TEKNIK Professor O. H. Faxén (mekanik) Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) ree! FOR ALL A:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: TEKNISKA ORDBOK HUVUDREDAKTÖRER: Civilingenjör Olov E. Svahn (mékanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling sig parallellt med kanalens längdriktning. Kallas även för bandströmning. Motsatsen till 1. s. är turbulent strömning (se d. 0.). lampensator: apparat varmed hartshalten i sulfitmassa ned- bringas. Består av en vertikal trumma försedd med en inre perforerad silmantel och en ytt- re, finmaskig silduk. é lancashirejärn: smidbart järn, framställt enligt lancashirepro- cessen (se d. o.). L. är mycket segt, kan smidas och vällas med stor lätthet och uthärdar där- vid mycket hög temperatur utan att brännas. lancashireprocess: metod «för framställning av välljärn (se d. 0.) genom färskning (se d. 0.) av tackjärn i en sluten härd. lancashiresmide: detsamma som lancashirejärn (se d. 0.). lancashireångpanna: eldrörspanna (se d. o.) med två eldrör. Kallas även fairbairnpanna. laneett: knivartat <träbearbet- ningsverktyg, <:gjuteriverktyg, kirurgiskt instrument. land: vid cirkelblocksåg det ställ- bara anlägg, som tjänar till att styra stocken under sågningen. landflygplan: flygplan, normalt avsett att starta från och landa enbart på land 'eller på fast plattform. landningsstråle: högfrekvent, rik- tad elektromagnetisk stråle, längs vilken flygplan kan landa 1 dimma. lanital: konstull, framställd ur kasein. lanolin: blandning av 3 delar ull- 160 fett och 1 del vatten. Användes som kosmetiskt preparat. lantan: La, sällsynt jordmetall. Atomy. — L3gsd2. Co Atomur. ol. Smpkt 826”. L-antenn: vågrät radioantenn med en vertikal nedledningstråd i den ena ändan, varvid antenn- bilden får utseende av ett upp- och nedvänt L. lantbruksingenjör: statsanställd, teknisk rådgivare i frågor, som röra jordbruket, med spec. upp- gift att planlägga och leda ut- förandet av jordförbättringsfö- retag ävensom kontrollera stats- understödda sådana. Kompe- tensvillkor för 1. äro vanligen begränsad agronomexamen jäm- te examen från väg- och vatten- byggnadslinjen vid teknisk hög- skola. lanternin: 1) vid fyrar o. dyl. det med glasväggar försedda rum, i vilket ljusapparaten har sin plats, 2) takbyggnad, för- sedd med öppningär eller föns- ter, avsedd att insläppa direkt ljus, vanligtvis till en byggnads inre partier, vilka på grund av sitt läge eller större avstånd från fönsterväggar eljest skulle förbli mörka. lapis: silvernitrat. Användes inom fotograferingstekniken samt medicinskt. lappning: — finbearbetningsmetod för höjandet av mått-, form- och ytnoggrannheten, «framförallt lämplig för härdade arbetsstyc- ken. L. utföres såväl för hand som i särskilt konstruerade maskiner. Benämnes även lap- ping. larvband: detsamma som driv- band (se d. 0.). kyltorn: helt inklätt gradérverk (se d. 0.), varigenom (kyl)luf- ten inströmmar nedtill och ge- nomlöper k. i vertikal led upp- åt på grund av naturligt eller konstlat drag. kylverk: anordning för att avkyla det cirkulerande kondensorkyl- vattnet till en ångkraftanlägg- ning eller kylvattnet till en kompressoranläggning, varvid kylvattnet får nedstrila genom strömmande luft. Av k. finnas två slag, nämligen gradérverk och kyltorn (se d. 0.). kypfärgning: färgning av textil genom godsets neddoppning i kyp (”färgbad”). Av olösliga kypfärgämnen (ex.: indigo, in- dantren) framställas genom re- duktion alkalilösliga föreningar (kyp). Efter textilgodsets be- handling i kypen sker oxidation i luft, varvid det ursprungliga färgämnet återbildas och utfäl- les på fibern. kåda: hartsprodukt, utgörande lösning av harts i terpentiner. kälhammare: hammarliknande smidessänke med avrundad pen i linje med sänkets skaft. kälhyvel: handhyvel för trä till utarbetande av listverk. Kallas även listhyvel. ; kälsvets: svets av triangulär sek- tion, där toppytan (fria ytan) ligger i ett plan med cirka 45 graders vinkel mot arbetsstyc- ket eller åtminstone en av dess delar. : kärna: av kärnsand och bindeme- del framställt formstycke, vilket vid gjutning av ihåligt föremål insättes i gjutformen och utfyl- ler det avsedda hålrummet. kärnborr: se kronborr. kärnlåga: vid acetylensyrgaslå- ga den inre del av lågan, som utgör första förbränningszonen. kärnmak(n)ing: gjuteriteknisk term avseende framställning av kärnor. kärnsand: oftast kvartssand till- satt med bindemedel, såsom lin- olja, sulfitlut, melass, harts e. dyl. K. måste äga stor genom- släpplighet för gaser, god håll- fasthet och eldhärdighet samt egenskapen att efter upphett- ning till gjuttemperatur falla sönder i pulverform, så att en därav framställd kärna (se d. 0.) lätt kan avlägsnas ur det färdiga godset. kärnstycke: 1) detsamma som kru- pong (se d. o.), 2) sådan del av gjutform, som ej eller endast med svårighet kan framställas medelst gjutmodell. kärntransformator: transformator (se d. 0.), vars järnkärna om- slutes av lindningarna (jfr manteltransformator). kärntvål: den renaste produkten av tvål. Framställes ur fettäm- nen, som förtvålas med alkali, varefter utsaltning sker med koksalt. kättingkota : urtagning efter kät- tingens form i hjul eller skiva vid bl. a. lyftdon. köldmaskin: detsamma som kyl- maskin (se d. 0.). köldstart(mekanism): se kallstart (mekanism). kölna: inom bryggerihanteringen anordning för torkning av malt. Köpsels apparat: apparat för be- stämning av . magnetiserings- kurvor. Apparaten består av en magnetisk järnkrets, av vilken 157