Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk rundhorisont - Hur uppkommer rost? - Världens största pontonkran - Lysande körbanegräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR UPPKOMMER ROST?
Venligt järn och stål rostar, så snart de
yttre omständigheterna för rostbild-
ning förefinnas.
Rostbildning uppkommer genom till-
gång på luft och elektriskt ledande vat-
ten på järnets yta, som därmed bildar
ett stort antal lokalelement.
Lokalelementens elektroder kunna ut-
göras av gränser mellan järnets kristal-
ler, grafit (i grått gjutjärn) och andra
beståndsdelar i järnet.
Järnet upplöses härigenom av fukthin-
nan på ytan och bildar en porös vatten-
uppsugande hinna av en förening mellan
järn och vatten, som kallas för ferro-
hydrat:
Rostbildningen fortsätter, så länge vat-
teninnehållet i den redan bildade rosthin-
nan räcker till för ytterligare rostbild-
ning.
Järnets rostning är närmast en elek-
trokemisk företeelse, förorsakad av de
galvaniska element, som uppstå i grund-
metallen genom de olika legeringsämnen,
som inga i järnet. Vid närvaro av fuktig-
het utveckla dessa lokalelement en elek- -
tromotorisk kraft, vilken sönderdelar
vattnet i väte och hydroxylen ingår för-
ening med järnet och bildar järnhydrat
(rost). ;
Avsikten med all ytbehandling av järn är
att i möjligaste mån utestänga fuktighet
från ytan och således förhindra elektro-
kemisk kraftverkan. Men då varken fär-
ger eller metaller äro hygroskopiskt täta
utan släppa igenom en viss mängd fuk-
tighet, förstår man lätt, varför rostbild-
ning uppstår under färgskiktet eller gal-
vaniska metallöverdrag. Man har emel-
lertid en annan möjlighet att förhindra
de galvaniska elementens verkan, nämli-
gen att behandla järnet med ett passive-
10 TEKNIK för ALLA
VÄRLDENS
STÖRSTA
= PONTONKRAN
Denna tyska pon-
tonkran gör an-
språk på att vara
världens största.
Kranen kan lyf-
ta 350 ton till en
höjd av | 384;5 m
från dess mitt.
Den största möjli-
ga lyfthöjiden är
64,5 m men endast
för en vikt på 50
ton.
rande ämne. Det mest använda och
kända passiveringsmedlet torde vära bly-
mönja, som i allmänhet användes som
grundfärg vid rostskyddsbehandlingar av
järnkonstruktioner. Att mönja ar ett
passiveringsmedel torde dock i allmänhet
icke beaktas, snarare betraktar man väl
mönjan som en täckande färg. Mönjans
egenskap som kemiskt skyddsmedel kan
emellertid icke komma till sin rätt, om ej
järnet är rent och fullkomligt fritt från
rost, valshud och andra orenheter. Där-
för är rengöringsmomentet i rostskydds-
behandlingen av utomordentlig betydelse.
Som passiveringsmedel har på senare
år även den av amerikanaren Parker pa-
tenterade parkeriseringsmetoden kommit
till användning. Därvid erhålles på ytan ett
finkristalliniskt överdrag av manganferro-
fosfat, som giver ett gott korrosions-
skydd och därjämte utgör ett utmärkt
underlag för efterföljande målning. Par-
- kerisering lämpar sig dock endast i de
fall då järnytan från början är väl ren-
gjord. För att kunna passivera stora
järnkonstruktioner och i allmänhet så-
dana föremål, som ej kunna behandlas i
bad, har man numera den s. k. Ferrobet-
metoden.
Denna har den fördelen, att man endast
behöver borsta eller skrapa bort löst sit-
tande rost och valshud och sedan medelst
pensel eller spruta påföra Ferrobetlös-
ningen. Denna upplöser rost och isole-
rar valshud och bildar på ytan ett fin-
kristalliniskt överdrag av komplexa fos-
fater, som skyddar mot ny rostbildning
och utgör det bästa underlag för efter-
följande målning. På vilket sätt det pas-
siverande skiktet än åstadkommes, måste
det fixeras, vilket sker genom anbring-
ande av lämplig rostskyddsfärg eller lack.
Utförda försök ha givit vid handen att
färgmedel av alla slag fästa bättre på
fosforerat järn än på rent, sandblästrat
sådant. Om en skada uppstår på färg-
Lysande körbanegräns
I USA och särskilt New Jersey försö-
ker man höja trafiksäkerheten vid
dimma och regn genom en lysande kör-
banegräns. Efter talrika försök att
utmärka vägkanten medelst kattögon
har man övergått till kontinuerliga ram-
per. Dessa äro småkorrugerade, och re-
flektera således en del av strålkastarnas
lins mot föraren oavsett under vilken
vinkel ljuset träffar dem. Om de äro
riktigt utformade kommer det vatten-
skikt, som bildas på dem under dimma
och regn inte att förminska rampernas
reflekterande förmåga, utan tvärtom
höja den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
