Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Non stop för bussar och spårvagnar, av Ingemar Schwalbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid växer i samband här-
med ett annat problem i styrka,
som vi sammanfattningsvis kun-
na kalla ”omlastningsproblemet”.
Ifrågavarande problem synes med
den nuvarande takten på detta spe-
ciella område ännu icke på länge
gå mot någon lösning. Man måste
erkänna, att här ett fält öppnar sig
för nya och epokgörande uppfin-
ningar, vilka kunna få en oerhört
mycket större betydelse än kon-
struktioner, vilka enbart medge
nya hastighetsrekord. De svind-
lande hastigheterna kunna nämli-
gen icke utnyttjas till fullo, om ej
omlastningsproblemet först löses.
Vi skola i det följande försöka
skildra hur problemet ligger till och
hur man försökt bemästra det; för-
sök som dock tyvärr varit alltför
sporadiska hittills.
EN en början skola vi ägna någ-
ra ord åt personbefordringens
problem i detta avseende. Som be-
kant har man på senare år lagt ned
målmedvetna ansträngningar för
att bereda i synnerhet de större
städernas invånare bostadsutrym-
me i de lantliga omgivningarnas
sundare natur. Som resultat av
dessa ansträngningar har också
en del av de människor, som om
dagen befinner sig på sitt arbete
vid storstadens kontor och fabri-
ker, kunnat grunda sina hem utan-
för den egentliga staden; men ön-
la bosätta sig utefter en trafikled,
nedsätter nämligen genomsnitts-
hastigheten för trafikleden i fråga.
Här kommer man således in på
det svårlösliga på- och avstignings-
problemet. Dels kräva dessa på-
och avstigningar eller ”omstignin-
gar” i och för sig en väsentlig tid
vid uppehållen utefter en längre
bansträcka (eller busslinje), dels
fordras orimligt starka drivmoto-
rer och bromsanordningar, för att
man på sträckorna mellan hållplat-
serna skall kunna accelerera upp
hastigheten till avsevärdare mått,
dels kommer till slut energiåtgån-
gen genom de stora hastighetsva-
riationerna att bli avsevärd. Det
skulle säkerligen innebära en lätt-
nad för förortsbebyggelsen, om det-
ta problem kunde lösas.
En uppfinnare har föreslagit sta-
tioner med rörliga perronger i pa-
rallella rader, vilka skulle möjlig-
göra för passagerarna att stiga el-
ler rättare hoppa på och av tåg i
full gång. Dessa perronger skulle
tekniskt sett kunna utföras som
löpande band, kända bland annat
från flytande tillverkning i större
fabriker.
otag sålunda, att ett tåg går
förbi en sådan station med en
hastighet av 60 km pr timme, och
att tre tätt intill varandra liggan-
de perronger, rörliga i samma rikt-
ning men med olika hastigheter,
sekund, d. v. s. knappt ens en lång-
distanslöpares hastighet.!)
Däremot måste man vara rätt
påpasslig, om man skall hinna
hoppa av inom en jämförelsevis
måttlig sträcka, ty med 60 kms
hastighet hinner ett tåg genomfara
en sträcka på 1 km på en minut
eller 100 meter på 6 sekunder. Sys-
temet förutsätter tydligen vagnar i
stil med de ålderdomliga engelska
järnvägsvagnarna med fotbräden
utefter vagnens hela längd, och där
man således kan stiga av var som
helst från sidan av vagnen. Här-
igenom behöva passagerarna ej
hindra varandra under avstignin-
gen. Detta system med längsgå-
ende fotbräda på vagnarna skulle
säkerligen visa sig ännu nödvändi-
gare, när det gäller den vida svå-
rare påstigningen av ett förbiilan-
de tåg.
van anförda förslag verkar
kanske fantastiskt vid första
påseendet, men de här utförda
överslagsräkningarna torde visa,
att det i princip icke är orimligt.
Det sedan länge använda systemet
med paternosterhissar förefaller i
jämförelse härmed minst lika far-
ligt. Som bekant äro hisskorgarna
i ett sådant system anordnade un-
gefär som skoporna i ett mudder-
verk, och det gäller att hoppa in
eller ur, när en hisskorg passerar
Författaren, som är specialist på
SN
kommunikationsfrågor, framlägger här intressanta projekt
för lösandet av storstädernas trafikproblem. Rullande plattformar 1 sektorer Med olika hag
tigheter och karusellsnurrande på- och avstigningsplattformar för trafikanterna Verka kanske
en anin antastiska vid örsta ö onkastet, men värre saker än så har blivit Vere ket.
ES E EC JF
skemålet kvarstår fortfarande, att
många fler skulle bli i stånd att
göra detsamma. Detta innebär, att
man skulle exploatera områden för
bostadsbebyggelse, som ligga på
ännu längre avstånd från stadens
centrum än de för villabebyggelse
redan upptagna områdena. Visser-
ligen kan man bygga snabba för-
ortsbanor, som på en rimlig tid
frakta människorna till och från
staden före och efter arbetstidens
början och slut, men svårigheten
är, hur man samtidigt skall kun-
na anordna så många hållplatser,
att en ekonomiskt bärkraftig re-
sandefrekvens uppnås. Ett stort
antal hållplatser, vilket är nödvän-
digt för att många människor sko-
sträcka sig utefter spåret på dess
ena sida; varvid den, som rör sig
snabbast, ligger närmast spåret och
den, som rör sig långsammast, lig-
ger längst därifrån. Antag vidare,
att dessa perronger löpa med en
hastighet av 15, 30 och 45 km i
timmen respektive. En avhoppan-
de passagerare, som successivt rör
sig över från den ena till den andra,
får härigenom sin hastighet stegvis
nedsatt med 15 km i taget. Förut-
satt att alla upptänkliga anordnin-
gar mot olycksfall vidtagas, skulle
det ej innebära någon svårighet
för en fullt frisk, vuxen människa
att göra dessa överhoppningar, ty
15 km pr timme motsvarar endast
en hastighet av c:a 4,1 meter pr
det våningsplan, där man befinner
sig, resp. ämnar sig till.
Den väsentligaste nackdelen med
systemet med de parallellrörliga
perrongerna är nog, att deras längd
måste komma att bli besvärande.
Det är nämligen meningen, att man
vid övergången till en intilliggande
bana med lägre hastighet först
skall springa på densamma en
stund, när man väl satt fötterna
på den, så att man kan nedbringa
sin hastighet från den man först
hade vid det ögonblick, då man
1) Svenska rekordet i löpning 40.000
meter lyder (omräknat) på en medel-
hastighet av drygt 4,6 m/sek, under det
att de flesta 100-meterslöpare utan svå-
righet uppnå dubbla denna hastighet.
TEKNIK för ALLA 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>