Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonapparaten. En översikt från Bell till »petmojen«, av Nils Hunnefelt - Från NKI-skolans ingenjörsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sve RN
CA,
att kunna uppfånga även på grund av
långa ledningar mycket försvagade sig-
naler måste vara vad man säger pola-
riserad. Detta innebär, att kärnorna till
de elektromagneter, som ingå i klockan,
äro permanenta magneter med polerna
åt samma håll och ej mjuka järnstyc-
ken som i en galvanisk klocka. Då
ringströmmen, som är växelström och
alltså oupphörligt byter riktning, genom-
går magnetlindningarna, kommer det
magnetfält den förorsakar och som adde-
rar sig till det permanenta fältet också
att växla riktning, med påföljd att i ena
ögonblicket den ena magnetpolen är star-
kare och drar ankaret med kläppen till
sig under det att i nästa ögonblick för-
hållandet är omvänt. |
Om man jämför fig. 1 och 2 ser man,
att induktionsrullen eller, som man hell-
re säger, mikrofon- respektive hörtele-
fontransformatorn har skilda uppgifter
vid apparater för lokalbatterisystem och
sådana för centralbatterisystem. I för-
sta fallet är mikrofonen kopplad till den
ena lindningen, under det att den andra
står i förbindelse med linjen vid upplyf-
tad klyka. Det framgår av schemat, att
likströmmen från mikrofonbatteriet B
aldrig kommer ut på linjen: endast den
av talet förorsakade överlagrade växel-
strömmen transformeras över till den
andrå lindningen. Den vinst i strömbe-
sparing, man därigenom gör, är uppen-
bar. Vid centralbatteriapparaten ligger
mikrofonen däremot vid upplyftad klyka
i serie med linjen och genomgås alltså
av ström från centralbatteriet. Här
är i stället hörtelefonen inkopplad via
induktionsrullen, som vi här kalla hör-
telefontransformator, och man undgår
härigenom att den genomflytes av lik-
ström. Vid båda dessa kopplingar påver-
kar ljud som träffa mikrofonen den eg-
na hörtelefonen. Genom intryckning av
knappen K kan mikrofonen vid behov
bortkopplas (kortslutas), varvid även
ljudet i hörtelefonen blir starkare. Även
Golvapparat från
1890-talet.
a
genom speciella balanskopplingar — s. k.
anti-sidetone-koppling — kan mikrofon-
störningarna minskas. Sådan koppling
användes bl. a. i telegrafverkets auto-
matapparater.
lutligen skola vi se på några typiska
apparatmodeller. Den äldsta i Sveri-
ge använda telefonapparaten torde ha
varit en Bellappårat, som en norsk in-
genjör i augusti 1877 demonstrerade i
Stockholm. Senare kommo i och med det
år 1880 startade Stockholm Bell Tele-
fonaktiebolag belltelefoner i mera all-
mänt bruk. Redan 1878 hade emeller- -
tid L. M. Ericsson börjat tillverka hör-
telefoner, och fr. o. m. början av 80-
talet ingick-även telefonapparater ii till-
verkningsprogrammet.
År 1891 startade Kungl. Telegrafver-
ket egen verkstadsdrift, till att börja
med blott för reparationer men så små-
ningom även för nytillverkning. Tre
olika typer av telefonapparater utarbe-
tades, nämligen en väggapparat, en
bordsapparat samt en — golvapparat!
Att de, då de utsläpptes för första gån-
gen, betydde ett stort framsteg i jämfö-
relse med de då använda redan om-
nämnda apparaterna, är tydligt. Över-
lägsenheten gällde både utseende och
konstruktion, Golvapparaten var där-
emot mindre lyckad, och blott några
hundratal exemplar släpptes ut. Dessa
modeller voro utförda huvudsakligen i
trä. I de apparater, som nu tillverkas
av telegrafverket, har plåten trängt ut
träet som konstruktionsmaterial. Själva
ledningsschemat är ungefär detsamma
som i de äldre apparaterna.
Slutligen ha vi topprestationen inom
modern telefonapparatteknik: L. M.
Ericssons automatapparat i svart bakelit.
Den är faktiskt så vacker, att den i och
för sig utgör en prydnad var den än pla-
ceras. Dess fingerskiva utgör dessutom
ett verkligt precisionsinstrument: 10—11
impulser per sekund i jämn takt skall
den avge, varken mer eller mindre för
att de känsliga automatiska växlarna ej
skola krångla. Hårdhänt behandling, fli-
tig användning eller otjänligt klimat får
inte påverka dess säkra funktion. Vi
kunna vara stolta över att denna appa-
rat med världsrykte utgår från det lilla
landet Sverige! i -
10 TEKNIK för ALLA
FRÅN NKI-SKOLANS INGENJÖRSEXAMEN
Fredagen den 28 aug. 1942 utexami-
nerades 27 nya NKI-ingenjörer i Stock-
holm. Examen, som omfattade skriftliga
prov och muntliga förhör, pågick i 3 du-
gar på Handelshögskolan i närvaro av
examensvittnen från statliga tekniska
läroanstalter och industrien. Examen
avlades i inte mindre än 8 tekniska fack:
maskinteknik, flygteknik, värme- och sa-
nitetsteknik, elektroteknik, radioteknik,
husbyggnadsteknik, wväg- och vatten-
byggnadsteknik samt trätekniska fac-
ken. Eleverna hade klarat -sin ingen-
jörskurs på 2—38 år, beroende på för-
kunskaperna och eventuella studieuppe-
håll. De flesta hade bedrivit sina stu-
dier trots långvarig beredskapstjänstgö-
Ting.
Examen avslutades med en högtidlig-
het på Handelshögskolan, varvid bl. a.
föredrag höllos av chefen för Industri-
kommässionens kemiska avdelning, tekn.
dr Ragnar Winbladh och professor E.
Hubendick.
På bilden synes i förgrunden från vän-
ster dr Winbladh och prof. Hubendick,
i bakgrunden de nyexaminerade ingenjö-
rerna och deras lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
