des till stor del elektrisk svetsning, även vid huvudförbindningarna. | (VDI)