för 100 gulden räntefritt, d. v. s. han kunde med egna medel inlösa hypoteken. Henlein kallades i hela sin livstid lås- smed. Först efter sin död blev han kal- lan ”urmakare”. I dödsboken i Niärn- berg finnes han införd såsom: ”Peter Henlein, urmakare vid St. Katarinagra- ven”. Det exakta datum är inte infört, men han står upptagen bland andra per- soner, som dogo under tiden 4 juni och 14 september. De nyaste forskningarna ge dock vid handen, att han dog den 14 november 1542 och som bevis anföres ett meddelande i St. Sebalds församlings klämtningsbok, att alla Närnbergs kloc- kor ringde den dagen till Henleins ära. Henlein kallades ibland Hele. Detta förklaras ha varit hans riktiga namn, men att närnbergarna kallade honom Henlein, en dialektisk diminutivform av Hele. Då man vet, att hans klockor voro mycket små, så små att de kunde bäras såsom knappar på bröstet, måste man vara full av beundran för hur en lås- smeds grova hand kunde tillverka såda- "na små underverk. Man kallade hans klockor också för Niärnberger-ägg, ty de första voro säkerligen icke runda utan ovala eller cylindriska. De hade inget glas och för att kunna avläsa tiden i mörkret hade de över siffran XII en spetsig knapp, medan de andra siffror- na hade trubbiga sådana. Boetten var ofta av brons och rikt graverad. Hen- leins klockor voro mycket dyrbara och Nirnbergerrådet (stadsfullmäktige) skänkte dessa underverk endast till myc- ket förnäma besökare och sådana stånds- personer som niärnbergborna behövde för att erhålla något privilegium. De skickade t. ex. två sådana klockor (själv- gående eller levande som det hette) till det kejserliga hovet i Spanien och Karl V visade verkligen sin tacksamhet här- för, ty han upphävde en tulltaxa, som han hade lagt på import och export av tyskt gods. Klockornas värde är angivet till. 30 gulden och 7 skilling, en summa som då var mycket hög. Också Martin Luther fick ett sådant ur, icke gjort av Henlein, utan förmodligen av Caspar Werner, en av de första småurmakarna i Niärnberg, vilken hade blivit urmakar- mästare påsktiden 1528. Luther tackar den 22 april 1547 abbot F. Pistorius i Närnberg för gåvan, som han kallar fickur ”Horologium”. ”Jag känner mig”, skriver Luther, ”mycket ärad av den mycket välkomna presenten och anser mig tvungen att bli elev hos våra mate- matici för att lära mig känna alla regler och lagar av denna i sitt slag enastående klocka, ty aldrig har jag sett eller iakt- tagit något liknande.” Ett sådant litet ur kan man också se på en tavla av H. Holbein, målad 1532, framställande en köpman Georg Giese från Danzig. Följer man andra källor, så ser det ut som om Henlein redan år 1500 tillverka- de små fickur och att först 1511 saken har blivit allmänt känd. Det finnes ett brev från 1511, skrivet av en nunna Fe- licitas Grundherr i St. Klaraklostret i Närnberg, i vilket hon ber sin fader Leonhard Grundherr om ursäkt för att ha besvärat honom om anskaffandet av några små ”Orrlein” (småur). Hon hade fått en avbasning av abedissan för att hon önskar sig sådant ”lappri”, Det förs- ta brevet, i vilket nunnan bad sin far Fickur från om ”Orrlein” är försvunnet, men det NG Be et ovannämnda finnes ännu i behåll. Då t 2 co - Å or en ar av Barfotamunkarna hade överinsikt över Föra St. Klara kloster och Henlein 1504 sökte IY 5 koppar, wvi- och fann asyl hos dem, så är det möjligt, att nunnorna, trots att de voro mycket strängt hållna, dock hade fått kännedom om de små uren. Att Henlein också var kännare av större klockor, framgår av en notis av hans samtida, Neustädter, vilkens verk visserligen först utkom 1547. Neustedter skriver dock att Henlein lyckades få i gång ett urverk med ett lod vägande en- h dast 16 pund i stället för 80 pund, med vilken senare vikt klockan förut gick. Men Henlein var icke blott uppfinnare av fickuren utan också grundare av ur- makargillet. Ty före honom kallades alla urmakare rätt och slätt smeder och de urmakare, som tillverkade stora klockor, voro i Nirnberg intill 1699 fria konst- närer och kallades Ormakare, eller Orel- makare. Man kan följa dem intill 1456 då Fritz Volant Orelmakare kostnads- fritt blev Närnbergsborgare. Men ändå fram till 1565 tillhörde alla urmakare, med undantag av den som förfärdigade stora klockor, låssmedernas eller plåtsmedernas gille. Slutligen Kkaängoran nämnas att frågan | huruvida Henleins ur också hade slagverk ännu är obesvarad. Coc- laeus skriver att dessa småur även kunde slå, men då han använder det latinska ”Pulsare” så kan detta bety- da såväl ticka som att slå. Det finns tyvärr intet ur be- varat, som kan be- visas vara gjort av Peter Henlein, men då han kunde od tillverka ur som Baranser MR inte var större än =: SE en knapp, är det inte omöjligt att han förstod sig på =: - a - SN SS att också i större. 555552 SN fickur bygga in Verket i ett fickur från 1500-talet. FASELS ee Fickur av järn (början av 1500-talet). terföljare kunde i alla fall konsten. | SS Det är mycket be- klagligt att icke ett enda exemplar av hans ur — så- vitt man vet — finnes bevarat. Det hade varit ovan- ligt intressant att se och beundra dessa underverk, som man i våra dagar återfinner i var mans ficka och kunna jämfö- ra den dåtida tek- niken med våra moderna alster. Karl Bittner. sartavlan av silver. SvinBons TER TEKNIK för ALLA 9