gröna växter med en öppen glänta här och var. — Vad är det där? sade Marion, som satt med kikaren för ögonen och tittade ner. Mot en blå äng såg man en flock djur. När båten sänkte sig, upptäcktes det att det var ett slags känguruliknan- de djur, som hade horn som kor. Deras gulbruna pälsar bildade en verknings- full kontrast mot det ljusblå gräset. De var större än kor, men rörde sig med stor lätthet på de kraftiga bakbenen. Ett av djuren — tydligen ledaren — satte sig plötsligt på bakbenen och lyf- te på huvudet. Ögonblicket efter hördes ett utdraget tjut, varpå hela hjorden försvann in i skogen. — Synd att vi skulle skrämma dem, sade Marion. Det är ju riktiga skutt- kor! Men orsaken till att ”skuttkorna” Prenumeration är BILLIGAST BEK VAÄMAST SÄKRAST RA PRENUMERERA ör AO a TEN s . Som prenumerant riskerar Ni inte att gå miste om något nummer, utan tidningen kommer varje vecka som utgivarekorsband. Prenumerationspriset är endast: Helår soon. Kr. 15: — Inbetala avgiften på postgirokonto 157992 —eller insänd nedan- stående kupong, så ut- taga vi avgiften mot postförskott. Men gör det genast! Till Teknik för Alla, Pren.-avdelningen, Box 31337, STOCK HOLM 23. Undertecknad prenumererar härmed på Teknik för Alla under 1 helår — 1 halvår — 1 kvartal. Stryk det ej önskade. Avgiften kr .....-. + postförskottsavg. torde uttagas genom postförskott. Na: (a iosiejö ös sie öle ole ere ot RASTER SLOEIS ole Sa ele sid Rss SN RR ess sr Bostad? = oviss see odd re RN NE Sid slelelslelssrejelelslereloelds Selslelsjars se ve ee o POStadress!:= 5ödede delse vs NA NN OOPOR OOGULOMYTCEULTGL on. 5—A42. Skriv tydligt! 20 TEKNIK för ALLA flydde visade sig vara en annan. Ut ur skogen på andra sidan ängen kom två väldiga krokodiler. De rörde sig klum- pigt över den släta marken, men inne i djungeln hade de nog möjlighet att ta sig fram lika fort som de andra dju- ren, som Marion döpt till skuttkor. Båten sänkte sig för att professorn skulle få tillfälle att fotografera kroko- dilerna. Därefter fortsattes färden. Ef- ter en stund kom man till en fled, som var cirka hundra meter bred. Man kom överens om att gå ned på den. Båten drev med strömmen och alla iakttog nyfiket stränderna. Så småningom öka- des strömmens hastighet; man hörde ett liud som dånet av ett avlägset vat- tenfall. Doktor Sternborn beslöt att låta båten lvfta igen, men nu strejkade mo- torn. Till all lycka höll de sig nära ena stranden. Med årorna lyckades de få båten alldeles intill land, där en lång trädstam låg ut i vattnet och stoppa”e dem. Ögonblicket efter upptäckte de till sin fasa, att trädstammen inte var nå- gon trädstam vtan en jätteorm, som lin- dade sig runt Amfibie, vilken med rask fart gled utför strömmen "mot fallet med ormen som barlast. När John såg ut genom fönstret, upptäckte han att en annan orm klamrat sig fast i fören; det var den som hade hindrat propellern att komma i gång. När de bägge reptilerna fick syn på varandra, råkade de i våld- sam strid. De släppte sitt grepp om bå- ten. Doktor Sternborn fick brått att starta motorn, och båten gled hastigt bort ur den farliga omgivningen och lyf- te. Snart svävade den över vattenfallet, som dånade värre än ett vulkanutbrott. Nedanför vattenfallet fortsatte floden sitt lopp ett par kilometer och mynnade därefter i ett delta ut i havet. De giorde en tur ut till havs. På nå- got avstånd från fastlandet upptäckte de en samling drakar av samma utse- ende som de förvt sett. Båten sänkte sig för att man skvlle få ta diuren i närmare skärskådande. Men ji detsamma flög en av drakarna unpn, omedelbart följd av de andra. Mot håten närmade sig en svärm av bevingade vidunder. Doktor 'Sternborn giorde en tvär gir och styrde kursen mot låänd, men drakar- na var lika snabba som flygbåten. Ec- kard, som var en god skytt. lyfte gevä- ret och tog noga sikte. Skottet gick, och ett av divren singlade ned i havet med utspärrade vinsar likt ett förolyc- kat aeron!an. I stället för att fortsätta iakten på Amfibie kastade de andra dra- karna sig huvudstupa över sin döda kamrat. — Det giorde ni fint, Eckard, sade Sternborn. Men Eckard tog kompli- mangen nästan som en förolämpning. — Fattas bara att man skulle skijvta bom på sådana kolosser, brummade han. Litet var ansåg nu att man hade fått en någorlunda god föreställning om na- trren och förhållandena på Venus. Dessutom började hungern göra sig på- mint, och man beslöt att återvända till fartyget. Tack vare vattenfa'let och floden var det lätt att orientera sig, och inom kort skymtade de välkända kontu- rerna av fartvget, som stod på sitt sta- tiv vid den lil'a sjön. Det såg verkligen pampigt ut, där det reste sig som ett torn mot den molntäckta himlen. Av