sorteringsrummet för att få en sista avsyning och förses med kvalitets- stämpel. Nu återstår endast ytbehandlin- gen, innan skidorna packas i lager- rummen intill den långa järnvägs- kajen. Arbetsmetoderna äro förstås de vanliga. Med pensel och färg- spruta i välventilerade sprutbås an- bringas lack och impregneringsme- del, vars beståndsdelar ingen fabrik vill röja. Ytbehandlingen hör också till yrkets hemligheter. VE får man för intryck av en modern skidfabrik? Man ser en lång, ljus och ren lokal, men hör surret och knastrandet från fräs- maskinerna, de sjungande tonerna från rikthyvel och bandsåg. Trä- damm borde virvla omkring och hyvelspån ligga i drivor på golvet. Men luften är klar och golvet är skinande rent. Allt lätt material sugs nämligen ut i kraftiga luft- 6 TEKNIK för ALLA En modern skidfabrik. trummor och virvlas ned till fabri- kens ångcentral, där det användes som bränsle. Men allt: kan inte brännas, ty det är massor av trä, som fräses bort eller hyvlas av. Det avfallsbränsle, som inte går åt i fabriken, säljer man till lindes- bergsborna och det är inte så litet. De moderna sug- och fläktanord- ningarna göra således arbetsplatsen behaglig, även om arbetsmetoderna i hög grad specialiserats och man får ett intryck av tempoarbete sna- rare än snickeri. Men det måste ju vara så vid industriell tillverk- ning. ligerbron TfÅ:s nya följetong börjar i nr 11. ad har man eljest för förhopp- NER och planer inom skidin- dustrin? Att erövra den utländska marknaden? — Det har vi redan gjort, säger fabrikör Sandström. Den svenska skidindustrin säljer åtskilligt till de mellaneuropeiska länderna. Till och med Norge, skidlandet framför andra, har köpt från Sverige. — Och hur ser man på framti- den? — Bara ljust. Skidintresset i Sverige blir större för varje år. Det finns väl numera knappast ett skol- barn, som inte ska ha ett par ski- dor. — Till sist blir väl hela svenska folket skidåkare? — Dit kommer vi kanske också. Bara Skidfrämjandet får fortsätta som hittills. T. RI. st FÅ RR on