alla var ense om att besöket varit givan- de. Mac ångrade bara, att han inte lyc- kats få ombord flera representanter för den intressanta faunan. — Vart tar vi vägen nu? frågade Hardman, som åter intagit sin bekväma ställning i fåtöljen. Han njöt obeskriv- ligt av solskenet, som värmande trängde in genom fönstret. — Nästa etapp blir Mars, förklarade doktor Sternborn. Den står närmast i tur. — Är det långt dit? Jag skulle inte ha något emot om ni ville sätta av mig på jorden, om vi passerar på någorlun- da nära håll, så det inte blir för stort besvär. — Till jorden är det betydligt längre än till Mars, upplyste doktorn. Till Mars har vi 125 miljoner kilometer. Mars och Venus befinner sig just nu på samma sida om solen. Och till jorden — gud vet var den är någonstans! Så småningom blev det dunklare, men det berodde inte på molnen. Det var evighetens mörker. Stjärnorna började ÅRGÅNG 1941 av - FOR ALLA dB Ey KAN ERHÅLLAS KOMPLETT FRÅN TfA:s EXPEDITION BOX 3137, STOCKHOLM. PORGISSE I HÄFTEN KR 13:— INBUN- DEN I TVÅ STILFULLA KLOTBAND KR 20: —. Levereras fraktfritt om beloppet insättes på postgirokonton:r 157992 Vid postförskott tillkommer frakten kr 1:45. PERSONER i Stockholm kunna vända sig direkt till tidningens expedition, Tunnelgatan 3. Tel.: 116079. framträda, först en och en, sedan allt talrikare, och ' till slut var hela fir- mamentet bestrött med gyllene stoft. Venus syntes someen stor vit boll, men den avtog hastigt i omfång. Fartyget hade uppnått sin normala hastighet. Man hade åter den egendomliga känslan av att kroppsvikten försvann. Hardman fick kanske den livligaste förnimmelsen därav, när han vid ett tillfälle reste sig litet för hastigt med påföljd att han for upp och slog huvudet i taket. Han fick en bula i pannan, men taket förblev oskadat. — Vi kom i väg i grevens tid, sade professor Mac. — Hade vi stannat en liten stund till, så hade vi blivit stekta, inföll John. Doktor Sternborn for omkring med sin fläkt och luktade som om han vädrat OS. — Vad är det? frågade Mac. — Jag tycker att luften inte känns som den ska, svarade doktorn. Mac andades djupt. — Känner ni ingenting? frågade Hard- man. Jag tycker det pressar på bröstet. — Det beror nog bara på den hastiga övergången. Vi blev bortskämda på Venus. — Kanske det, sade Hardman. Men efter en stund blev han orolig igen. — Jag tror att jag har fått astma, sade han. ; Alla hade samma känsla av andnöd. Mac kastade en blick på barometern. Den visade endast 400 mm tryck i stället för de normala 760. Luften var endast hälf- ten så tät som den borde vara. — Har ni upptäckt felet? frågade pro- fessorn, vänd till doktor Sternborn. Är det syreapparaten som krånglar? De undersökte apparaten, men den tycktes fungera oklanderligt. — Det måste bero på att det finns någon läcka i fartyget, sade doktor Sternborn. John kände hur pulsen ökade, samti- digt fick han yrsel och kväljningar. Röda ringar började dansa runt för ögo- nen. Han såg hur ådrorna svällde på hans händer. — Det här bär rakt åt pipan! utbrast Mac. Vi måste ta reda nå felet... JE jussignalerna. Nyed professorns ord blev de övriga nervösa. — Det vore just trevligt att bli kvävd, sade Hardman. Är ni riktigt säker på att det är stängt överallt? Man undersökte fönstren och dörrar- na, men alla var ordentligt stängda. Un- der tiden förtunnades luften mer och mer. Barometern visade endast 300 mm tryck. Alla var mörkröda i ansiktet. Ännu några ögonblick, och en fruktans- värd katastrof kunde inträffa; farty- get skulle förvandlas till en världsrym- dens ”flygande holländare” med en be- sättning av idel döda. Doktor Sternborn var den förste som samlade sig i den allmänna förvirringen. — Ta på er de hermetiska dräkterna! sade han. någonting, försäkrade Det borde man ha gjort för längesen. Alla skyndade sig att ta på sig de klä- der de haft på sig på månen och Mer- kurius. Det gick några minuter. Barometern sjönk alltjämt. Passagerarna hade ord- nat telefonkontakt med varandra för att rådslå om situationen. — Det måste vara på det sättet, att skrovet fick en skada vid vulkanutbrot- tet, sade doktorn. — Jag kunde absolut inte upptäcka Eckard. Och vi undersökte underredet noga. — Luften kan väl inte försvinna ge- nom väggarna heller? De syreapparater, som var inmontera- de i dräkterna, producerade luft för 48 timmar. På två dygn var det inte möj- ligt att uppnå ett ställe i rymden, där de kunde påräkna att det fanns luft att andas. Minst av allt kunde det bli tal om att återvända till den brinnande Ve- nus. Det fanns ingen möjlighet till rädd- ning. (Forts. i nästa nr.) - ig , pr eci sion och hållbarhet. St lager av « - förekommande dimensioner och typ er. a - - TEKNIK för ALLA = 21