- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 3. 16 jan. 1942 /
4

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges första förbränningsmotor? Av Erik Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höra att motorn inte blev riktigt fär-
dig. Men Gyllberg håde gjort en ”ven-
til” till motorn, och för den fick han
1.000 dollars, Sedan startade han en
reparationsverkstad med 150 arbetare
och reparerade vad som helst från kyrk-
torn till skrivmaskiner. ...

Att motorn skulle ha hamnat i Ame-
rika och aldrig blivit färdig, det vill
jag på det livligaste bestrida. Den be-
finner sig nämligen f. n. i min ägo, och
när jag för inte så länge sedan prov-
körde motorn, gick den bra, det kan jag
försäkra. — Författarens fantasifyllda
omdiktning av sina barndomsminnen av
dåvarande förste maskinisten vid Linkö-
pings stads vattenledningsverk O. F. F.
Gyllenhammar, som han i verkligheten
hette, visar dock att den motor, vilken
givit anledningen till den här artikeln,
på sin tid intog en framskjuten plats
i sin konstruktörs tankar och intressen.
Ja, ännu på ålderdomen, när Gyllen-
hammar njöt ett välförtjänt otium ef-
ter nära 43 år i vattenverkets tjänst,
var det inte utan en viss stolthet han
visade sin lilla välputsade, skinande
motor.

Telefonisterna fick
knapp i stället för vev.

yllenhammar ägde förvisso en min-

dre vanlig teknisk begåvning, och för-
fattaren till boken hade nog uppfattat
Gyllenhammar rätt, när han lät denne
förklara, att det inte fanns några fär-
diga delar till motorn, utan allt kom
”inifrån”. I själva verket var det så,
att Gyllenhammar hyste ett levande och

1:ste maskinist O. F. F. Gyllenhammar,
som år 1889 började tillverka en för-
bränningsmotor för eget bruk.

vittomfattande intresse för alla tek-
niska nyheter, och så snart han läst om
någon sådan, ville han gärna själv prö-
va den. På så sätt blev han — så vitt
man nu vet — den förste här i landet,
som förfärdigade en förbränningsmotor
och den förste i Linköping, som anord-
nade elektrisk belysning. Jag bortser
då från att Tannefors vid den tiden än-
nu inte hunnit inkorporeras med Lin-
köpings stad. Motorn förfärdigade han
enligt den skylt, han själv anbragt på
densamma, år 1889, och 1893 tillverka-
de han sin första dynamo, som blev den
första ansatsen till införande av elek-
trisk belysning i Linköping. Dynamon
drevs av vattenledningsverkets pump-
maskineri och lämnade ström till några
Edisons koltrådslampor, som upplyste

En totalbild av motorn.

4 TEKNIK för ALLA

verket. Han byggde sedermera flera
dynamoanläggningar jämte luftlednin-
gar för privatpersoner och företag i
Linköping, långt före elektricitetsver-
kets tillkomst.

Redan så tidigt som 1897 kunde man
tack vare Gyllenhammar bereda telefo-
nisterna på telefonstationen i Linköping
en betydligt lättnad i deras arbete. De
hade tidigare varit nödsakade att med
vev ringa upp varje anropat telefon-
nummer. Men nu behövde man efter
kopplingen bara trycka på en knapp för
uppringningen. Den elektriska kraften
kom från vattenverkets maskinhus i
Tannefors.

Karikatyrer 1 järnplåt.

en Gyllenhammar hade många strän-

gar på sin lyra. Han var mångsidig
i sina intressen och uppfann sålunda
bl. a. en praktisk anordning för upp-
mätning av vägar och som på sin tid
lovordades av fackmän, vidare en rote-
rande bevattningsapparat för gräsmat-
tor m. m. I sin ungdom hade han ge-
nomgått en metallslöjdskola i Stock-
holm, och en tid var han anlitad som en
mycket skicklig lärare i metallslöjd vid
Ljungstedtska skolan i Linköping. Gyl-
lenhammar besatt även konstnärliga an-
lag, och som en originalitet kan näm-
nas de Linköpingsgubbar, som han med
konstnären Sigurd Jungstedts karika-
tyrer som förebild framställde i järn-
plåt. Han gjorde även en del andra
gubbar i samma material, ett lyckat
självporträtt samt ätten Gyllenhammars
vapensköld. En bakvägg till den gam-
la förbränningsmotorns fundament pry-
des av en skylt, som Gyllenhammar gju-
tit i mässing och som utom namn och
adress visar vapensköldens gyllene ham-
mare, vilken under slag utsänder ljun-
gande blixtar.

Ännu i sin sena ålderdom var Gyl-
lenhammar sysselsatt med sin ”gubbar”,
och ett av de sista arbetena, en ängel,
fick han inte riktigt färdigt, innan han
1937 gick bort i en ålder av 79 år. Ända
in i sin ålders höst följde han med va-
ket intresse tidens frågor och samlade
artiklar av tekniskt, vetenskapligt, kul->
turellt och allmänt intresse, födelse-
dagsrunor m. m. i inte mindre än 14
klippböcker, vilka nu befinna sig i Ös-
tergötlands museum, liksom antecknin-
gar rörande det gamla Tannefors samt
en tavla upptagande karikatyrer i
järnplåt. Han var även en intresserad
boksamlare och försummade sällan nå-
gon bokauktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-3/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free