en intensiv forsknings- och försöksverk- samhet. Vi kommer in på bevattnings- problemet och licentiat Gustafsson läm-” ner en del upplysningar. — Det förvirrar ofta en lekman, sä- ger han, att man numera börjat tala om bevattning av åkerjord medan man tidigare varit helt och enbart inriktad på att dika ut våra åkerjordar så effek- tivt som möjligt. Det finnes emellertid inte någon slags motsättning här. Var- je kulturväxt har nämligen en” optimum- punkt” i fråga om tillgång på vatten, då den trives och utvecklas som bäst. Har man således för mycket vatten trivs den inte och har man för lite trivs den inte heller. Vi har i vårt land ett sådant klimat att det under större delen av året finnes för mycket vatten för kulturväxterna. Avdikning är och förblir sålunda alltid aktuell. Men un- der en kortare tid av året, vanligen i maj och juni, när växterna utvecklas som bäst kan det hända,och det händer ofta, att vattentillgången blir otillräck- lig. Man har någonting som man bru- kar kalla ”försommartorkan” och som särskilt i landets östra delar gör sig gällande. En vattentillförsel på konst- lad väg under denna tid medför oftast en viss skördeökning. Särskilt under några av de senare åren har försommar- torkan varit svår, och då vårt livsme- desläge samtidigt varit försämrat har man därför böriat fundera över att an- vända sig av olika slag av konstbevatt- ning, en sak som ju utomlands sedan gammalt praktiserats i olika former. — Det finnes olika slag av bevatt- ning, fortsätter licentiat Gustafsson. Man talar t. ex. om översilning med rygg- eller hängbyggnad, varvid -man låter vatten sila över sluttande mark. — Medarbetaren får se en mängd model- ler i gips, som talar om principen. — Så har vi de former av bevattning, där man genom uppdämning av markens grundvatten försöker gynna växtlighe- ten. Metoden har börjat användas i de gotländska myrarna under senare år, efter vad det synes med framgång. Den metoden är bra därför att den är billig. Så har vi slutligen besprutningsmeto- Provning av pappersskörde- garn (montör Eriksson och kandidat Nyberg). Proven göres med bindverket i en vanlig skördemaskin, mon- terad på bock. I bakgrun- den provas garnets hållfast- het i speciell apparat. den, som under senare tid blivit mycket aktuell även i Sverige. När man således i dagligt tal nämner konst- bevattning syftar man van- ligen på någon form av be- sprutning. Principen är att vatten ledes ut i flyttbara stålrörs- eller aluminium- rörledningar på fälten till stora spridare. Dessa, som från en uppställning kan bevattna ända upp till 4 ha, ha ju brukat benämnas ”regnkanoner” även om namnet väl inte är så särskilt lyckat. — Och vad säger en fackman om denna bevattningsforms framtid, frågar Vas — Ja, tekniken är ännu så ny och i större sammanhang alltför oprövad för att man skall kunna säga någonting be- stämt i denna fråga. En viss försiktig- het är ännu av nöden. Det bör erneller- tid understrykas att även om bevattning i allmänhet nog ger en viss skördeök- ning, så är detta inte detsamma som Agr. lic. Y. Gustafsson dis- kuterar ett utdikningsföre- tag med några elever. Agronom Lennart Gröné vid en ”uppskuren” traktor, som användes för undervis- mingsändamål. börjar publiceras i nr 48. att åtgärden är lönande. Det kostar nämligen pengar att bevattna, mycket pengar. För det Sta är apparaturen ; andra ska der till för driftén. stora mängde fram till spfridarna "oc änder högt kinna arbet börd) av 100 m cket efter- den framställda frågan Det är emel- lertid tänkbart att vi får se konst- bevattningen blomstra så småningom. I så fall kommer den förmodligen att med- föra en viss omläggning av hela jord- bruksdriften, mot mindre arealer men med mycket intensiv trädgårdsbetonad drift. Det var vetefskapsmannens syn på regnkanonen, en försiktig men inte pes- simistisk syn. Vi intresserar oss höge- ligen för den fortsatta forskningen på detta område, herrar regnmakare. De finns även en avdelning inom lantbrukshögskolan, som heter Ma- skintekniska institutionen och den skulle vi tro i högsta grad intressar vår läse- krets. Denna institution etablerar ett mycket intimt samarbete med Jordbruks- tekniska Föreningen, som har sitt säte vid Ultuna och har samma chef som Maskintekniska institutionen, ingenjör Nils Berglund. Vår ciceron här blir förste assistent, agronom Lennart Grö- né, Jordbrukstekniska Föreningen. Huvuduppgiften är undervisning men även forskning, provning av nya maski- ner och material, konstruktion av ända- målsenligare maskiner och apparater OSS IVE Föreningens arbete har i stor ut- sträckning tagit intryck av det aktuella läget, vilket en översyn av de nuvarande (Forts. å sid. 21) TEKNIK för ALLA 5