Mohammed red på Burak, som var ett egendomligt djur med kvinnohuvud och påfågelsstjärt; och på den histo- rien tror varje rättrogen mohammedan än i dag. Perserna tro, att deras store schah Kaichosru på 500-talet gjorde en flygmaskin med gondol och tron- stol av aloe samt driven av fyra örnar, med vilken han gjorde en himmels- färd, till örnarna tröttnade och våta av svett landade i en skog med scha- hen oskadad. Mera känd i västerlandet blev his- torien om Alexander den stores flykt med ett fågelspann mot höjden; 16 starka gripar utgjorde kraftkällan och den sagan blev en favoritlektyr under medeltiden. Ett större historiskt un- derlag äger berättelsen om Sirhon Magern (Magus), som levde i Rom på kejsar Neros och apostlarnas tid. Han var en trollkarl av enklare kva- litet, som avundades de kristna deras framgångar och uppträdde som en ny frälsare, proklamerad som ”Guds sto- ra kraft”. Han kom så långt med sitt hokus-pokus vid kejsarens hov, att han fick hålla ett stort offentligt flyg- försök inför kejsaren och 100.000-tals personer i Roms väldiga Circus maxi- mus. Han hoppade ut från ett torn och var iklädd en hemmagjord flyg- dräkt, fördes av vinden mot kejsarens egen loge, men störtade ned därjntill, så att blodet sprutade på kejsaren, berättar Suetonius. Vi äro alltså nu inne på den histo- riska verklighetens mark. Samma öde, d. v. s. en bruten nacke, blev sedan sekler igenom den vanliga lotten för hundratals ikarider, Ikarus-efterfölja- re, vilka uppträtt, gjort sina flygför- sök och försvunnit, detta i de flesta västerländska kulturstater. Icke alla voro bluffmakare, som Simon. Till och med konungar blevo ikarider; det blev Bladud, den tionde konungen av Britannien. Han hade lärt sig svart magi 1 Grekland och ville visa prov på sin förmåga inför allt folket, men resultatet blev detsamma som med Simon Magern, en krossad nacke. Under medeltiden hade araberna en hög kultur, och den i Cordoba bosatte Abul Qasim, kallad Abas ben Firnas, den vise från Andalusien, och känd som mycket mångbegåvad (han upp- fann taktmätaren i musiken, byggde planetarium, anlade glasfabriker och var dessutom läkare och matematiker) kastade sig 875 e. Kr. nedför en höjd för att segelflyga, men störtade. I Konstantinopels hippodrom eller kapp- löpningsbana gjorde 1101 en saracen, iförd en vid, av böjda vidjor utspänd dräkt, ett flygförsök. Han imiterade ej en fågel, utan ett skepp, drivet av spända segel. Man såg honom stå uppe i ett torn, lyfta armarna och röra dem som till flykt för att söka upp- fånga vinden i sin segelkostym. Slut- ligen svingade han sig ut i luften, men Ikarus” flykt och störtande — hans fader flyger lägre och lugnare. Nutida teckning. strax kastades hans tunga kropp till "marken, och alla benen i densamma sönderslogos, säga ögonvittnen till den tragiska synen. Engelsman försökte kanalflygning år 1507 ngland hade tidigt några flygpion- E järer. Den begåvade munken Oli- ver från Malmesbury, som ”redan i sin ungdom strävade efter det säll- samma”, beklädde sina händer och: fötter med vingar, steg upp i ett högt torn, bredde ut sina vingar och flög... och föll ned med brutna lemmar, men med livet i behåll. Trots misslyckan- det var han övertygad om att han var på rätt väg, men förklarade fallet med, ”att han saknade en sådan stjärt, som fåglarna ha, ty han hade glömt an- bringa en sådan på sin bakdel”, ock- så en förklaring till lufthaveri. Efter denne ”engelske Ikarus”; vars öde ingalunda avskräckte engelsmän- nen med deras ”craze for flying”, kommer alkemisten John Damian, som blev berömd för att han gjorde (1507) det första försöket att flyga över Engelska kanalen. Han: ville också imponera på skotske kungen och kas- tade sig ut från kungl. slottet i Edin- burgh, sedan han klätt sig i en apparat med väldiga vingar, som höllos i rörel- se medelst snören. Han föll ned på en gödselhög vid branten utanför slottet och bröt ett ben. Efteråt kom också han med en förklaring: ”Mina vingar voro sammansatta av flera slags fjäd- rar, bl. a. fjädrar av höns o. a. fåg- lar, som hålla till kring ladugårdarna. Dessa fjädrar hade en dragningskraft till den gödselhög, på vilken jag föll. Hade jag bara haft örnfjädrar; som jag avsett, skulle i stället dessa ha dragit upp min maskin mot de högre luftrymderna”. Det var den engelska lufthaveriförklaringen nr 2. Även Italien och Frankrike hade tidigt sina djärva ikarider, som vågade livet på luftsprång. Där vart. ex. den i Dantes gudomliga komedi omtalade Griffolino, som för sina högtsträvande försök kom på kant med det mäktiga prästerskapet och slutligen blev på bå- le bränd. Där var den unge matema- tikern Dante i Perugia i slutet av 1400- talet, och han flög bäst av alla ikari- derna dittills. "Flera gånger for han (Forts, å sid. 29.) TEKNIK för ALLA 5