sem — Där har vi bestämt själva metro- polen! utbrast han. Det såg konstigt ut. Man kunde knap- past dra i tvivelsmål, att detta var ett verk av varelser med intelligens. — Det är glastak på husen, anmärk- te Hardman. 5 — Men man ser inga människor. Solstrålarna reflekterades mot taken. — De sitter nog inne och tittar på oss. Det är inte varje dag det kommer så långväga främmande. Nu skymtades ett högt torn, som lys- te vitt i solskenet och omgavs av en mängd byggnader med platta tak. Det såg verkligen ut som en stad. — Vi kan inte gärna gå ned mitt på taken, sade professor Mac. Eckard måste göra en del rätt kompli- cerade manövrer innan man kom till en plats, där fartyget kunde landa. Han valde ett ställe i närheten av en sjö. Vid stranden såg man en del halvt för- torkade buskar. Det var hela växtlighe- ten. Snart vilade fartyget på sitt stativ. Några hundra meter från landnings- platsen befann sig en av de byggnader de hade sett från luften. Den hade inga skorstenar; taket var alldeles slätt. — Bäst att vi väntar tills någon av marsinvånarna visar sig, sade doktor Sternborn. — Under tiden skall jag göra några mätningar, förklarade Mac och begav sig till observatoriet. Han återvände ef- ter någon minut och meddelade, att tem- peraturen var relativt låg, minus 107. — Och ändå är vi så nära ekvatorn! sade Hardman. — Vi blir nog tvungna att ta på våra tjocka dräkter för att inte må illa, sade Sternborn. Luften är här betydligt tun- nare än på våra högsta bergstoppar nere på jorden. Vi kan inte andas utan syre- apparater, trots att det nog finns åt- skilligt med syre även i marsatmosfären. — O, så synd! utbrast Marion. — Då måste de få ett underligt in- tryck av oss, sade Hardman. Jag skulle helst vilja skruda mig i frack vid detta världshistoriska tillfälle. — De tar oss säkert för några under- liga djur och gör processen kort med OSS. — Vi får väl se, sade Sternborn. Vap- nen bör vi i alla fall ha i ordning. BLAD SOM-SPARAR... jan | NN Alla kände, att de vägde betydligt mindre än på Venus. I själva verket motsvarade kroppsvikten här endast en tredjedel av vad den utgjorde på jorden, och följaktligen utvecklade musklerna tre gånger så mycken styrka. — Ser ni någon komma? frågade John. — Inte än... dem! Jo, vänta, där har vi (Forts. i nästa n:r). BILSKOLAN... (Forts. fr. sid. 5.) svar och hänsyn. Lektionen får formen av en diskussion mellan instruktören och eleverna. Det gäller att ha reflektionsförmågan klar, ty varken frågorna eller sva- ren stå skrivna i någon instruktion eller några kompendier. Man ut- går från trafikstadgans paragraf: Hastigheten skall städse anpassas efter behörig hänsyn till andra väg- farande. Diskussionen belyses med olika exempel, som man dagligen ser i trafiken: det drulliga barnet, som leker i gatan utan att ha en tanke på faran, det tanklösa barnet som bara ser åt ett håll och sedan rusar på, den obeslutsamma fot- gängaren, som stiger upp och ned från trottoaren och inte vet om han skall ge sig över gatan eller ej. Hur skall bilföraren handla i det ena och det andra fallet. Det gäller inte bara att ta hänsyn till fotgängarna utan också till andra bilar i trafiken. Bland bilskolans elever sitta springpojken och gym- nasisten sida vid sida. Springpoj- ken är visserligen redan motor- förare, han kör nämligen elcykel. Men han måste plugga på trafik- reglerna. — Man vet ju hur det skall vara, säger han, men det är inte alltid så lätt att förklara det. Men han klarar frågorna ele- gant, trots svårigheten att finna ord. Gymnasisten klarar också sina uppgifter med glans. Han visar att han förstår stadstrafikens pro- blem i stort, och han har dessutom den fördelen att snabbt finna de rätta uttrycken. Det blir troligen ett flott föredrag, när hans en- skilda arbete skall fram till be- dömande. Så går de åt var sitt håll, diplo- maten, familjeflickan, springpojken och gymnasisten. Deras livsvill- kor och arbetsområden är «vitt skilda, men de har ett gemensamt en strävan att fortsätta i fredliga hjulspår, kristidens alla svårigheter till trots. T. R-l. | TELEVISION... (Forts. fr. sid. 7.) minut efter tagningen kan televiseras. Under de senaste presidentvalen i U. S. A. utsändes samtliga evenemang på detta sätt. Visserligen betrakta vi än så länge televisionsbilder i svart och vitt som ett underverk, men nu kommer från U. S. A. underrättelsen om att man där håller på med försök att televisera i naturliga färger. Sådana apparater ha emellertid ännu icke kommit i mark- naden. Men tekniken marscherar med jättesteg framåt och våra efterkommande få säkert svårt att begripa, huru vi kunde uthärda att inte få vara med, när något spännande tilldrog sig inom räckhåll för teleutsändningen. VISS ritning TEKNIK för ALLA = 21