ningstid skulle vara 56 m lång!) Pen- deln utför ungefär 4 miljoner sväng- ningar om året och har hittills hunnit avverka i runt tal 104 miljoner sväng- ningar. onstruktionen av det maskineri, som 29 driver klockan, framgår i stort sett av skissen. Energin levereras som sagt av 7 stora dosor av 1/7 mm tjock nysil- verplåt med koncentriskt korrugerade cirkelytor; ytterdiametern är 36 em. Do- sorna stå i förbindelse med en lufttank, och hela systemet är hermetiskt slutet och fyllt med luft av ungefär atmosfärs- tryck. När det yttre lufttrycket sjun- ker under detta tryck, förlänges dossta- pelns axellängd, och när trycket ökas, minskas axellängden. Det maximala längdutslaget är 28 em, och den maxi- mala vikt, som av- och pålastas dosor- na 32 kg. Det är ökningarna i atmosfärstrycket, som leverera verkets drivenergi. den översta dosan går ett tunt stålband (se skissen) upp omkring en bandtrissa, vid vilken bandets ända är fäst. Från en med bandtrissan förbunden likadan trissa går ett annat stålband nedåt på andra sidan och uppbär vid ändan en motvikt, med vilken dosornas vikt utba- lanseras. Om lufttrycket stiger, mins- kas höjden av dosstapeln, och bandtris- san kommer att vridas medsols på skis- sen. Den tar därvid med sig en spärr B (för enkelhetens skull ritad, som om den sutte fäst på bandtrissan, fast den i själva verket sitter på en radialarm, som följer trissan i rotationen), som i sin tur tar med sig det i övrigt från bandtrissan oberoende drivkugghjulet A. I detta är inkuggad en 202 cm lång, ändlös drivkedja, som i två nedåtgående slingor uppbär två vikter: på ”dossidan” 'en mindre sådan på 0.7 kg, vars uppgift blott är att hindra kedjan från att trass- la in sig, och i den andra sidan klockans drivlod på 10.7 kg. Uppåt går kedjan över två kugghjul, av vilka det ena är fast förenat med klockans drivaxel. När det centrala kedjehjulet under in- flytande av spärren B vrider sig med- sols, hissar det tydligen upp drivlodet ett stycke. Men även under upphissningen verkar lodet genom den vänstra och den övre kedjesträngen drivande på kloc- kan! Detta är en verkligt finurlig detalj i Diedens drivanordning. När i sinom tid lufttrycket åter minskas, höies den översta dosan, och motvikten vrider till- baka bandtrissan motsols. Den i funda- mentet fast lagrade spärren C hindrar därvid centrala kediehjulet från att föl- ja med i denna vridning, varför spärren B åker tillbaka över hjulets kuggar för att ”ta spjärn” vid nästa tryckökning, då bandtrissan åter tar hjulet med sig och alltså hissar upp lodet ett stycke. Under hela - denna ideligen återkom- mande procedur verkar lodet drivande på klockan med en vertikalkraft i den KSR kedjelänken av (10,7—0,7) :2 ” Om lodet på grund av synnerligen liv- lig tryckväxling skulle komma i det hög- sta läge, det lämpligen bör ha i klockan, frikopplas genom en på skissen ej visad anordning drivspärren B, så att det cen- trala kedjehjulet ej längre får några positiva vridningsimpulser. Klockan går ju i alla fall vidare, under det att lodet Från - Ovan ett fotografi av evighets- wret och till höger en princip- skiss. sakta sjunker. När den sjun- kit ett litet stycke” kopplas. spärren B automatiskt in igen, och mekanismen funge- rar på förut beskrivet sätt. Mer kan ju fråga sig, hur länge klockan kan gå, om lufttrycket av någon besyn- nerlig anledning skulle hålla sig konstant en längre tid. Svaret blir,' att om lodet be- finner sig i toppläge, när denna jämviktsperiod börjar, går klockan i ungefär 11/4 år, innan lodet nått botten. Säkerheten är alltså betryg- gande! Konstruktören berät- tar f. ö., att lodet under de 26 år klockan varit i gång aldrig kommit så långt ned som halvvägs till bottenlä- get. Energitillgången har i praktiken visat sig vara un- gefär fyra gånger större än klockans behov. Det torde av beskrivningen vara tydligt, att den ändlösa kedjan vandrar runt motsols med en konstant hastighet, mot vilken den berömda snigelns fart ter sig som =. en ren racerprestation. Kedjan be- höver nämligen 4 år och 7 månader för att gå runt ett varv; dess hastighet är alltså i runt tal blott 0,05 mm i tim- men. Men ändå rör hon sig, som Galilei i annat sammanhang lär ha uttryckt sig. Den i all sin enkelhet genialiska ”evig- hetsklockåan” sattes i gång den 7 novem- ker 1916 och har sedan dess osvikligt ut- visat tidens gång i godsägare Diedens arbetsrum. Den enda tillsyn, man be- höver ge den, är att smörja den vart femte år. ”Som väl är, går det då åt bara ett par droppar”, säger ägaren, ”för den kronometerolja, den skall ha, kostar 4 000 kronor litern”. Den nu beskrivna klockan är den enda i sitt slag i världen. Åtskilliga gånger . har ägaren fått mottaga förfrågningar, huruvida man ej kunde få kopiera kloc- kan antingen för eget bruk eller för till- verkning och försäljning. Men godsäga- re Dieden har alltid svarat nej. Han tycker det är roligare att vara ensam om den unika konstruktionen, och det får man ju inte förtänka honom. Det finns emellertid ingenting i patentväg eller så, som hindrar den intresserade att göra en klocka åt sig efter samma linjer. Men han kanske betänker sig två gånger efter upplysningen, att kloc- kan på Carlslund kostade åtskilligt över tusenlappen i tillverkning — då. Den utomordentliga precision och kvalitet, som måste läggas ned på varje detalj i en sådan mekanism, om den skall. bli mera än en leksak, är nämligen en myc- ket dyrbar historia. ÅA i — KLOCKANS DRIVAXEL MOTVIKT MOT B BANODTRISSA | — DRIVKE DJA 202cm löng STÅL- BAND V DOSOKNA 7 BAROMETERDOSOR 36 cm diom LUFTTANK TEKNIK för ALLA — 43