Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikolaus Kopernikus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter Kopernikus död, som kampen
mot den kopernikanska världsbil-
den började på allvar.
E" stor glädje och uppmuntran
för honom på äldre dagar var
matematikprofessorn Joachim Rhe-
tikus trogna vänskap. Rhetikus
uppgav 1539 sin lärarebefattning i
Wittenberg för att under två års
tid vara Kopernikus ivrige lärjunge
i Frauenburg. I sin ”Narratio pri-
ma” ger Rhetikus en entusiastisk
skildring av sin lärares arbete.
Kopernikus ville emellertid inte alls
veta av någon publicering av sitt
stora verk. Det bjöd honom emot
att utsätta sin andes skapelser för
en massa okunniga och dåraktiga
nedsvärtares hån. Han ansåg det
klokare att följa de vise pythago-
réernas exempel — de, som icke
skriftligen, men väl muntligen röj-
de filosofiens hemligheter för sina
vänner och anförvanter — ty —
NICOLAI CO
PERNICI TORINENSIS
DE REVOLVTIONIBVS ORBlIs
um «coeleftium , Libri vi.
faen 1 mpa- Nera 5)
fprmav: AM $73 park qv
pe fn PA VARAR
eb mem 9?
Huvud till titelsidan av Kopernikus verk
”De revolutionibus orbium coelistium”
(från år 1543).
som han säger i företalet till sin
bok, som han tillägnade påven Paul
II: ”Matematik är endast för
matematiker”. Rhetikus och Tiede-
mann Giese, biskopen av Kulm,
förmådde honom emellertid till slut
att publicera verket, som Rhetikus
år 1542 fick i uppdrag att låta
trycka. Det utkom i Närnberg år
1543 under titeln ”De revolutionibus
orbium coelestium” (Om himla-
kropparnas kretsrörelser). De för-
sta delarna av detta stora verk
lär Kopernikus ha hållit i sina hän-
der på sin dödsbädd. Den 24 maj
1543 avled denne astronomiens för-
nyare, vars snille krossade den då-
varande villfarelsen om jorden som
världens medelpunkt och gav vär
planet dess rätta plats som en vand-
rande stjärna i planeternas rad.
Kopernikus stoft vilar i Frauen-
burgs dom. AR
Hur såg detta jättesnille ut och
hur var han som personlighet?
Efter vad man kan förstå
genom brev från hans vän-
ner och andra skildringar var
han en stillsam, vänlig, en-
samhetsälskande människa,
som, när han inte hindrades av
de dagliga plikterna, förvalt-
ningsarbete eller läkaresyss-
lor, flitigt studerade i sin
kammare och arbetade på
fullföljandet av den stora
livsuppgift, han gett sig själv.
Kopernikus revolutionära ska-
pelse växte fram i stillhet,
fjärran från dagslarm och
ävlan.
AN de många tavlor, som
under tidernas lopp fram-
kommit, ha endast några få
autentiskt värde. Den mest
äkta anses vara en oljemåi-
ning av Tobias Stimmer, som
lär ha tillkommit 1571—1574
efter en av Kopernikus själv
gjord teckning. Ett koppar-
stick, som finns i två gamla
exemplar, varav ett tillhörde
Rhetikus, anses vara ett själv-
porträtt av astronomen. Och
detta torde vara den äldsta bild
av vår himlaforskare, som står att
uppbringa. Det kända porträttet
i Johanniskyrkan i Thorn lär också
ha tillkommit redan under Koper-
nikus livstid. Detsamma
troligen även för den tavla, som för
några år sedan förvärvades av Na-
tionalgalleriet i Berlin och sorn
tidigare hängt på en krog i Thorn.
Den är daterad 1593 och förestäl-
ler den åldrade Kopernikus. Den
skall ha målats av en okänd konstnär
50 år efter astronomens död.
Det är möjligt, att ingen verklig-
hetstrogen bild finns av Kopernikus
— kanske ha hans anletsdrag aldrig
riktigt kunnat återges. Men vad
vi veta om hans liv, hans väsen,
hans stora grundlighet som forska-
re och hans tankeskärpa är så myc-
ket sannare. Hans livsverk lyser
med snillets ljus genom århundra-
dena.
Visserligen finnas många ofull-
komligheter i hans system och vår
nuvarande uppfattning är ej den
kopernikanska i den form som
denne astronomiens reformator lär-
de och framställde den i sitt verk.
Mycket hade tarvat noggrannare
kännedom om sammanhangen och
bättre hjälpmedel än vad som stod
honom till buds. Men den stora
gäller -
Kopernikus och Tycho Brahe. Illustra-
tion i det år 1679 utgivna verket ”Ma-
china Coelestis” av Hevelius.
och avgörande tanken beträffande
jordens kretslopp kring sig själv
och dess årliga vandring kring
solen består. Den tanken är hans
storverk. Han skingrade den heliga
villfarelsen, som rått sedan Ptole-
mei dagar och slog sönder den för-
åldrade världsbilden att jorden var
universums medelpunkt. Koper-
nikus sprängde ringen och öppnade
vägen ut mot nya vidder, han lyste
med sanningens ljus i :dunklet.
Och på den banade vägen strävade
och strävar alltjämt den mänskliga
anden mot oanade och okända mål.
Nikolaus Kopernikus egenhändiga
namnteckning i ett brev till hertig
Albrekt av Preussen.
fe ;
€
G
TEKNIK för ALLA 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
