TiA:s ”S-ETTA” nummer. En vacker och välfttygande modell. speecialkonstruerad för Teknik för A4lla av Ult Hallvig och Jergen Dommergaard. ningar funnos införda i föregående Fullständiga rit- I förra numret slutade vi vår arbets- beskrivning till TfA:s ”S-ETTA” med att redogöra för hur kroppen bygges och vi övergå nu till Stabilisatorn och fenan Vi börja lämpligen med att skära ut stabilisatorns spryglar (27) efter den mall som finnes i naturlig storlek (L). När vi satt samman dem, putsat dem samt gjort urtag för fram-(25) och bak- kanterna (26) samt mittbalken (28), limma vi samman hela skelettet och an- Materialförteckning till TfA:s "S-ETTA"” Nr Benämning Antal Material 1 Vingspetsar 2 Lind 3 mm 2 Framkant 1 Furu 3x5 mm vs Bakkant 1 Furu 2,5 Xx 7 mm 4 Spryglar 18 Lind 1 mm 5 Mittbalk 1 Furu 3 x7 mm 6 Mittparti — 7 V-form -— 8 Ving-projektion — 9 Vingfundament 1 Plywood 1,5 mm 10 Spant il Plywood 1 mm 11 Lätthål 12 Huvudlongeronger 13 Kölribba Furu £x6 mm Furu 4x4 mm 14 Noskloss Hårdträ 15 Hål för vikter 16 Stötdämpare Gummi 17 Vingfundament Lind I mm Furu 3 mm Lind 3 mm Celluloid Furu 4x5 mm Celluloid 4 mm Celluloid 1,5 mm Lind 2,5 mm Furu 2x3 mm Furu 2x7 mm Lind 0,85 mm Furu 3x3 mm Lind 0,85 mm Lind 2,5 mm Furu 2,5 x6 mm Lind 0,85 mm Furu 3x3 mm 7 Lind eller balsa 18 Vingfäste 19 Stödklossar 20 Startkrok 21 Glidskena 22 Startkrok 23 Startkrok 24 Stabilisatortipp 25 Framkant 26 Bakkant 27 Spryglar 28 Mittbalk 29 Utfyllnad 30 Fentipp 31 Framkant 32 Spryglar 33 Mittbalk 34 Trimroder HH HÄNFKÄWHKHRPHHHHOHHNNHHHNYYc HH HEN 35 Gångjärn Koppartråd 36 Underfena Lind 2,5 mm 37 Sidostycken Lind 0,85 mm Lind 0,85 mm Lind 0,85 mm 38 Överstycke 39 Överstycke Siffrorna till vänster ange motsvarande beteckning på ritningarna, som funnos införda i föregående nummer. bringa vwvid tipparna avrundade bitar (24). När så skelettet är riktigt torrt, tages det loss från byggbrädan samt sli- pas mycket noga med fil och sandpap- per. Framkanten avrundas och hbak- kanten slipas spetsig. Se till att profi- len blir riktigt symmetrisk och jämn. Mitt på stabilisatorn vid fenans plats fällas små tunna flak (29) in för att dels stärka stabilisatorn samt skänka bättre fäste för fenan och ge bättre yta för klädseln. Fenan bygges på samma sätt som sta- bilisatorn. Först skära vi ut alla spryg- larna och använda oss då av de i na- turlig storlek publicerade mallarna (M: N:O:P), Framkanten (31), mittbalken (33) anbringas och till sist förfärdigar man det lilla trimrodret (34). Detta är fäst vid fenan genom de tre små kop- partrådarna (35) vilka fästs ett stycke in i dels fenan och dels trimrodret. Överst på fenan limmas till sist fentip- pen, och därpå är fenan mogen för en avslipning med som vanligt fil och sand- papper. Modellen är även försedd med en s. k. underfena och dennas konstruk- tion torde framgå så tydligt av ritnin- gen att några närmare kommentarer in- te behövs. Dock bör kanske nämnas, att underfenan har en vanlig plan profil och alltså inte är uppbyggd med spryg- lar. För att kunna fästa stabilisatorn och fenan vid kroppen förfärdiga vi en liten strömlinjeformad baldakin. Denna be- står av de två sidostyckena (37) med ur- tag för stabilisatorns profil samt av den främre ”tak”-biten (38) och den bakre (39) vilken senare är något bredare än den främre, detta för att den skall ge bättre fäste för stabilisatorn. a, så skulle vår modell vara färdig- byggd vad själva skelettet beträffar, men än återstå flera viktiga saker, Vi måste bl. a. kläda över vår modell med något lämpligt beklädnadspapper. Natur- ligtvis är japanpapper i dubbla lager förmånligast, men då det för närvaran- de är synnerligen svårt att uppbringa, kunna vi mycket väl använda oss av s. k. bambupapper, diplompapper eller dy- likt. Det första och viktigaste villkoret för att vi skola få en vacker och effektiv beklädnad är dock, att vi ägna stor upp- märksamhet åt detta arbete. Det gäller först och främst att välja den rätta rikt- ningen för fibrerna, och lämpligast sko- la dessa gå parallellt med vingens, sta- bilisatorns och fenans balkar samt i kroppens längdriktning. Först klippa vi till två stycken som skall räcka till undersidan på vingen. Papperet fästes wid framkanten, sträckes sedan till bakkanten och lim- mas fast där. Se hela tiden till att inte några större skrynklor uppträda i kläd- seln, ty då blir inte modellens beklädnad särskilt vacker. Det är inte nödvändigt ' att fästa papperet vid varje sprygel, utan det räcker med att fästa det vid fram- och bakkanten samt de yttersta spryglarna. Härigenom kan papperet sträcka sig mycket bättre efter vatten- besprutningen. Vi övergå så till över- sidan av vingen, och här kläda vi först de yttre partierna samt sedan mittpar- tiet och till sist de båda vingspetsarna. Så är då vingen färdig för vattenbe- sprutning, vilken sker med s. k. fixer- spruta. Vingen låta vi sedan torka or- dentligt innan den impregneras med za- ponlack. Den skall ha från 3—4 ”do- peningar” beroende på vilket papper som användes och hur spänd klädseln blivit. Den som vill ha en järnhård klädsel kan lämpligen först impregnera en gång med tunt balsalim, vilket även — Hur är det med glidet . ..? — Jo, tack, bra! TEKNIK för ALLA 23