Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bestickande instrumentidé, av G. V. Nordenswan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bestickande INSTRUMENTIDÉ
Vad skulle inte en flygare — i synner-
het i mörker eller dimma — vilja ge
för ett instrument, på vilket han med
en blick kunde se, över vilken punkt på
jordytan han befann sig! Det är för-
resten inte bara flygare, för vilka ett
sådant instrument vore synnerligen an-
vändbart; även navigationen på (för
att inte säga under) havsytan skulle
därigenom - underlättas åtskilligt. Men
för det på långdistans opererande fly-
get i synnerhet vore en sådan ”lokalisa-
tor” en ovärderlig hjälp, den saken är
klar... Man kan visserligen finna sig
ganska bra till rätta med radiopejling,
men metoden är ej utan sina nackdelar
och kan klicka. — Åtskilliga svåra flyg-
olyckor ha berott på, att flygplan trots
radioutrustning råkat vilse och stött på
någon bergsrygg el. dyl. Vi kunna allt-
så utan vidare konstatera, att behovet
av ett sådant instrument föreligger.
Finns då någon möjlighet att göra en
dylik lokalisator? Från teoretisk syn-
punkt kan frågan utan vidare besvaras
’med ja, och från praktisk synpunkt
tyckas inga oöverstigliga svårigheter
föreligga. Den senare sidan av saken
är alltför vidlyftig för att beröras här;
vi skola blott giva.en överblick över,
hur saken i teoretiskt hänseende lig-
ger till.
En inom svenska uppfinnarkretsar
välkänd, uppslagsrik man — godsägare
Theodor Dieden på Karlslund, bl. a.
upphovsman till den bekanta ”evighets-
klockan” — var för över 20 år sedan
inne på saken, vilken sedan dess råkat
i glömska. Herr Dieden var ute ett par
tiotal år för tidigt; först nu har genom
flygets enorma utveckling frågan om en
sådan lokalisator blivit verkligt aktuell.
90? 3
Laågehn
$o”
O? £3 Oo (0
360” 360,
2570"
RR
LageB
o”
3t Fig. 1.
6 TFRNIK för ALLA
f )
Alla navigatörers önskedröm
— instrumentet som osvikligt
och med em avläsning visar
latitud och longitud för varje
punkt på jordytan, över vilken
det befinner sig. Och idén kan
utföras — en krävande upp-
gift för uppfinnarna.
SJ
Endera dagen kanske någon instrument-
fabrik tar upp den.
Diedens förslag grundar sig på den
principen, att ett i gång varande gyro-
skop med fritt rörlig axel under vissa
förutsättningar angiver en fast rikt-
ning i rymden: axeln pekar konstant
mot en viss fix punkt på oändligt av-
stånd i rymden. Låt oss (se fig. 1) an-
taga, att vi se på jorden utifrån någon
punkt i ekvatorplanet. Vi antaga vi-
dare, att vi kunna placera en jordglob,
innehållande ett gyroskop med nord-
sydaxeln som fritt rörlig rotationsaxel
var som helst i ett plan genom jordens
poler (bildplanet). Vi placera t. ex. glo-
ben rakt över nordpolen N med glob-
och gyroskopaxeln parallell med jord-
axeln (läge A) och sätta i gång gyro-
skopet, under det att dess axel tillfälligt
fasthålles i nämnda riktning. Linjen
genom jordens och globens medelpunk-
ter går då genom bådas poler. Om vi
på något sätt kunna fastställa globens
högst över jorden belägna punkt, skall
det visa sig, att denna punkt är globens
nordpol. Om vi nu, sedan globaxeln fri- |
gjorts, flytta globen nedåt till läge B
med globens medelpunkt i ekvatorplanet,
kommer som sagt gyroskopet och där-
med globen ej att ändra axelriktning;
globaxeln blir fortfarande parallell med
jordaxeln. Om vi även nu kunna fast-
ställa den punkt på globen, som ligger
längst från jorden, skall det visa sig,
att denna punkt ligger någonstans på
globens ekvator. Hur vi än förflytta
globen runt jorden, kommer en linje ge-
nom de två klotens medelpunkter att på
globens från jorden vända sida gå ut
från globen genom en punkt, som på
globen ligger på samma latitud som den
punkt på jordytan, över vilken globen
befinner sig. Man kan alltså använda
globen med dess gyroskop för latitud-
bestämning, sedan gyroskopaxeln blivit
riktigt inställd.
Si gäller det bestämning av longituden.
På fig. 2 tänka vi oss, att vi betrakta
jorden från en punkt rakt över nordpo-
len, och att vi ha ekvatorn indelad i
360”. Vi placera vårt globgyroskop i
ekvatorplanet rakt över t. ex. longitud
90”, läge A. Så vrida vi globen om-
kring dess axel så, att en linje genom
de båda klotens medelpunkter går ut ur
globen genom ekvatorn vid longitud 90?,
och sätta i gång ett annat i globen pla-
cerat gyroskop, vars axel är vinkelrät
mot det förut nämnda gyroskopets; den
kan t. ex. ha riktningen 90”—270” på
globen. Därmed ha vi alltså också rikt-
ningen 0”—180” fixerad i rymden så,
att den alltid är parallell med den för
ögonblicket gällande riktningen av lin-
jen 0”—180” på jordklotet.
Nu tänka vi oss, att jorden liksom för
Josua i Ajalons dal plötsligt upphör att .
rotera kring sin axel. Flytta vi sedan
vår glob till en punkt rakt över ekva-
torn och longitud 180”, läge B, finna
vi, att globens längst från jorden vända
punkt blir skärningen mellan ekvatorn
och longitud 180”. Hur vi än flytta
globen runt ekvatorn, t. ex. läge C,
kommer alltid dess längst från jorden
liggande punkt att ligga på samma
longitud som den punkt på jorden, över
vilken globen befinner sig.
Den vackra tavlan har emellertid en
skönhetsfläck: jorden upphör ej att ro-
tera på vår befallning utan går med
jämn fart runt ett helt varv på ett
stjärndygn, c:a 23 t. 56 min. 4 sek. Det
komplicerar i någon mån vår lokalisa-
tor. Om vi nämligen, se fig. 3, tänka
oss globen (med gyroskopen i gång och
serna 2 AA kg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
