en som uppmärksamt brukar betrakta molnen och himmeln och som också låter blicken dröja i närheten av solen, ser icke sällan på en del av solen en ring omkring denna, som lyser — mer eller mind- re — i spektrats färger. Det röda ligger därvid på insidan, det violet- ta på utsidan av ringen. Den som inte är så förtrogen med företeel-' sen, tror gärna att det är en sär- skild sorts regnbåge men förbiser därvid att det mestadels inte faller något regn vare sig på orten eller i närheten. Det rör sig alltså icke om en regnbåge utan om en av de vanligaste av de s. k. h alo-förete- elserna, nämligen ”den lilla rin- Sem kg Skillnaderna och likheterna mel- lan de båda företeelserna äro lätta att angiva. Båda uppstå genom lju- sets brytning: regnbågen genom brytning i vattendroppar, en halo däremot genom brytning i iskristal- ler. . Regnbågen förklaras genom att ljuset brytes två gånger: då det intränger i droppen och då det går ut ur den och däremellan sker en spegling mot innerväggen av drop- pen, fig. 3 upptill. Vid brytningen 10 TEKNIK för ALLA JÄRTECKEN En gång i tiden gåvo järtecknen på himlen mycket stoff åt folktantasien. En grupp av dem — de s. k. haloförezs teelserna — få här sin naturvetenskapliga förklaring. sönderdelas det vita solljuset i regn- bågsfärgerna; speglingen i droppen åstadkommer att hela strålriktnin- gen förskjutes i mer än rät vinkel, nämligen 139”, så att vi se regn- bågen som en krets med 41? radie (= 180—139) räknat från oss till solens medelpunkt via regndrop- pen. Vid den lilla solringens uppkomst sker blott en dubbel brytning i is- kristallen. Vatten kristalliseras i hexagonalt system, d. v. s. det bil- das vid frysningen till en början sexkantiga plattor, såsom fig. 4 vi- sar. Den från luften fallande snön ser man dock sällan i denna form; mestadels består den av stjärnor med sex strålar eller av snöflingor, i vilka ett stort antal snöstjärnor klibbats samman till en massa. En- dast den s. k. ”polarsnön” eller ”diamantstoftet”, som man ibland även vid alldeles molnfri himmel kan få se falla i fina kristaller som glittra i solen, visar snökristaller- nas urform, vilken ensam kan ge upphov till halo. Fig. 3, mittbilden, visar huru för- skjutningen av solljuset sker vid brytning i en sexkantig prisma. Bilden överst (fig. 1) visar den lilla ringen, en av de vanligast fö- rekommande haloföre- teelserna. Bilden här bredvid (fig. 2) visar solen med bisol (till vänster). Denna bild tagen den 12 dec. 1941. Vinkeln mellan den infallande och efter dubbel brytning utgående strå-. lén uppgår till 22”. Man ser till följd härav på 22” avstånd från so- len en färgad krets, hos vilken det violetta ljuset på grund av dess starkare brytning ligger längre bort från solen än det röda. Moln, som helt bestå av iskristal- ler, äro fjäder- eller cirrusmolnen. Därför kan man se haloföreteelser endast när sådana finnas på him- meln. träda i kanten av lågtrycksområ- den, anses sol- och månringar ofta som förebud till annalkande då- ligt väder. Ofta är en sådan för- utsägelse också riktig. Men det kan också hända att ovädret inte kommer Över oss utan drar förbi i närheten och då uteblir alltså den väntade väderleksförsämringen. tundom ser man haloföreteelser vid skenbart alldeles molnfri himmel. I sådana fall finnas dock otvivelaktigt ismoln. De äro blott så likformiga att man inte kan urskil- ja någon struktur hos dem och låta sig blott förnimmas som en mjölk- aktig slöja över himmeln, eller ock- så låta starka dunster i närheten av jorden oss se himmeln blott som ”i dimma” utan framträdande en- skildheter. En iakttagare i flygma- skin, som befinner sig ovan dunst- skiktet, ser himmeln full av fjäder- moln, om vilka man på jorden blott har kännedom tack vare den klart lysande ringen kring solen. — Sol- daterna på östfronten ha under vin- tern iakttagit halofenomen, då stark blåst virvlat upp snökristal- ler från marken, varvid naturligt- vis himmeln kan. vara fullkomligt molnfri. ; Det finns ytterligare ett stort an- tal andra delvis mycket vackra ha- loföreteelser, som alla uppstå ge- Har Ni några tekniska Då cirrusmolnen ofta upp- +