sne När patienten rullats in i den ljusa, skinande rena operationssa- len och placerats på operationsbor- det, steriltvättas det område på ryg- gen där operationen skall utföras. Samtidigt blottas och steriltvättas patientens ena underben. När detta gjorts och alla förberedelser för operationen äro avklarade, lägger. en sköterska en mask över patien- tens ansikte. Uren eterflaska drop- par sakta droppe efter droppe ner på masken. Patienten räknar högt, först fort, sedan långsammare. Om en stund somnar han in som ett snällt barn och vet inte längre vad som händer. Nu ingriper kirurgen. Först gör han ett längdsnitt invid «ryggens medellinje. Därefter blott- lägger han den sjuka kotans tagg- utskott samt de taggutskott, som tillhör de 2—3 kotorna närmast ovanför och närmast nedanför den sjuka. Sakta och försiktigt arbetar han sig fram genom vävnaderna. Blödning stillas omedelbart med klämtänger, péaner, som klämma om de blödande kärlen. Hela tiden kontrolleras patientens puls och blodtryck. Ingenting får klicka. Nästa steg är att göra en skåra i de frilagda kotornas taggutskott. Detta sker med hjälp av en elekt- riskt driven såg, som är försedd med dubbel sågklinga. Rännan i taggutskotten göres omkring 1—2 cm djup. Kanske någon undrar, varför det nyss omtalades, att pa- tientens ena underben steriltvätta- des. Jo, när läkaren kommit så långt med operationen att skåran i taggutskottet är klar, sågar han med hjälp av den elektriska sågen ut en benspång ur skenbenet på patienten. En kollega har givetvis först frilagt själva benväven. Den- na benspång är så att säga ett ”po- sitiv” till ”negativet” — skåran i taggutskotten— för den skall passa precis i den utsågade rännan. Ki- rurgen placerar benspången på dess plats och förankrar den med cat- gutsömmar. När detta är gjort, syr han ihop snitten, och när patienten efter en stund vaknar är hela ope- rationen undanstökad. Det dröjer inte länge förrän ben- spången läker fast i taggutskotten samt börjar att nybilda benväv. Ny- bildningen av benväv sker från ben- En läkare företar ett ingrepp. hinnan, den hinna som omger be- net, och därför är det av största be- tydelse att kirurgen fått med till- räckligt med benhinna när han flyttat benspången från skenbenet till ryggradens taggutskott. I bör- jan är benspången givetvis relativt skör och därmed ömtålig för stötar eller andra påfrestningar. Detta gör att den sjuke får ligga stilla i gipsbädd efter operationen, men ef- ter någon månad kan han i regel få gå uppe med en väl sittande gips- korsett, vilken borttages efter 4—6 månader. Benförlusten i skenbenet vållar inga som helst obehag och ersättes med ny benväv på förvå- nansvärt kort tid. Sedan gipskor- setten borttagits räknar man med att ryggen skall ha hunnit ernå er- forderlig stadga för att stå ut med ganska hårda påfrestningar. Dock finns det under första året risk för att benspången brytes vid alltför stora belastningar. Operationen är så gott som risk- fri. Henning Waldenström i Stock- holm, som ytterligare förfinat me- toden genom att först korrigera en eventuell puckel med gipsbädd före operationen, hade bland 80 opera- tioner icke ett enda dödsfall i sam- band därmed. I fyra femtedelar av fallen erbjöds utmärkt resul- tat: läkning av tuberkulosen och rak rygg. Hans goda erfarenheter ha sedan bekräftats av andra läka- re, och vi ha nu tack vare dessa oförvägna forskare fått en ovärder- lig operationsmetod i våra händer. En operation, vilken ter sig som ett tekniskt underverk. B. Björklund. TEKNIK för ALLA 5