an ni sova på tåg? En del kan K det, en del kan det inte. Skall man resa långt, är det behagligt att kunna svepa om sig rocken, krypa ihop i ett hörn och med skenskar- varnas dunk som vaggsång sjunka i dvala. Jag har lärt mig den kon- sten ganska nyligen och funnit den praktisk. För någon tid sedan, det var i början på min 600-milafärd genom Sverige, satt jag på det viset och rullade fram norrut längs västkus- ten. "När jag slumrade in var ku- pén tom, då jag vaknade, förstod Jag att tomheten tillhörde det för- gångna. En kakafoni av feminint klingande västkustmål fyllde vag- nen. Vad ska en stackars karl gö- ra i en sådan situation? Fortsätta att-sussa bakom rocken? Omöjligt om rocken äntligen avslöjats, läm- nades han åt sitt öde och kunde i lugn och ro studera sällskapet. Det var sju bastanta damer, utrustade med blomsterkvastar och kak-kar- tonger, som strålat ihop här i ku- pén för vidare befordran till någon ”Amanda” i och för gratulationer på namnsdagen. Och de här damerna gav under den - stund , de höll mig sällskap kontentan av vad jag velat ha fram med den reportageserie, som nu skall påbörjas? ”Inte är det så ro- ligt, så man skrattar ihjäl sig pre- cis, men vi har så vi klarar oss. Det är dumt att klaga, det var värre förra gången, och kriget varar väl inte evinnerligen ...” I det här fallet var naturligtvis kaffet och surret första punkt på programmet, sen följde i nämnd ordning ägg, bröd, smör och kött. ”Nä, gott är det och inte mycke” heller, men det finns dom som har det värre än vi. Amanda har visst några bönor och resten fyller hon väl på med maskrossaft eller ka- stanjespad...” Och någonstans norr om Mellerud evakuerade de sju damerna, läm- nande mig ensam med mina kris- tidsfunderingar. Visserligen hade deras samtal de sista minuterna helt och hållet rört sig om blindtarmar, blodtryck och reumatism — sånt kan ju damer inte låta bli att tala om — men faktum kvarstod dock: De här sju husmödrarna höll den svenska linjen på sitt lilla vis ”det kunde vara värre!” Och med den sentensen ringande i öronen skall vi nu försöka bena upp begreppet Man sover inte i damsällskap, i varje fall inte när damerna är sju och skall på namnsdagskalas alli- hop och således har en hel del att tala om. Jag gnuggade försiktigt sömnen == ur ögonen, betänkte mig åtskilligt, == letade fram en kam och kikade för | siktigt fram bakom gabardi = — ket. ögonblick. Det blev tyst nu också. Sju par kvinnoögon tittade gråns- kande på min ringa person, Soi försökte se så ogenerad ut $oi möjligt. En yrvåken karl är väl knappast någon skön syn, men' de här damerna var tydligen gifta alli- hop och hade förmodlligen erfaren- het av hur karlar ser ut när de vak- nar. Allt nog: När individen bak- FP 8 TEKNIK för ALLA Första artikeln i serien ”Den