SKÅNSKA LEJON (Forts, fr. sid. 17.) ha vi beslutat att delta i detta lopp. Tre av våra bästa vagnar komma att ställa Jag sänder här samtidigt några kort från vår klubb. Vi ha ju som tidigare meddelats skaffat oss en verkstadslokal, där vi kunna bygga våra vagnar, och vi "förfogar som synes över rätt prima verktyg och maskiner. Ett verktygsför- råd har uppförts i ena hörnet av verk- staden, där varje medlem mot avläm- nande av en verktygsbricka kan få lå- na vad han behöver. Vi bygga våra vagnar av trä och 3 mm björkplywood, vilket vi kommit underfund med blir det lättaste och starkaste materialet. Gi- vetvis ha vi stora svårigheter med gum- mit, men det går rätt bra med gamla däck, som vulkats. Klubbens uppgift är inte bara att bygga vagnar och tävla, vi vill också bibringa våra medlemmar trafikvett och ingen släpps ut på vägen innan han examinerats på trafikreg- lerna.” I klubbens verkstad arbetas det ef- ter de modernaste principer. Varje man får sig anförtrodd just den detalj han är specialist på. Snickarna bygger ra- men. En gammal cykelram anskaffas hos någon skrothandlare, mekanikerna får sig anförtrott att reparera och iordningställa den. Vidare ska fram- hjulshållare och rattrör tillverkas, vil- ket jobb utföres av vissa speciellt trä-: nade medlemmar. Därefter göres mallar av papp för karossen och snickarna bygger den sedan färdig. Därefter vid- tager justeringar och dylikt, varefter vagnen är färdig för provkörning. Slut- ligen målas vagnen och ges den avslu- tande ”finishen” — som ger den glän- sande ytan. Det är alldeles tydligt att skåningar- na bygger förnämliga vagnar. Titta bara på bilderna till denna artikel! Den 5 september få vi se vad deras eki- page duga till på tävlingsbanan. Allt vad Sverige har av snabba och eleganta cykelbilar kommer ju att drabba sam- man på Djurgården den dagen. På återseende! BLICK på SMÅTEKNIKEN (Forts. fr. sid. 5.) honom upptäckta gamla förbrännings- motorn, som anses vara den första i Sve- rige. Den tillverkades av maskinist 0. F., F. Gyllenhammar år 1889. Den som önskar läsa utförligt om denna intres- santa motor hänvisas till nr 3 årg. 1942 av TfA, där redaktör Johansson beskri-- vit den i en längre artikel. På ett särskilt podium hade den mång- sidige Olle Norelius, som nu en tid varit linköpingsbo, placerat det pampiga spe- gelteleskop som han nyligen utförligt be- skrev i TfA. Ett förnämligt nummer! När utställningen var en vecka gam- mal bidrog för övrigt herr Norelius med ytterligare en stark sak: en modell av den rattstyrda radiobil;, som han före- gående år beskrev på avdelningen Hän- digt Folk i TfA. Radiobilen blev ett verkligt publiknummer, inte minst där- för att de besökande själva fick hugga tag i ratten och styra miniatyrvagnen i hur branta kurvor som helst. Det är ju så sällan man får hålla i en ratt nu för tiden! gun Mängpe / ID h Från fintan till Koh-i-noor! Skriv- och ritkonsten börjar med den skarpkantade flintstenen. Med den ristade ur- människans kraftiga nävar tecken och bilder i den hårda klippan e Hur lätt glider inte i jämförelse därmed vår egen tids blyertspenna över papperet. Den lyder villigt även den tafatta barnahandens svagaste tryck e Skulle det inte vara intressant att i minnet återkalla de viktigaste etapperna på denna långa utvecklingsväg? KOH-I-NOOR Bleistiftfabrik L; & C. HARDTIMUTH inbjuder Er atti en serie kommande annonser på denna plats följa skrivkonstens fascinerande utveckling genom tiderna. HARDTMUTH Vår historia — blyertspennans historia!” + För omkring 150 år sedan lyckodes Josef HARDIT MUTH på ett epokgöronde sätt korrigera naturen: han uppfann det keromiska blyertsstiftet. Detto är och förblir grundvol för oll framåtskrid de blyertsfabrikotion i hela världen. TEKNIK för ALLA 23