Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ultuna lantbrukshögskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en intensiv forsknings- och försöksverk-
samhet. Vi kommer in på bevattnings-
problemet och licentiat Gustafsson läm-”
ner en del upplysningar.
— Det förvirrar ofta en lekman, sä-
ger han, att man numera börjat tala
om bevattning av åkerjord medan man
tidigare varit helt och enbart inriktad
på att dika ut våra åkerjordar så effek-
tivt som möjligt. Det finnes emellertid
inte någon slags motsättning här. Var-
je kulturväxt har nämligen en” optimum-
punkt” i fråga om tillgång på vatten,
då den trives och utvecklas som bäst.
Har man således för mycket vatten
trivs den inte och har man för lite
trivs den inte heller. Vi har i vårt land
ett sådant klimat att det under större
delen av året finnes för mycket vatten
för kulturväxterna. Avdikning är och
förblir sålunda alltid aktuell. Men un-
der en kortare tid av året, vanligen i
maj och juni, när växterna utvecklas
som bäst kan det hända,och det händer
ofta, att vattentillgången blir otillräck-
lig. Man har någonting som man bru-
kar kalla ”försommartorkan” och som
särskilt i landets östra delar gör sig
gällande. En vattentillförsel på konst-
lad väg under denna tid medför oftast
en viss skördeökning. Särskilt under
några av de senare åren har försommar-
torkan varit svår, och då vårt livsme-
desläge samtidigt varit försämrat har
man därför böriat fundera över att an-
vända sig av olika slag av konstbevatt-
ning, en sak som ju utomlands sedan
gammalt praktiserats i olika former.
— Det finnes olika slag av bevatt-
ning, fortsätter licentiat Gustafsson.
Man talar t. ex. om översilning med
rygg- eller hängbyggnad, varvid -man
låter vatten sila över sluttande mark.
— Medarbetaren får se en mängd model-
ler i gips, som talar om principen. —
Så har vi de former av bevattning, där
man genom uppdämning av markens
grundvatten försöker gynna växtlighe-
ten. Metoden har börjat användas i de
gotländska myrarna under senare år,
efter vad det synes med framgång. Den
metoden är bra därför att den är billig.
Så har vi slutligen besprutningsmeto-
Provning av pappersskörde-
garn (montör Eriksson och
kandidat Nyberg). Proven
göres med bindverket i en
vanlig skördemaskin, mon-
terad på bock. I bakgrun-
den provas garnets hållfast-
het i speciell apparat.
den, som under senare tid
blivit mycket aktuell även
i Sverige. När man således
i dagligt tal nämner konst-
bevattning syftar man van-
ligen på någon form av be-
sprutning. Principen är att
vatten ledes ut i flyttbara
stålrörs- eller aluminium-
rörledningar på fälten till
stora spridare. Dessa, som
från en uppställning kan
bevattna ända upp till 4 ha,
ha ju brukat benämnas ”regnkanoner”
även om namnet väl inte är så särskilt
lyckat.
— Och vad säger en fackman om
denna bevattningsforms framtid, frågar
Vas
— Ja, tekniken är ännu så ny och i
större sammanhang alltför oprövad för
att man skall kunna säga någonting be-
stämt i denna fråga. En viss försiktig-
het är ännu av nöden. Det bör erneller-
tid understrykas att även om bevattning
i allmänhet nog ger en viss skördeök-
ning, så är detta inte detsamma som
Agr. lic. Y. Gustafsson dis-
kuterar ett utdikningsföre-
tag med några elever.
Agronom Lennart Gröné
vid en ”uppskuren” traktor,
som användes för undervis-
mingsändamål.
börjar publiceras i nr 48.
att åtgärden är lönande. Det kostar
nämligen pengar att bevattna, mycket
pengar. För det Sta är apparaturen ;
andra ska der till
för driftén. stora
mängde fram
till spfridarna "oc änder
högt kinna
arbet börd) av
100 m cket efter-
den framställda frågan Det är emel-
lertid tänkbart att vi får se konst-
bevattningen blomstra så småningom. I
så fall kommer den förmodligen att med-
föra en viss omläggning av hela jord-
bruksdriften, mot mindre arealer men
med mycket intensiv trädgårdsbetonad
drift.
Det var vetefskapsmannens syn på
regnkanonen, en försiktig men inte pes-
simistisk syn. Vi intresserar oss höge-
ligen för den fortsatta forskningen på
detta område, herrar regnmakare.
De finns även en avdelning inom
lantbrukshögskolan, som heter Ma-
skintekniska institutionen och den skulle
vi tro i högsta grad intressar vår läse-
krets. Denna institution etablerar ett
mycket intimt samarbete med Jordbruks-
tekniska Föreningen, som har sitt säte
vid Ultuna och har samma chef som
Maskintekniska institutionen, ingenjör
Nils Berglund. Vår ciceron här blir
förste assistent, agronom Lennart Grö-
né, Jordbrukstekniska Föreningen.
Huvuduppgiften är undervisning men
även forskning, provning av nya maski-
ner och material, konstruktion av ända-
målsenligare maskiner och apparater
OSS IVE
Föreningens arbete har i stor ut-
sträckning tagit intryck av det aktuella
läget, vilket en översyn av de nuvarande
(Forts. å sid. 21)
TEKNIK för ALLA 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
