Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järtecken i solen, av F. Müller (Kosmos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en som uppmärksamt brukar
betrakta molnen och himmeln
och som också låter blicken dröja
i närheten av solen, ser icke sällan
på en del av solen en ring omkring
denna, som lyser — mer eller mind-
re — i spektrats färger. Det röda
ligger därvid på insidan, det violet-
ta på utsidan av ringen. Den som
inte är så förtrogen med företeel-’
sen, tror gärna att det är en sär-
skild sorts regnbåge men förbiser
därvid att det mestadels inte faller
något regn vare sig på orten eller i
närheten. Det rör sig alltså icke
om en regnbåge utan om en av de
vanligaste av de s. k. h alo-förete-
elserna, nämligen ”den lilla rin-
Sem kg
Skillnaderna och likheterna mel-
lan de båda företeelserna äro lätta
att angiva. Båda uppstå genom lju-
sets brytning: regnbågen genom
brytning i vattendroppar, en halo
däremot genom brytning i iskristal-
ler. . Regnbågen förklaras genom
att ljuset brytes två gånger: då det
intränger i droppen och då det går
ut ur den och däremellan sker en
spegling mot innerväggen av drop-
pen, fig. 3 upptill. Vid brytningen
10 TEKNIK för ALLA
JÄRTECKEN
En gång i tiden gåvo järtecknen på himlen mycket stoff
åt folktantasien. En grupp av dem — de s. k. haloförezs
teelserna — få här sin naturvetenskapliga förklaring.
sönderdelas det vita solljuset i regn-
bågsfärgerna; speglingen i droppen
åstadkommer att hela strålriktnin-
gen förskjutes i mer än rät vinkel,
nämligen 139”, så att vi se regn-
bågen som en krets med 41? radie
(= 180—139) räknat från oss till
solens medelpunkt via regndrop-
pen.
Vid den lilla solringens uppkomst
sker blott en dubbel brytning i is-
kristallen. Vatten kristalliseras i
hexagonalt system, d. v. s. det bil-
das vid frysningen till en början
sexkantiga plattor, såsom fig. 4 vi-
sar. Den från luften fallande snön
ser man dock sällan i denna form;
mestadels består den av stjärnor
med sex strålar eller av snöflingor,
i vilka ett stort antal snöstjärnor
klibbats samman till en massa. En-
dast den s. k. ”polarsnön” eller
”diamantstoftet”, som man ibland
även vid alldeles molnfri himmel
kan få se falla i fina kristaller som
glittra i solen, visar snökristaller-
nas urform, vilken ensam kan ge
upphov till halo.
Fig. 3, mittbilden, visar huru för-
skjutningen av solljuset sker vid
brytning i en sexkantig prisma.
Bilden överst (fig. 1)
visar den lilla ringen,
en av de vanligast fö-
rekommande haloföre-
teelserna. Bilden här
bredvid (fig. 2) visar
solen med bisol (till
vänster). Denna bild
tagen den 12 dec. 1941.
Vinkeln mellan den infallande och
efter dubbel brytning utgående strå-.
lén uppgår till 22”. Man ser till
följd härav på 22” avstånd från so-
len en färgad krets, hos vilken det
violetta ljuset på grund av dess
starkare brytning ligger längre bort
från solen än det röda.
Moln, som helt bestå av iskristal-
ler, äro fjäder- eller cirrusmolnen.
Därför kan man se haloföreteelser
endast när sådana finnas på him-
meln.
träda i kanten av lågtrycksområ-
den, anses sol- och månringar ofta
som förebud till annalkande då-
ligt väder. Ofta är en sådan för-
utsägelse också riktig. Men det
kan också hända att ovädret inte
kommer Över oss utan drar förbi i
närheten och då uteblir alltså den
väntade väderleksförsämringen.
tundom ser man haloföreteelser
vid skenbart alldeles molnfri
himmel. I sådana fall finnas dock
otvivelaktigt ismoln. De äro blott så
likformiga att man inte kan urskil-
ja någon struktur hos dem och låta
sig blott förnimmas som en mjölk-
aktig slöja över himmeln, eller ock-
så låta starka dunster i närheten
av jorden oss se himmeln blott som
”i dimma” utan framträdande en-
skildheter. En iakttagare i flygma-
skin, som befinner sig ovan dunst-
skiktet, ser himmeln full av fjäder-
moln, om vilka man på jorden blott
har kännedom tack vare den klart
lysande ringen kring solen. — Sol-
daterna på östfronten ha under vin-
tern iakttagit halofenomen, då
stark blåst virvlat upp snökristal-
ler från marken, varvid naturligt-
vis himmeln kan. vara fullkomligt
molnfri. ;
Det finns ytterligare ett stort an-
tal andra delvis mycket vackra ha-
loföreteelser, som alla uppstå ge-
Har Ni några tekniska
Då cirrusmolnen ofta upp-
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
