Fig. 5. En amerikansk konstruktör visar i en patentskrift från 1933 hur man på andra sidan Atlanten tänkte sig det osymmetriska civilflygplanet. dragande propellrar utrustat plan och ett plan försett med två skjutande propellrar. Alternativt tänkte man sig, att båda gondoler- na kunde förses med bakåtriktade motorer och som en tredje möjlig- het två flygkroppar med dragande motorer och en mellanliggande gon- dol med skjutande propeller. Fig. 4a. Det första osymmetriska flyg- planet, Gotha G 6, efter störtningen. ” 6 TEKNIK för ALLA De av vagnfabriken Gotha bygg- da maskinen Go G 6 blev färdig 1918 och flögs av dåvarande jakt- flygaren Jängner. Av icke utredda orsaker störtade planet efter flera veckors provflygningar. Ett plane- rat nybygge omöjliggjordes genom revolutionens utbrott 1918. Flygplanet var en dubbeldäckare med två par stöttor på varje vinge: Flygkroppen var i flygriktningen sett förskjuten åt vänster och i fö- ren försedd med en radmotor, där- bakom förarsits och längst bak stjärtplan av sedvanlig konstruk- tion. fanns en gondol med plats för kul- spruta och akterut en motor med skjutande propeller. Närmare upp- gifter om planet kunna icke an- skaffas. Emellertid fick problemet osym- metriska flygplan ingalunda vila efter dessa försök utan angreps gång efter annan av oförvägna kon- struktörer med planer på att för kommersiell flygtrafik därigenom skapa idealplanet. Den 7 febr. 1933 erhöll Th. B. Wright patent på ett enmotorigt flygplan (fig. 5). An- märkningsvärt är, att den ena vin- gen här är bredare, längre och kraf- tigare än den andra. Motorn är pla- cerad på den större vingen och de ojämna viktförhållandena kompen- seras genom att denna fick större anfallsvinkel och alltså större upp- tryck än den mindre. Den icke centralt placerade pro- pellerns tryck utjämnas av den större vingens motstånd, och om så skulle erfordras, av någon reglerbar bromsyta på vingen. Meningen med konstruktionen var att uppnå en förbättring i siktförhållandena från enmotoriga flygplan. Dessutom skulle man med bibehållande av de vanliga stabilisatorplanen få möj- ligheten att förse ett enmotorigt flygplan med skjutande propeller. Vidare skulle skakningspåkännin- garna i flygkroppen såväl som mo- torgasernas inverkan på besättnin- gen minskas. Man räknade även Till höger om flygkroppen Det nya tyska planet BV 141, avsett för spaningsuppgifter. Fig. 7. med en bättre viktutjämning samt minskande av riskerna på grund av eldfaran. Planen kom emellertid ' aldrig till utförande liksom ej hel- ler de i fig. 6 visade engelska kon- struktionerna. Det blev emellertid krigets krav på ett fulländat flygplan för speci- ella spaningsuppgifter, som skulle frambringa den slutliga lösningen av problemet. En tysk konstruktör, dr. ing. Richard Vogt, som 1937 er- hållit ett relativt föga uppmärk- sammat patent (fig. 7) på osym- metriska en- och tvåmotoriga plan, fick av tyska krigsmakten i upp- drag att bygga ett flygplan för spe- cialändamål. Det bestämdes, att det skulle vara enmotorigt och ha de bästa tänkbara spaningsmöjlighe- ter. Med denna uppgift såg dr Vogt en möjlighet att förverkliga sina ti- digare tankar. Han skildrar här själv flygplanens tillblivelse och aerodynamiska egenskaper: ”Genast då jag grep mig uppgif- ten an, stod det tydligt för mig, att Fig. 4. Schematisk skiss av Gotha G 6.