Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk kemisk forskning och jordens grundämnen, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il
SVENSK KEMISK FORSKNING
och JORDENS GRUNDÄMNEN
Med grundämnen — element —menas
som bekant de enkla kroppar, av
vilka alla kemiska föreningar äro upp-
byggda. De senare äro till antalet oer-
hört många, men antalet grundämnen
är däremot ganska ringa, nämligen sam-
manlagt 92. ;
Man kan fråga sig, hur denna siffra
kunnat fixeras. Det beror på ryssen
Mendelejevs + s. k. periodiska system,
SN som uppställdes 1869. Han visade, att
I om elementen ordnas efter stigande
atomvikt, sålunda med det lättaste först
och det tyngsta sist, återkomma vissa
egenskaper hos elementen periodiskt. Mendelejev grupperade
dem fördenskull i nio vertikala kolumner, där kemiskt likarta-
de grundämnen komma att stå under varandra.
Det periodiska systemet uppvisade emellertid ett antal
luckor. Mendelejev förutsade därför, att åtskilliga grund-
ämnen utöver de då bekanta skulle komma att upptäckas
och kunde t. o. m. på grund av luckornas plats i systemet
förutsäga dessa elements kemiska egenskaper. Det visade
sig också sedermera, att de tomma platserna i schemat kun-
nat fyllas genom nya upptäckter, så när som på två element.
I detta nu finnas sålunda 90 kända grundämnen.
Efter upptäckten av de radioaktiva omvandlingarna har
åsikten om grundämnena som enkla och -odelbara kroppar
måst modifieras. Man vet ju nämligen numera, att vissa
element kunna sönderdelas i andra. Att ingå härpå faller
emellertid utom ramen för denna artikel. Som av dess rubrik
framgår, är dess syfte blott att redogöra för svenska kemis-
ters insats i forskningen efter nya grundämnen. Det är
hedrande för vårt land, att ej mindre än 19 av de kända
90 elementen upptäckts av svenskar.
I Tekniska museet, denna rika källa till kunskap på tek-
niskt-vetenskapliga och industriella områden, finns i avdel-
ningen för metaller en förteckning över jordens grundämnen,
där de av svenska forskare upptäckta elementen äro särskilt
markerade och försedda med upptäckarnas namn och lev-
nadsår.
Sammanställningen återfinnes intill samlingarna rörande
Boliden och andra västerbottniska sulfidmalmtillgångar.
Motivet härtill är, att av de 90 kända grundämnena 48 äro
till finnandes i denna vår nyaste bergslag.
Den ledande platsen bland våra här ifrågavarande kemis-
ter intages av C. W. Schéele (1742—386). :Trots mycket
primitiva resurser var han en forskare av hög rang, som
avböjde anbud å lysande anställningar utomlands för att
förbli apotekare i Köping. Han upptäckte sådana viktiga
grundämnen som syre och svavel samt metallerna barium,
mangan, molybden och volftam. De tre sistnämnda ha i
våra dagar stor betydelse som tillsatser i s. k. legerat stål;
volfram användes dessutom som lystråd i elektriska glöd-
lampor.
år berömde kemist professor J. J. Berzelius (1779—1848)
är känd dels som skapare av det ännu använda kemiska
beteckningssättet, dels genom sina mycket noggranna be-
stämningar av de på hans tid kända grundämnenas atom-
vikter men även som upptäckare av metallerna cer, torium
och selen. Den förstnämnda användes till s. k. pyrofora
legeringar i gnisttändare för gas, sprit och bensin. Cer
ingår dessutom jämte torium i glödkroppar för gasglödljus.
Selen användes förr på grund därav, att dess elektriska
motstånd minskas vid belysning, på samma sätt som i våra
dagar den kända fotocellen. Nu ingår selen i vissa typer
6 TEKNIK för ALLA
av s. k. torrlikriktare för omvandling av växelström till
likström.
Metallen skandium, upptäckt av professor L. F. Nilson
(1840—99), är såtillvida intressant, som den representerade
en av luckorna i Mendelejevs system. Dess existens och
egenskaper hade därför förutsagts av honom, de senare be-
kräftades också vid upptäckten. Den tillhör de s. k. säll-
synta jordmetallernas grupp, dit f. ö. även cer räknas.
Andra dithörande element äro lantan, terbium och erbium,
vilka upptäcktes av professor K. G. Mosander (1797—1858).
De förekomma i mineral, som finnas vid Ytterby på Resarön
i Stockholms län. Namnen på de två sistnämnda äro här-
ledda från fyndorten.
Till de sällsynta jordmetallerna höra också holmium och
tulium, upptäckta av professor P. T. Cleve (1840—1905).
Namnet på den förstnämnda antyder fyndortens läge i
Stockholms län. Benämningen tulium torde vara härledd
från det gamla latinska namnet på Skandinavien: Thule.
Nickel är som bekant en i våra dagar mycket betydelsefull
metall. Dess upptäckare är bergmästare A. F. Cronstedt
(1722—65). Den begagnas bl..a. blandad med koppar och
zink i nysilver. Dess största användningsområde är i lege-
rat stål, nickelkromstål, som är mycket segt och hårt samt
därför användes till kanoner, pansarplåt, maskindelar etc.
Metallen tantal är upptäckt av laborator A. G, Ekeberg
(1767—1813) och användes förr som trådmaterial i elektriska
glödlampor.
Kobolt är en mycket hård metall, som legeras med stål.
Dess föreningar användas som färgämnen för porslin och
glas, enär de utan att undergå förändring tåla stark upp-
hettning. Metallen upptäcktes av bergsrådet Georg Brandt
(1694—1768).
Litium tillhör de s. k. alkalimetallerna och upptäcktes av
kemisten J. A. Arfwedsson (1792—1841), vilken forskade
under ledning av Berzelius.
Som framgår av denna översikt, ha vi traditioner att uppe-
hålla på den kemiska forskningens område. Så mycket
mera förvånande förefaller det då, att Sverige hittills sak-
nat en rikare utvecklad kemisk industri i motsats till för-
hållandet inom andra industrigrenar, där det existerar en
blomstrande företagsamhet.
Man får hoppas, att det genom samarbete mellan industrien
och staten beslutade institutet för träkemisk forskning med
tiden skall ge upphov till industriella nydaningar. Redan nu
har avspärrningen föranlett både utvidgad och ny kemisk
fabrikation på skogsprodukternas område. Den långt gående
förädling av stenkol, vilken finns i andra länder, bör i Sve-
rige kunna få en motsvarighet i kemiska industrier med
trä som råmaterial.
Även på andra kemiska områden har vår förändrade im-
portsituation givit anledning till en produktion, vilken avser
ökad förädling av inhemska råvaror som ersättning för tidi-
gare importerade sådana. Som exempel härpå kunna nämnas
garvämnes- och superfosfatindustrierna. Det är ej alltid
fråga om surrogattillverkning, utan mycket av denna nya
kemiska fabrikation har utsikt att bli bestående även sedan
importen blivit fri.
Öl) daaerneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
