dan nu kunna vi peka på vilka strå- lande resultat, som uppnåtts i den vägen. Många medborgare i detta land ha nog grymtat över eller åt- minstone flinat åt alla de pojkar, som om söndagarna flängt omkring på åkrar, gärden och ängar och med mer eller mindre lyckade re- sultat försökt få upp sina flyg- plansmodeller i luften. ”Dumhe- ter”, har man sagt: ”Vad ska det där tjäna till?” Jo, för det första är det så förbålt roligt att se sina egna händers verk ge ett resultat. För det andra är det så roligt att flyga, och när man nu inte själv kan få komma upp i luften, så byg- ger man en modell, placerar sin själ i den och låter sig lyftas av vindar och termik ovan den krassa jorden. Och för det tredje: Man lär sig så mycket genom att modellflyga. Man lär sig inte bara hur en flygmaskin är konstruerad (eller åtminstone hur den inte bör vara konstruerad), utan man lär sig också att fundera över saker och ting. Man lär sig att dra ut konsekvenserna av en tanke omsatt i handling. Man fostras och fostrar sig själv till noggrann- het och ordning. Man kommer un- derfund med förhållandet mellan orsak och verkan. Den pojke, som sysslar med modellflyg, blir i all- mänhet en bra karl med tiden just av de skäl, som jag tidigare fram- hållit. Det är inte säkert, att han blir flygare — alla kunna ju inte bli det. Och så finns det något an- nat, som gör att det är så roligt att modellflyga — man kan nämligen ”göra det till en tävlingssport, och som sådan skäms den minnsann in- te för sig. Det är en sport, som fordrar både spänst och intelligens, krafter och tålamod, finurlighet och behärskning — karaktärsdrag, som hedrar de flesta. Modellflyg är en sport som på ganska kort tid blivit populär i Sve- rige. Och man förstår varför. Det är en friluftssport, som ger kondi- tion och gott humör på samma gång, som det är en tankens sport med goda tillfällen för den fantasi- rike och en smula tekniskt kunnige att vid ritbord och byggbräda lägga grunden till kommande segrar. Mo- dellflyget är en lek för alla åldrar, men en lek med allvar i bakgrun- den, det första utbildningsstadiet för dem, som ämna gå vidare till det ”riktiga” flyget. Modellflygaren fostras till djupgående teoretiska Tesonemang, när han bygger sin Skövdeklubbens flygfält. modell, till ungdomlig dådlust, när han tävlar med den. Modellflyget är en rolig och god skola, som man aldrig lämnar, när man en gång kommit in i den. Det ger en näm- ligen rika tillfällen att behålla pojk- sinnet, som kanske är det bästa hos OSS. Det finns ytterligare någonting inom flyget, som, om det vore mera känt, skulle fascinera varenda en, som över huvud taget kan gå eller krypa. Och det är segelflyget. en segelflyget är i många avseen- den en diametral motsats till mo- dellflyget. Detta senare är nämligen någonting högst individuellt, då det gäller utövandet, medan segelflyget blir en typisk kollektiv företeelse av den orsaken, att det i allmänhet fordras 7—8 ja upp till 10 man för ett enda plan och en enda flygning. Detta medför, att kamratskapet inom en grupp som utövar segel- flyg, blir mycket gott. Man knyter vänskapsband för livet medan man gör sina första lärospån med ”An- fängern” eller ”Schulgleitern”, och på detta sätt får utövandet av segel- flygsporten ungefär samma bety- delse i socialt-moraliskt hänseen- de som då det gäller samarbetet inom en idrottsgrupp — ett fot- bollslag — e. dyl. Har ni inte själv suttit med i ett segelflygplan och ljudlöst svävat fram över vår sköna jord en vacker sommardag, så har ni kanske sett en segelflygare — åtminstone på film, och om ni inte ens gjort det, så har ni säkert hört talas om segelflyg. Att segelflyga är att lämna alla jordiska bekymmer och stiga upp i en ren och härlig luft, spänna sin- nen och tankar kring en enda fasci- nerande tanke — att hålla sig svä- vande i vindarna så länge som möj- ligt. Och det är möjligt — länge, om man bara vet, hur det skall gå till och har vädergudarna på sin sida. Ofta frågar folk hur det är möj- ligt att flyga utan motor. Att utförligt förklara fenomenet skulle föra för långt i detta sam- manhang, och därför låta vi det an- stå till en kommande artikel, men populärt och kort skulle man kun- na förklara saken så: ”Vinden bär oss”. Segelflygarna utnyttja de s. k. terränguppvindarna eller hangvin- darna, som uppkomma genom att vinden, då den påträffar en slutt- ning, av denna tvingas uppåt. Men segelflygaren utnyttjar också andra vindar. Genom solstrålningen bli olika terrängpartier olika uppvärm- da på olika tider av dagen. Följden blir en luftcirkulation, som segel- flygaren tillvaratar. Detta kallas termikflygning. Termikflygningens många olika spörsmål komma att behandlas i en följande artikel. Det svenska segelflyget har fått luft under vingarna just under de senaste två, tre åren. På många platser här i landet finns lokala flygklubbar, som utbilda segelfly- gare. Det är ett stort och uppoff- rande arbete, som nedlägges i dessa klubbar. Man får inte något betalt för sitt arbete, man får jobba från (Forts. på sid. 28.) TEKNIK för ALLA = 9