(Forts. från föregående n:r). — Prat! utropade Sternborn. Ni är inte riktigt klar i huvudet än. Vi har solen akteröver. Det är klart att den måste avtaga i storlek. — Akteröver är den. Så långt har ni rätt. Men den jagar efter oss. — Hm, sade doktorn och mumlade något om förföljelsemani, men för att lugna Eckard tog han honom med sig upp till manöverhytten, där Mac var ensam. John följde efter, utan att nå- gon av de andra observerade honom. — Ni måste tänka på det, envisades Eckard, att solens attraktionskraft är tusan så mycket större än jordens. Ett kilo på jorden väger 28 gånger mer på solen. Doktor Sternborn kastade en blick i ett periskop och lämnade sedan plats åt Eckard. — Här får ni se själv, att ni har misstagit er, sade han. Eckard tittade i periskopet och ska- kade mystifierad på huvudet. sa — Jag förstår inte det här, sade han. Nyss var den så stor. Doktor Sternborn klappade honom på axeln. — Ni höll på att få värmeslag, käre vän, sade han. Men nu repar ni er nog snart. Det värsta är över. Gudskelov för det, tänkte John. I känslan av att faran var överstånden reflekterade han inte över alla de risker, som ännu hotade dem på färden. 10. I dödens rike. E” av de största riskerna, som hota- de dem, låg däri, att solen var om- given av en massa kosmiskt stoft. Det- ta ”stoft” hade emellertid formen av rätt så kraftiga meteorstenar, som reg- nade ned på solen ur rymden. Doktor Sternborn försökte att hålla fartyget så långt som möjligt från sol- ekvatorn, där meteorregnet var särskilt intensivt. Hardman hade nu omsider kryat på sig, så att han kunde lämna sin kajuta, men han kände sig fortfarande litet cÅv VLADIMIR SEMITJOV TfÅ:s SAMMANDRAG: John Stuart, ”Heralds” flygande reporter, får i uppgift att intervjua chefen för en mäktig guldfirma i San Francisco med an- ledning av rykten om vissa finansiella sen- sationer. Stuart finner guldkungen just i färd med att tillsammans med en vetenskaps- man starta en färd till månen. För att Stuart ej skall röja hemligheten om -.avfärden tages han med på resan. Efter någon tid landar man lyckligt på månen, där expeditionens medlemmar uppleva sina första äventyr på resan i universum. Efter en tids vistelse där startar expeditionen på nytt med Mer- kurius som mål. Färden går förbi jorden, som man för ett ögonblick kommer i radio- förbindelse med. Men så går färden vidare ut i det stora okända. Professor Mac beslu- tar sig för att närmare studera solen på vä- gen mot Merkurius. Till följd av den allt- mer tilltagande hettan blir livet ombord i rymdskeppet outhärdligt, och efter att skyddshuven smält, beslutar man sig änt- ligen för att vända. Men kan man övervinna solens attraktionskraft, undrar Eckard Kr darrig i knävecken, sade han. Som tur var behövde han inte anlita benen för att förflytta sig. — Det går över, tröstade Mac ho- nom. Man vänjer sig vid allt. — Kanske ni, sade Hardman. Men jag skulle gärna ge en miljon kalla dol- lars, om jag fick byta ut min kajuta mot ett enkelt hotellrum i San Fran- Cisco. Under tiden hade Merkurius blivit synlig. Från att först ha tett sig som en liten stjärna, växte den till en planet, som man tydligt urskilde med blotta ögat. Men ännu var det långt dit, åt- skilliga dygns resa. John tyckte det tog en hel evighet. Doktorn upplyste honom om att de måste TEKNIK för ALLA. 19