HUR UPPKOMMER ROST? Venligt järn och stål rostar, så snart de yttre omständigheterna för rostbild- ning förefinnas. Rostbildning uppkommer genom till- gång på luft och elektriskt ledande vat- ten på järnets yta, som därmed bildar ett stort antal lokalelement. Lokalelementens elektroder kunna ut- göras av gränser mellan järnets kristal- ler, grafit (i grått gjutjärn) och andra beståndsdelar i järnet. Järnet upplöses härigenom av fukthin- nan på ytan och bildar en porös vatten- uppsugande hinna av en förening mellan järn och vatten, som kallas för ferro- hydrat: Rostbildningen fortsätter, så länge vat- teninnehållet i den redan bildade rosthin- nan räcker till för ytterligare rostbild- ning. Järnets rostning är närmast en elek- trokemisk företeelse, förorsakad av de galvaniska element, som uppstå i grund- metallen genom de olika legeringsämnen, som inga i järnet. Vid närvaro av fuktig- het utveckla dessa lokalelement en elek- - tromotorisk kraft, vilken sönderdelar vattnet i väte och hydroxylen ingår för- ening med järnet och bildar järnhydrat (rost). ; Avsikten med all ytbehandling av järn är att i möjligaste mån utestänga fuktighet från ytan och således förhindra elektro- kemisk kraftverkan. Men då varken fär- ger eller metaller äro hygroskopiskt täta utan släppa igenom en viss mängd fuk- tighet, förstår man lätt, varför rostbild- ning uppstår under färgskiktet eller gal- vaniska metallöverdrag. Man har emel- lertid en annan möjlighet att förhindra de galvaniska elementens verkan, nämli- gen att behandla järnet med ett passive- 10 TEKNIK för ALLA VÄRLDENS STÖRSTA = PONTONKRAN Denna tyska pon- tonkran gör an- språk på att vara världens största. Kranen kan lyf- ta 350 ton till en höjd av | 384;5 m från dess mitt. Den största möjli- ga lyfthöjiden är 64,5 m men endast för en vikt på 50 ton. rande ämne. Det mest använda och kända passiveringsmedlet torde vära bly- mönja, som i allmänhet användes som grundfärg vid rostskyddsbehandlingar av järnkonstruktioner. Att mönja ar ett passiveringsmedel torde dock i allmänhet icke beaktas, snarare betraktar man väl mönjan som en täckande färg. Mönjans egenskap som kemiskt skyddsmedel kan emellertid icke komma till sin rätt, om ej järnet är rent och fullkomligt fritt från rost, valshud och andra orenheter. Där- för är rengöringsmomentet i rostskydds- behandlingen av utomordentlig betydelse. Som passiveringsmedel har på senare år även den av amerikanaren Parker pa- tenterade parkeriseringsmetoden kommit till användning. Därvid erhålles på ytan ett finkristalliniskt överdrag av manganferro- fosfat, som giver ett gott korrosions- skydd och därjämte utgör ett utmärkt underlag för efterföljande målning. Par- - kerisering lämpar sig dock endast i de fall då järnytan från början är väl ren- gjord. För att kunna passivera stora järnkonstruktioner och i allmänhet så- dana föremål, som ej kunna behandlas i bad, har man numera den s. k. Ferrobet- metoden. Denna har den fördelen, att man endast behöver borsta eller skrapa bort löst sit- tande rost och valshud och sedan medelst pensel eller spruta påföra Ferrobetlös- ningen. Denna upplöser rost och isole- rar valshud och bildar på ytan ett fin- kristalliniskt överdrag av komplexa fos- fater, som skyddar mot ny rostbildning och utgör det bästa underlag för efter- följande målning. På vilket sätt det pas- siverande skiktet än åstadkommes, måste det fixeras, vilket sker genom anbring- ande av lämplig rostskyddsfärg eller lack. Utförda försök ha givit vid handen att färgmedel av alla slag fästa bättre på fosforerat järn än på rent, sandblästrat sådant. Om en skada uppstår på färg- Lysande körbanegräns I USA och särskilt New Jersey försö- ker man höja trafiksäkerheten vid dimma och regn genom en lysande kör- banegräns. Efter talrika försök att utmärka vägkanten medelst kattögon har man övergått till kontinuerliga ram- per. Dessa äro småkorrugerade, och re- flektera således en del av strålkastarnas lins mot föraren oavsett under vilken vinkel ljuset träffar dem. Om de äro riktigt utformade kommer det vatten- skikt, som bildas på dem under dimma och regn inte att förminska rampernas reflekterande förmåga, utan tvärtom höja den.