Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) TEKNIK FÖR ALL A:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER EGERANSKADE AV: Professor O. H. Faxén (mekanik) TEKNISKA ORDBOK | HUVUDREDAKTÖRER: Civilingenjör Olov E. Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling mansatt av ett flertal härvor (se d. 0.). härvsida: den del av en härva (se d. 0.), i vilken induceras elek- tromotoriska krafter (emk:er). härvände: se härva. hästkraft: se effekt. hästkrafttimme: enhet för arbete; 1 hästkrafttimme <(förkortas hkh) = +75.3600 = 270 000 kgm. hästkraftvikt: se effektvikt. hästskomagnet: elektromagnet el- ler permanent magnet, som är böjd i hästskoform eller H-form, så att dess poler närma sig var- andra. hävarm: 1) mekanisk lyftanord- ning, bestående av en kring en punkt vridbar stång. Vanligen förlägges lastens angreppspunkt på h. närmare vridnings- punkten än lyftkraftens an- greppspunkt, -varigenom en minskning av den erforderliga lyftkraften erhålles, varvid dock kraftens väg i motsvarande grad förlänges. H. säges vara enar- mad, om last och kraft angripa på samma sida om vridnings- punkten men tvåarmad, om de angripa på var sin sida därom; benämnes även hävstång, 2) vid grafisk framställning av meka- niska sammanhang det vinkel- räta avståndet från understöds- punkten, resp. understödsaxeln, till kraftens riktningslinje. hävert: apparat för att överföra vätska från ett kärl till ett an- nat med tillhjälp av lufttrycket. I sitt enklaste utförande, den g. k. stickhäverten eller pipet- ten, består h. av ett i bägge Fl2 ändarna öppet rör, som nedfö- res till önskat djup i vätskan och därför till en del fylles där- med. Tillslutes därefter rörets övre ände, exempelvis med fing- ret, kan den inneslutna vätskan transporteras utan att rinna ut. hävstång: detsamma som hävarm (se d. 0.). höchstädterkabel: mantelisolerad kabel, där varje enskild ledare har en ytterbeläggning av me- talliserat papper, som är ledan- de förbundet med blymanteln. högeffektpanna: ångpanna med extra hög avdunstningsförmåga, 30—35 kg/m? eldyta och timme vid normal drift, 40—45 kg vid forcering. högerhandregel: regel för faststäl- lande av riktningen av den i en elektrisk ledare, som rör sig i ett magnetiskt fält, inducerade elektromotoriska kraften (emk). Regeln lyder: Högra handens tumme, pekfinger och långfin- ger hållas så att de bilda 90” vinkel med varandra och så att tummen pekar i rörelsens rikt- ning och pekfingret i fältets riktning, varvid långfingret an- giver emk-ens riktning. högfrekvens: frekvens från 10 ki- locykler och uppåt. högfrekvensförstärkare: förstär- kare för de till en mottagare in- kommande signalerna: (bärfre- kvensen). högfrekvensgenerator: generator, som alstrar högfrekvent växel- ström. högfrekvensinstrument: mätin- strument för ström och spänning av högfrekvent natur, hyvelstål: skärverktyg i hyvelma- skiner för metallbearbetning; h. gives i huvudsak samma ut- formning som svarvstålet (se ARON håljärn: handverktyg för utarbe- tande av rundade fördjupnin- gar, hålkälar e. dyl. i trä, lik- nande ett stämjärn med klingan i form av en ränna och eggen utbildad så, att den ligger på insidan av rännan, varjämte eggen oftast har något fram- skjutande mitt, som vid h:s an- vändning intränger först i träet. hålklinka : mätverktyg för hål, be- stående av en kilformig plåt el- ler konformig tapp försedd med måttangivna märken, som ange huru långt in i ett hål klinkan skall kunna föras för att hålets diameter skall ha det mot det ifrågavarande märket svarande måttet. hålkäl: rundad övergång mellan tvenne i vinkel mot varandra stående ytor. hållfasthet: ett materials förmåga att motstå mekaniska påkännin- gar utan att brott uppstår. Van- ligen avses härmed den belast- ning, uttryckt i kg/cm?, vid vil- ken brott inträder, den s. k. brotthållfastheten. hållfasthetsprov: undersökning och mätning av ett materials hållfasthetsegenskaper, hänför- da till vissa enkla belastnings- förhållanden, såsom dragning, böjning, tryck etc. hålstamp: hjälpverktyg för upp- tagning av hål vid smidning. H. utgöres av ett dornliknande, på ett skaft fastsatt verktyg, vars ena koniskt avsmalnande ände medelst hammare drives genom det på en lockplatta (se d. 0.) vilande arbetsstycket. håltolk: mätverktyg med fast mått för mätning av invändiga diametrar. H. kan utföras som en noggrant slipad cylinder av bestämt mått. hårdbly: legering av bly med an- timon eller arsenik. hårddragen koppartråd: koppar- tråd för höga dragpåkänningar, t. ex. för kraftledningar. hårdgummi: vid hög temperatur och högt tryck vulkaniserat gummi, som huvudsakligen an- vändes för isolation. Dielektrici- tetskonstanten mellan 2.5 och 3.5. hårdhet: ett materials egenskap att förhindra formförändringar vid partiell (punktformig) tryckbelastning. hårdhetsmätare: apparat för be- stämning av hårdheten hos oli- ka material. hårdhetsprov: bestämning av ett materials hårdhet. De vanli- gaste h. äro: brinell-, rockwell- och vickersproven (se d. 0.). hårdhetsskala: skala, som anger relativa hårdheten hos olika ma- terial, t. ex. Mohs hårdhets- skala, vilken är graderad från 1 till 10, varvid hårdheten hos talk sättes = 1 och hos diaman- ten == LOS hårdhetstal: ur vid hårdhetsprov avlästa värden siffermässigt be- räknat jämförelsetal för hård- heten. hårdlod: vid hårdlödning (se d. 0.) använd legering med relativt 109