- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 7. 13 febr. 1942 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOLJETONGSROMANEN NR 1:
"Kapten Franks triumf”

introducerade en ny typ av hjälte i svensk veckopress och tillförde
Veckans Äventyr tusentals nya läsare.

FOLJETONGSROMANEN NR 2:
Kapten Frank och trollkarlen från Mars

som just avslutats, blev en oförliknelig succé. Den fastslog att Kapten

Frank redan hunnit bli den populäraste hjälten i äventyrsgenren.

FOÖLJETONGSROMANEN NR 3:

Kapten Frank och de 7 magiska
stenarna

som börjar publiceras inom kort i Veckans Äventyr är ännu bättre
än de två tidigare följetongerna i denna serie.
Unna Er nöjet att läsa den!

&

Kapten Frank, ung-
domens hjälte, man-
nen som bekämpar
förbrytare med hjälp
av teknikens senaste

landvinningar.

&

VECKANS ÄVENTYR

DEN MODERNA VECKOTIDNINGEN

Tisdagar 3 35 öre

20

TEKNIK för ALLA

Den mörka randen avbröts tvärt och
spred sig i en skara fläckar.

— Det ser ut som slussar eller någon-
ting i den stilen, sade Hardman. Konst-
gjord bevattning förmodligen.... Men
vad är det som blänker där borta?

— Antagligen en saltsjö, sådana vi
har i Turkestan. Det är väl saltkristal-
lerna som blänker. ... Finns det vatten
på Mars, så måste det vara oerhört salt
med hänsyn till planetens höga ålder.

— Men på Venus var vattnet sött.

— Just det. Där har det inte hunnit
lagras salt än.

De flög över den solbelysta ytan av
planeten. Det vita vid polen var otvi-
velaktigt snö, ty det försvann hastigt vid
gränsen till ”nattsidan”, när det utsattes
för solstrålarna. Från denna trakt led-
de ett flertal kanaler ned mot ekvatorn.
Vid närmare betraktande visade det sig,
att kanalerna endast var rader av sjöar
med jämförelsevis liten areal. Fartyget
följde en av dessa ”kanaler” i riktning
mot ekvatorn. Plötsligt syntes ett skarpt
ljussken, som lika hastigt försvann.

— Vad var det? En vulkan? utbrast
Hardman.

— På Mars finns det inga vulkaner,
svarade doktor Sternborn. De är för
längesedan slocknade och döda. Jord-
skorpan är tjock och pålitlig där.

Nu blänkte ljuset åter till och för-
svann lika hastigt som nyss.

— Det ser ut som en signal! Antag-
ligen en solreflex på något isberg, an-
märkte Mac.

Men ljuset fortsatte att tändas och
släckas med bestämda intervaller. tills
det försvann bakom horisonten. Farty-
get passerade nu en fullkomligt öde
trakt.

— Jag skulle våga slå vad om att det
var signaler, försäkrade Hardman.

— Vem skulle ha intresse av att sig-
nalera i en sådan där öken?

Fartyget saktade farten. Inom kort
befann det sig så nära planeten, att de
kunde böria tänka på nedstigningen.

" Doktor Sternborn valde en plats, vari-

från man kunde se de hemlighetsfulla
ljussignalerna. Efter en stund började
de synas igen.

— Det måste vara någon som ger
tecken till oss, sade Marion.

Alla stod med kikare för ögonen, men
ingen kunde urskilja ljuskällan. De såg
bara en mörk punkt i en naken öken-
trakt.

Fartyget gick ned vid själva ekva-
torn, där man hade solen rakt i zenit.
Den tunna och genomskinliga luften till-
lät dem att landa tämligen hastigt, det
gick betydligt bekvämare än på Venus.
Professor Mac hade fastställt atmosfä-
rens höjd till cirka 200 kilometer, mot-
svarande en tredjedel äv jordatmosfä-
rens tjocklek.

Nedstigningen hindrades varken av
berg eller skogar eller vattendrag. Den
mörka punkten växte i omfång, ju mer
de närmade sig marken, och antog så
småningom en grönaktig färg.

— Där har vi tydligen hela deras
skogsbestånd, sade Hardman.

Den gröna fläcken delade snart upp
sig i flera, som tedde sig som regelbund-
na fyrkanter, vilka skildes från varan-
dra av ljusare ränder. John tyckte sig
urskilja något som liknade byggnader.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-7/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free