Hamiltons ”constant-speed”-propeller med automatiskt reglerbara blad för höjdflygning samt infällbart landnings- ställ på ett Douglasplan. Junkersvinge med den inre stommen av triangulära fackverkssystem; Flygkroppen till under uppbyggnad Observera de formgivande: spanten och yiterplåtens fasinitning til de- ett metalltrafikplan TEKNIK för ALLA s. k. skalkonstruktionen, d. v. s. ytter- plåten förmedlar alla krafter utan egent- lig hjälp av någon inre stomme. Upp- byggnaden av flygkroppen liknar ett skal med formgivande spant med för övrigt hela utrymmet invändigt disponi- belt. Det är givet, att detta konstruk- tionssystem medför stora fördelar vid arrangerandet av en passagerarkabin, därigenom att man slipper ifrån genom- korsande stålrör eller balkar. Kroppkon- struktionerna utföres i regel utan längs- gående ramstycken och extremt tunn beklädnadsplåt undvikes. Aluminiumplå- ten är sålunda omkring 2 mm tjock. Man slipper härigenom från det tids- ödande och dyrbara arbetet med infö- randet av lokala förstärkningar i stör- xe omfattning för att göra klädseln till- räckligt styv mot tryck- och knäckpå- känningar samt mot lokala belastningar. Olika fabrikanter har eljest var och en sitt särskilda byggnadssystem. En firma t. ex. bygger kropparna på tätt placera- de tvärgående spant, utförda av runda duralrör. Nitningen sker ej genom hela spantrören utan endast genom rörens utsida, varvid nitarna trädes in genom större hål, som tages på rörets insida. Nitningen är lätt att utföra och åt- komsten vid arbetet mycket god. Hos en annan firma bygges kroppen på spant av U-form med den öppna delen av u-et utåt. I nedsågningen i spanten placeras längsgående förstärkningslister av U- form, vilka ger beklädnadsplåten erfor- derlig lokalstyvhet. Den plana plå- ten nitas därefter till den erhållna stommen och = nitningsproceduren är mycket enkel. De erforderliga profi- lerna framställas av plana band, strips, i relativt enkla vakmaskiner. Vid pro- filernas formning erhålles samtidigt den för spanten erforderliga krökningen. Vid en del fabriker åter tillämpas en helt annan princip. Där bygges kroppen i tvenne halvor, en övre och en undre, varvid tjockare plåt användes. Överhal- van lägges sedan på och hopnitning eller skruvning sker längs den långsgående sidoskarven. Trots den större tjockleken på plåtklädseln blir konstruktionerna dock ej tyngre än andra konstruktioner med tunnare plåt, vid vilka erfordras flera spant och massor av lokala för- stärkningar. Maskinutrustningen för metallplans- tillverkning är dyrare än för träflygs- tillverkning. Sålunda erfordras bl. a. för formgivning åt spant och bekläd- nadsplåt hydraulisk press, stansmaskin och hejare. Hejaren eller >»dropham- mer» är en av metallplansfabrikationens viktigaste maskiner. I denna formas alu- miniumplåten mellan verktyg av hårt trä, bly eller zink. Stålfixturerna, i vilka flygkropparna uppmonteras, är också dyra. Monteringen påbörjas i en jigg, där varje detaljs nummer kan direkt av- läsas. För att förhindra lätt uppkom- mande förväxlingar av muttrar och ni- tar håller man dem i olika färger, och ett sinnrikt system av olikfärgade pilar, som hänger över arbétarnas hu- vuden, ger upplysning om rätt färg och nit på rätt plats. All borrning, nitning och ev. svetsning, utföres i denna jigg, varigenom misstag vid tillverkningen undvikas. Aluminiumplåten skäres till efter schabloner, på vilka alla nit- och bulthål samt monteringscentra är ut- märkta. Att här beskriva den mångfald olika verktyg, som användes vid metall- plansfabrikation, skulle emellertid ta för stort utrymme i anspråk. Numera bygges såväl i USA som Europa för det mesta lågdäckade, fri- bärande monoplan med motorerna in- byggda i vingens framkant, varifrån de på mindre än en halvtimme kan avmon- teras för översyn eller utbyte. Junkers- verken har varit föregångare beträffan- de helmetallvingen och den 'fribärande monoplanvingen. Stommen i junkers- vingen utgöres av ett flertal i vingens över- och underyta lagda balkrör, upp- stagade med fackverksstöttor. Klädseln är som bekant korrugerad och lagd med åsarna och inveckningarna i sprygelrikt- ningen, alltså på tvären över vingen. Klädseln kan därför icke upptaga tryck- och dragspänningar, vilka helt måste upptagas av fackverksstommen. Junkers- konstruktionen i denna utföringsform är alltså ingen skalkonstruktion i egentlig mening. På de senare typerna såsom Junkers Ju 86, Ju 87, Ju 88 och Ju 90 har emellertid även tillverkaren över- gått till den amerikanska principen med slät ytklädsel och inre skalkonstruktion. Vid skalkonstruktionen är vingens upp- byggnad likartad med den här ovan be- skrivna skalkonstruktionen av flygkrop- par. Alla påkänningar upptagas sålunda av den i sektioner sammansatta, absolut formstyva vingens ytterplåt, som stagas genom i längdriktningen invändigt på- nitade förstärkningsskenor och tvärgå- ende. profilspant. Tydligast kommer konstruktionsprincipen till uttryck vid skarvarna mellan vingarna och flyg- kroppen. Hopfästningen sker genom ett stort antal bultar i två mot varandra vända vinkelflänsar, fastnitade i ytter- plåten, den ena löpande runt om vingens rotända och den andra runt kanten på det med flygkroppen sammanbyggda, centrala. vingpartiet eller vingmellan- stycket. På skalkonstruktionerna är vingkläd- seln alltid slät, och plåten, som är i form av smalare eller bredare strimlor, läg- ges i vingens: längdriktning och ej på tvären över : vingen. Härigenom ernås, att inga nitförband upptager tryck- och dragspänningarna på vingens över- och undersida. Det rostfria stålet på frammarsch inom flygindustrin å senare tider har man i Amerika även börjat använda kallvalsat rost- fritt stål som konstruktionsmaterial för hela flygplan, vilket lämpar sig utmärkt för detta ändamål, ty det har i flera av- seenden överlägsna egenskaper jämfört