Sve RN CA, att kunna uppfånga även på grund av långa ledningar mycket försvagade sig- naler måste vara vad man säger pola- riserad. Detta innebär, att kärnorna till de elektromagneter, som ingå i klockan, äro permanenta magneter med polerna åt samma håll och ej mjuka järnstyc- ken som i en galvanisk klocka. Då ringströmmen, som är växelström och alltså oupphörligt byter riktning, genom- går magnetlindningarna, kommer det magnetfält den förorsakar och som adde- rar sig till det permanenta fältet också att växla riktning, med påföljd att i ena ögonblicket den ena magnetpolen är star- kare och drar ankaret med kläppen till sig under det att i nästa ögonblick för- hållandet är omvänt. | Om man jämför fig. 1 och 2 ser man, att induktionsrullen eller, som man hell- re säger, mikrofon- respektive hörtele- fontransformatorn har skilda uppgifter vid apparater för lokalbatterisystem och sådana för centralbatterisystem. I för- sta fallet är mikrofonen kopplad till den ena lindningen, under det att den andra står i förbindelse med linjen vid upplyf- tad klyka. Det framgår av schemat, att likströmmen från mikrofonbatteriet B aldrig kommer ut på linjen: endast den av talet förorsakade överlagrade växel- strömmen transformeras över till den andrå lindningen. Den vinst i strömbe- sparing, man därigenom gör, är uppen- bar. Vid centralbatteriapparaten ligger mikrofonen däremot vid upplyftad klyka i serie med linjen och genomgås alltså av ström från centralbatteriet. Här är i stället hörtelefonen inkopplad via induktionsrullen, som vi här kalla hör- telefontransformator, och man undgår härigenom att den genomflytes av lik- ström. Vid båda dessa kopplingar påver- kar ljud som träffa mikrofonen den eg- na hörtelefonen. Genom intryckning av knappen K kan mikrofonen vid behov bortkopplas (kortslutas), varvid även ljudet i hörtelefonen blir starkare. Även Golvapparat från 1890-talet. a genom speciella balanskopplingar — s. k. anti-sidetone-koppling — kan mikrofon- störningarna minskas. Sådan koppling användes bl. a. i telegrafverkets auto- matapparater. lutligen skola vi se på några typiska apparatmodeller. Den äldsta i Sveri- ge använda telefonapparaten torde ha varit en Bellappårat, som en norsk in- genjör i augusti 1877 demonstrerade i Stockholm. Senare kommo i och med det år 1880 startade Stockholm Bell Tele- fonaktiebolag belltelefoner i mera all- mänt bruk. Redan 1878 hade emeller- - tid L. M. Ericsson börjat tillverka hör- telefoner, och fr. o. m. början av 80- talet ingick-även telefonapparater ii till- verkningsprogrammet. År 1891 startade Kungl. Telegrafver- ket egen verkstadsdrift, till att börja med blott för reparationer men så små- ningom även för nytillverkning. Tre olika typer av telefonapparater utarbe- tades, nämligen en väggapparat, en bordsapparat samt en — golvapparat! Att de, då de utsläpptes för första gån- gen, betydde ett stort framsteg i jämfö- relse med de då använda redan om- nämnda apparaterna, är tydligt. Över- lägsenheten gällde både utseende och konstruktion, Golvapparaten var där- emot mindre lyckad, och blott några hundratal exemplar släpptes ut. Dessa modeller voro utförda huvudsakligen i trä. I de apparater, som nu tillverkas av telegrafverket, har plåten trängt ut träet som konstruktionsmaterial. Själva ledningsschemat är ungefär detsamma som i de äldre apparaterna. Slutligen ha vi topprestationen inom modern telefonapparatteknik: L. M. Ericssons automatapparat i svart bakelit. Den är faktiskt så vacker, att den i och för sig utgör en prydnad var den än pla- ceras. Dess fingerskiva utgör dessutom ett verkligt precisionsinstrument: 10—11 impulser per sekund i jämn takt skall den avge, varken mer eller mindre för att de känsliga automatiska växlarna ej skola krångla. Hårdhänt behandling, fli- tig användning eller otjänligt klimat får inte påverka dess säkra funktion. Vi kunna vara stolta över att denna appa- rat med världsrykte utgår från det lilla landet Sverige! i - 10 TEKNIK för ALLA FRÅN NKI-SKOLANS INGENJÖRSEXAMEN Fredagen den 28 aug. 1942 utexami- nerades 27 nya NKI-ingenjörer i Stock- holm. Examen, som omfattade skriftliga prov och muntliga förhör, pågick i 3 du- gar på Handelshögskolan i närvaro av examensvittnen från statliga tekniska läroanstalter och industrien. Examen avlades i inte mindre än 8 tekniska fack: maskinteknik, flygteknik, värme- och sa- nitetsteknik, elektroteknik, radioteknik, husbyggnadsteknik, wväg- och vatten- byggnadsteknik samt trätekniska fac- ken. Eleverna hade klarat -sin ingen- jörskurs på 2—38 år, beroende på för- kunskaperna och eventuella studieuppe- håll. De flesta hade bedrivit sina stu- dier trots långvarig beredskapstjänstgö- Ting. Examen avslutades med en högtidlig- het på Handelshögskolan, varvid bl. a. föredrag höllos av chefen för Industri- kommässionens kemiska avdelning, tekn. dr Ragnar Winbladh och professor E. Hubendick. På bilden synes i förgrunden från vän- ster dr Winbladh och prof. Hubendick, i bakgrunden de nyexaminerade ingenjö- rerna och deras lärare.