inom tillverkningen. En fabrikant i Norrland — det var visst Sundin i Hudiksvall — skaffade något än- nu finare, nämligen en maskin, som sågade ut skidan, fräste ur överde- len, skar styrspåret och putsade ef- ter — allt i ett enda arbetsmoment. Den maskinen blev begärlig för andra fabrikanter, men dess hem- lighet bevakades strängt. Det fanns bara en sak att göra, bygga sig en sådan maskin själv. Nu står alltså en sådan maskin hos varje skidfabrikant med själv- aktning, alltså även hos bröderna Sandström i deras nyaste fabrik i Lindesberg, som från och med den- na säsong skall visa, om den mot- svarar den beräknade kapaciteten — 125.000 par om året. Fabrikör Albert Sandström, som ännu har något av den aktive skid- löparens seniga spänst och klara blick beskriver fabrikationens gång för oss. Det vill säga så mycket, som han anser rådligt att avslöja i detta yrke, vilket tycks vara fullt av hemligheter. Virkesvalet viktigt. Tork- ning i tropikstorm. Utanför fabriken stå stabbarna med det sågade virket och se ut som stabbar i en vanlig brädgård. Men det är inget vanligt virke, det är utvalt med största omsorg, ty val av virke är det viktigaste vid skidtill- verkning. Det är inte nog med att virket skall vara kvistfritt, det skall också vara vuxet på visst sätt och helst i viss slags terräng. Fabriken har sitt eget sågverk, där virket så- gas upp till skidämnen, det vill sä- ga plankor lämpligt avpassade ef- ter skidans storlek. Plankorna läg- gas spannade två och två och få ligga på tork minst-:ett år. Innan skidämnena «bearbetas, spannas de om och läggas in i en värmekammare för att genomgå en ny torkningsprocedur i fuktig luft. En vecka ligga skidämnena i denna kammare, medan stora fläktar blå- sa in en storm av varm luft. Det är en riktig tropisk orkan, som sveper över dem dag och natt. Nu äro ämnena färdiga för bear- betning och travas på lätta små vagnar, som rullas in i den stora ljusa maskinhallen. Först gå de till kapen och få sin rätta längd, därpå Polering. rullas de vidare till planhyveln, som konstruerats speciellt för skid- fabrikationen. Det har ett riktbord av fjädrande stål, som alltid följer skidämnets bågform, oavsett läng- den eller bågens mer eller mindre branta svängning. Återigen travas skidämnena på de små vagnarna och gå vidare till profilsågningen. Genom en anord- ning med mallar glider ämnet snabbt fram under sågbandet och får sin kontur. Ämnet börjar likna en skida. Nu vidtar fräsningen av överdelen, vilket sker lika lätt som sågningen. Det är en rätt liten maskin, som med ett surrande ljud äter ur skidans överdel, så att den får sin insvängda form, och den upphöjda fotplattan växer fram. Skidan går vidare till nya händer och nya maskiner. Spåret på un- dersidan fräses ur, skidan putsas. Skinande och silkeslen i ytan ligger den i travar på vagnarna och går nu till brättningen. Här lever den gam- la hantverksmetoden kvar. Skidor- na stickas ned i ett ångbad och framdelarna få en kokning, så att de bli mjuka och böjliga. Därpå spännas de fast över ett brett vär- merör och få stå i kläm några tim- mar. När de tagas loss, äro de fär- diga för inspektion och rullas in i TEKNIK för ALLA 5S