| Fatta Morgana enom sin fattigdom på växt- och Gaäjurtiv tillhöra öknarna de om- råden på jorden, som endast under stora svårigheter och strapatser kunna beträdas av människor. Till alla rent fysiska påfrestningar kommer också skräcken för ”Fata Morgana”, hägringen, som låter fruktbara oaser, städer och sjöar utbreda sig framför den uttröttade vandraren, där i verkligheten en- dast den öde öknen härskar. Ofla äro berättelserna om dessa, redan i och för sig underliga företeelser ut- broderade, så att man har svårt att skilja mellan fantasi och verklig- het. Därför skall vi ge en bild av de faktiska förhållanden, som äro förbundna med Fata Morgana. En hägring är ett slags reel luft- spegling, vilken åstadkommes av vissa meteorologiska förhållanden. Enklare slag av luftspeglingar kun- na även iakttagas hos oss, där de uppträda exempelvis på glatta as- falterade gator, då ytan starkt upp- hettats av solsken. Om man i det- ta fall närmar ögat mot gatans nivå och tittar utefter densamma, fram- träder det liksom små vattenpus- sar, vilka spegla himlen och omgi- vande föremål. Man kan tydligt se hur bilarnas hjul och förbipasse- randes ben spegla sig, alldeles som i vatten. Om man däremot betrak- tar gatan mera uppifrån, försvin- ner vattenpussarna genast och ga- tan ligger lika torr och varm, som den i verkligheten är. För att förklara detta förhållan- de måste vi betänka, att luftskik- tet närmast gatan ävenledes antar markytans höga temperatur. På endast ringa höjd däröver är tem- peraturen 10—20 grader lägre, sär- skilt om luften är kall och gatan endast upphettats av klar sol från molnfri himmel. Naturligtvis är den heta luften tunnare än den av- kylda, och som var och en vet, bry- tes ljusstrålarna, då de gå från ett tätare till ett tunnare luftskikt, så att infallsvinkeln alltid är mindre än utfallsvinkeln. Är infallsvinkeln mycket stor, kommer den utgående strålen att vara parallell med det brytande skiktet och ökas infalls- vinkeln ytterligare, uppkommer speglingsfenomen. Vad man då ser som pussar el- ler vattensamlingar, är alltså en- dast himlen, som speglar sig i det tunnare luftskiktet intill asfaltytan. Öknens hägringar äro av samma slag som dessa enkla luftspeglingar. Så berättas det exempelvis från Egypten att avlägsna byar tydligt synas i öknen på morgonen, då marken ännu är kall, medan åskå- daren vid middagstiden kan iaktta- ga en havsarm mellan sig och byn. Går man upp på en kulle eller kom- mer närmare, försvinner ”havsar- Här ser man luftspeglingar i ett högre luftskikt. men”. Detta fenomen brukar kal- las en ökensyn. Beteckningen Fata Morgana här- stammar från Syd-Italien och av- såg ursprungligen syner över havet. Om vattnet genom en vindstöt över- strykes med kall luft, kan ett myc- ket tunt skikt varm luft hålla sig kvar utefter ytan, och olikheten i luftens täthet har uppkommit. Av- lägsna öar eller kuster på andra si- dan havet blir då föremål för speg- lingen. Naturligtvis blir det tunna lufttäcket oregelbundet, om havs- ytan krusas av vågor, och då blir även bilden uppdelad och omöjlig att klart bestämma. | Det var först senare, som nam- net Fata Morgana ställdes i sam- band med begreppet ökensyner. Också i öknen åstadkomma oregel- bundenheter i det varma luftskik- tet sådana fenomen som dubbelsy- ner i vertikal- eller horisontalled, dallringar m. m., men fullt illuso- riska syner äro ingalunda sällsyn- ta. Det är inte ägnat att förvåna, om en vilsegången vandrare med upprivna nerver tror på de lockan- de vyer, som utbreda sig framför honom, där endast ogripbara luft- speglingar finnas. Man ser luftspeglingarna bäst, när blic- ken ytligt glider över en solbelyst gata. Övergången från brytning till totalre- flexion, då en ljusstråle under allt större infallsvinkel träffar en gränsyta mellan: luftskikt av olika täthet. Uppträdandet av en havsarm mitt i landskapet är ett välkänt fenomen. Nedersta bilden vi- sar en utbildad spegling av fjärr- belägna samnd- kullar. för ALLA 7 TEKNIK