Genom tuberkulos skadade kotkroppar. 4 - 1) Puckel på ryggraden, framkal- lad genom att två tuberkulösa kot- kroppar pressats samman. En ben- spång som lagts i en urtagning i taggut- skotten får växa fast och ger ko- torna er- forderlig stadga. 2) Ryggraden är rak efter opera- tionen fack vare en benspång, som får växa. fast vid taggutskotten. Processen i de sjuka kotorna läks nu ut och patienten blir fullt arbetsför. TEKNIK för ALLA parna och angripa likt främmande inkräktare en eller flera kotor. Bak- terierna tycks ha en viss förkärlek för att slå sig ner i sådana kotor, som blivit försvagade genom yttre påverkan som våld, slag, knäcknin- gar m. m. Här frodas de och bygga på bekostnad av benvävnaden upp egna ”stater”, varifrån de allt efter förmåga göra ”erövringståg” för att om möjligt lägga under sig nya om- råden. Den angripna kotan förlorar un- der bakteriernas underminerings- arbete i stadga och det dröjer inte länge, innan detta gör sig märkbart på hela ryggradens hållning. Ge- nom bakteriernas giftverkan rasa kotorna ihop mer -och mer unge- fär på samma sätt som ett sönder- skjutet hus. När så kroppens tyngd gör sig gällande på den sjuka kot- kroppen, pressas denna samman, vilket har till följd att ryggraden kommer att bukta ut vid den an- gripna kotan. En puckel på ryg- gen har blivit det yttre tecknet på de små osynliga fiendernas verk- samhet. Hur skall man nu kunna tänka sig en utläkning av sjukdomspro- cessen? Vid en tuberkulös process i lungan vet man, att de bästa be- tingelserna för att kroppen skall kunna segra över inkräktarna är, att lungan beredes fullständig vila. Därför bringar man lungan till sammanfall genom att införa gas i lungsäcken. Kan man ej på detta sätt få lungan att sammanfalla, kan andra mer komplicerade metoder tillgripas, ja, man drar sig inte för att i svåra fall avlägsna flera rev- ben, vilket givetvis är en svår ope- ration — allt detta för att vila skall beredas den sjuka lungan. Vila, vila och återigen vila är nämligen en av de effektivaste behandlings- metoderna mot den store mandrå- paren tuberkulosen. Men, frågar man sig, hur skall man kunna be- reda ryggkotorna vila? De äro ju ständigt utsatta för stora påfrest- ningar i och med att de måste upp- bära kroppstyngden, ta emot stötar och verka som stötdämpare vid ovarsamma hopp, som varje män- niska gör så gott som dagligen. Man kan ju inte ta bortsen enda kota. Den enda möjligheten till vila borde alltså vara att hela kroppen vilade, den sjuke skulle vara tvun- gen att ligga till sängs långa tider, kanske i åratal. Detta var också vad patienter med ryggradstuber- kulos fick underkasta sig, innan något annat kunde göras för dem. När de sedan efter många måna- ders sängvistelse fick stiga upp, kläddes de i otympliga läderkorset- ter, som stadgades med järnskenor. Detta gjorde sjukdomen till en svår plåga för dem och behandlingen tog ofta mycket lång tid i anspråk. umera har läkarkonsten annat Nat erbjuda dessa olyckliga of- fer för den osynlige plågoanden tu- berkelbakterien. Sedan man genom mycket omfat- tande arbeten studerat och allt mer och mer fullkomnat tekniken vid bentransplantation och denna vun- nit fast fot inom kirurgien, började några läkare fundera på, om man inte skulle kunna ha någon nytta av denna nya erövring, när det gäll- de att bota ryggradstuberkulos. Bentransplantation innebär, att man kan flytta benvävnad från ett ställe i kroppen till ett annat och få den att läka in och bilda ny ben- väv. Enligt samma principer hade man förut lyckats transplantera hud vid svåra brännskador, krigs- : skador o. dyl. Kunde man bara, resonerade man, ge den sjuka rygg- raden ett definitivt stöd, oberoende av bandage och korsetter, skulle detta vara tillräckligt för en full- ständig utläkning av den angripna kotan. En av de framstående ki- rurger, som mest brydde sin hjärna med att lösa problemet, var ameri- kanen Albee. Han nedlade ett enormt arbete, sedan han utarbetat en godtagbar teoretisk lösning, på att undersöka hur en operation en- ligt nämnda principer borde tillgå. Efter avslutat arbete hade han ock- så glädjen att kunna framlägga en glänsande operationsteknik, som tack vare sin fulländning, om man nu kan tala om fulländning inom något gebit, i stort sätt är densam- ma, som ännu användes på alla sjukhus. Denna operationsmetod, som Albee utarbetat, tillgår unge- fär på följande sätt: