efter Kopernikus död, som kampen mot den kopernikanska världsbil- den började på allvar. E" stor glädje och uppmuntran för honom på äldre dagar var matematikprofessorn Joachim Rhe- tikus trogna vänskap. Rhetikus uppgav 1539 sin lärarebefattning i Wittenberg för att under två års tid vara Kopernikus ivrige lärjunge i Frauenburg. I sin ”Narratio pri- ma” ger Rhetikus en entusiastisk skildring av sin lärares arbete. Kopernikus ville emellertid inte alls veta av någon publicering av sitt stora verk. Det bjöd honom emot att utsätta sin andes skapelser för en massa okunniga och dåraktiga nedsvärtares hån. Han ansåg det klokare att följa de vise pythago- réernas exempel — de, som icke skriftligen, men väl muntligen röj- de filosofiens hemligheter för sina vänner och anförvanter — ty — NICOLAI CO PERNICI TORINENSIS DE REVOLVTIONIBVS ORBlIs um «coeleftium , Libri vi. faen 1 mpa- Nera 5) fprmav: AM $73 park qv pe fn PA VARAR eb mem 9? Huvud till titelsidan av Kopernikus verk ”De revolutionibus orbium coelistium” (från år 1543). som han säger i företalet till sin bok, som han tillägnade påven Paul II: ”Matematik är endast för matematiker”. Rhetikus och Tiede- mann Giese, biskopen av Kulm, förmådde honom emellertid till slut att publicera verket, som Rhetikus år 1542 fick i uppdrag att låta trycka. Det utkom i Närnberg år 1543 under titeln ”De revolutionibus orbium coelestium” (Om himla- kropparnas kretsrörelser). De för- sta delarna av detta stora verk lär Kopernikus ha hållit i sina hän- der på sin dödsbädd. Den 24 maj 1543 avled denne astronomiens för- nyare, vars snille krossade den då- varande villfarelsen om jorden som världens medelpunkt och gav vär planet dess rätta plats som en vand- rande stjärna i planeternas rad. Kopernikus stoft vilar i Frauen- burgs dom. AR Hur såg detta jättesnille ut och hur var han som personlighet? Efter vad man kan förstå genom brev från hans vän- ner och andra skildringar var han en stillsam, vänlig, en- samhetsälskande människa, som, när han inte hindrades av de dagliga plikterna, förvalt- ningsarbete eller läkaresyss- lor, flitigt studerade i sin kammare och arbetade på fullföljandet av den stora livsuppgift, han gett sig själv. Kopernikus revolutionära ska- pelse växte fram i stillhet, fjärran från dagslarm och ävlan. AN de många tavlor, som under tidernas lopp fram- kommit, ha endast några få autentiskt värde. Den mest äkta anses vara en oljemåi- ning av Tobias Stimmer, som lär ha tillkommit 1571—1574 efter en av Kopernikus själv gjord teckning. Ett koppar- stick, som finns i två gamla exemplar, varav ett tillhörde Rhetikus, anses vara ett själv- porträtt av astronomen. Och detta torde vara den äldsta bild av vår himlaforskare, som står att uppbringa. Det kända porträttet i Johanniskyrkan i Thorn lär också ha tillkommit redan under Koper- nikus livstid. Detsamma troligen även för den tavla, som för några år sedan förvärvades av Na- tionalgalleriet i Berlin och sorn tidigare hängt på en krog i Thorn. Den är daterad 1593 och förestäl- ler den åldrade Kopernikus. Den skall ha målats av en okänd konstnär 50 år efter astronomens död. Det är möjligt, att ingen verklig- hetstrogen bild finns av Kopernikus — kanske ha hans anletsdrag aldrig riktigt kunnat återges. Men vad vi veta om hans liv, hans väsen, hans stora grundlighet som forska- re och hans tankeskärpa är så myc- ket sannare. Hans livsverk lyser med snillets ljus genom århundra- dena. Visserligen finnas många ofull- komligheter i hans system och vår nuvarande uppfattning är ej den kopernikanska i den form som denne astronomiens reformator lär- de och framställde den i sitt verk. Mycket hade tarvat noggrannare kännedom om sammanhangen och bättre hjälpmedel än vad som stod honom till buds. Men den stora gäller - Kopernikus och Tycho Brahe. Illustra- tion i det år 1679 utgivna verket ”Ma- china Coelestis” av Hevelius. och avgörande tanken beträffande jordens kretslopp kring sig själv och dess årliga vandring kring solen består. Den tanken är hans storverk. Han skingrade den heliga villfarelsen, som rått sedan Ptole- mei dagar och slog sönder den för- åldrade världsbilden att jorden var universums medelpunkt. Koper- nikus sprängde ringen och öppnade vägen ut mot nya vidder, han lyste med sanningens ljus i :dunklet. Och på den banade vägen strävade och strävar alltjämt den mänskliga anden mot oanade och okända mål. Nikolaus Kopernikus egenhändiga namnteckning i ett brev till hertig Albrekt av Preussen. fe ; € G TEKNIK för ALLA 9