, Professor O. H. Faxén (mekanik) Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) TEKNIK FÖR ALLA:s TEKNISKA ORDBOK I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: Civilingenjör Olov E; Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM HUVUDREDAKTÖRER: Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling kalibrerad kätting: rundjärnskät- ting, vars länkar färdigsmitts i sänke för att erhålla exakt samma dimension. Användes bl. a. vid lyftverktyg, där kät- tingen skall löpa i kättingkota. kalibrerad vals: runt mantelytan spårad. vals för utvalsning av metallämnen till stångform. kalibreringsverktyg: verktyg för kallslagning av sänksmidda ar- betsstycken som därigenom ges snäva toleranser. kalisalpeter: se kaliumnitrat. kalium: K, alkalimetall. Atomv. 39,10. Atommnr 19. .Sp. v. 0,86. Smpkt 63,5”. Förekommer som salter. Framställes genom elek- . trolys. Ingår i flera viktiga föreningar. kaliumbikromat: surt kromsyrat kali. Användes inom färgeritek- niken m. m. kaliumeyarmid: se cyankalium. kaliumhydroxid: kalihydrat, som vattenlösning kalilut. Användes i såptillverkningen m. m. kaliumkarbonat: pottaska. Vitt pulver. Användes i såp- och glastillverkningen samt vid tvättning. kaliumklorat: = klorsyrat = kali. Färglösa kristaller. Användes inom tändsticksindustrin, färge- ritekniken samt pyrotekniken. Se även kloratsprängämne. ikaliumnitrat: kalisalpeter, ”salpe- ter”. Färglösa kristaller. An- vändes i pyrotekniken och i svartkrut. ikaliumpermanganat: kameleon, övermangansyrat käli. Mörk- violetta kristaller. Användes som oxidations- och desinfekti- 128 onsmedel, i kemisk tillverkning, till träbets m. m. kaliumsilikat: se vattenglas. kaliumsulfat: färglösa kristaller, Användes inom glastillverknin- gen, kalk: förekommer som osläckt kalk (se kalciumoxid) och släckt kalk (se kalciumhydroxid). kalkerväv: av bomullsväv för tuschritning framställt ritma- terial. Väven behandlas med alun, harts, <stärkelseklister hast 100k, kalkfilter: apparat för borttagan- de av hårdhet ur vatten. Består i huvudsak av ett kärl fyllt med s. k. zeolitmassa, genom vilket det hårda vattnet tvingas pas- sera, innan det tages i bruk för t. ex. tvätt. Kallas även av- hårdningsfilter. kalkljus: intensivt ljus, som upp- står då osläckt kalk (CaO) upp- hettas i en knallgasbläster. kalksten: se kalciumkarbonat. kalkkväve : kalciumeyanamid. Grå- svart pulver. Framställes mur kaleiumkarbid och kväve. An- vändes som konstgödningsmedel. kalkliniment: blandning av kalk- vatten och linolja. Användes för behandling av brännskador. kallbräcka: sprödhet hos järn och stål vid rumstemperatur på grund av förorening med fosfor. kallelektronrör: urladdningsrör, vars elektroder ej uppvärmas. kallirotron : vakuumrör med nega- tivt motstånd. kallkatodrör: urladdningsrör, vars katod ej uppvärmes (jfr kall- elektronrör). jungfru: detsamma som handdocka (se d. 0.). jungfrucirkel: se jungfrupassare. jungfrukurva: kurva, längs vilken uppmagnetisering av från bör- jan omagnetiskt järn sker. jungfrupassare: ritpassare, som är spec. ' inrättad för uppdrag- ning av små cirklar. Kallas även jungfrucirkel, = nollcirkel eller svängcirkel. jungnerackumulator: av svensken Jungner och amerikanaren Edi- son ungefär samtidigt uppfun- nen ackumulator (se nife-acku- mulator). juster(ings)bleck: måttbestämd plåtskiva, varmed «avståndet mellan tvenne föremål kan be- stämmas eller regleras. justeringstemperatur: för direkt mätande dimensionsmätningsin- strument den temperatur, vid vilken en längd skall motsvara sitt angivna värde. Som officiell j. i alla länder med metriskt måttsystem har bestämts + 20?” C. Vid måttsystem i tum är mot- svarande officiella j. + 68” F. justersåg : kapsåg, med vars hjälp ' virke kan avsågas i exakt lika längder. Består vanligen av en fast och en inställbar sågklinga jämte ett med anslag försett och i förhållande till sågklingorna rörligt bord, på vilket virket upplägges. jute: fibermaterial, som användes till säckväv m, m. samt till pap- persmassa. järn: Fe, metall. Atomv. 55,84. Atomnr 26. Sp. v. 7,88. Smpkt 1530”. Förekommer som oxid i järnmalmer (se d. o.) samt ge- diget i meteorstenar. J. bildar även viktiga kem. föreningar. järnbetong: detsamma som arme- rad betong (se d. 0.). järnbjälklag : bjälklag, där det bä- rande huvudsystemet utgöres av järnbalkar. järnförluster: gemensam benäm- ning. på hysteresis- och virvel- strömsförlusterna (se d. 0.). järnkitt: kitt, vanligen bestående av 60 delar järnfilsspån, 2 delar salmiak och 1 del svavelblomma, som utröres med ättika eller sva- » velsyrehaltigt vatten till tjock gröt. Efter 3 å 4 dagar är kit- tet stenhårt. Användes vanligen för tätning av fogar i järn samt att fästa järn mot sten. järnklorid: ferriklorid. Användes inom textilindustrien som betme- del samt inom den organiska kem. industrien. järnkonstruktion: av järnbalkar eller annat valsat järn samman- satt bärande (byggnads)stomme. järnkärna: järnstycke, som i elek- triska maskiner, transformato- rer och apparater tjänar att öka permeabiliteten (genomträng- ningsförmågan) för de magne- tiska kraftlinjerna eller öka in- duktansen för en lindning. järnmalmer: järnhaltiga mineral, huvudsakligen utgörande oxider, ur vilka järn tekniskt utvinnes. Ex.: magnetisk j. eller svart- malm, blodstensmalm, myr- och sjömalm m. fl. J. framställes ur malm i masugn genom reduk- tion eller i elektrisk masugn. 125