TEKNIK Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor O. H. Faxén (mekanik) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) FÖR ALL A:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GCGRANSKADE AV: TEKNISKA ORDBOK HUVUDREDAKTÖRER: Civilingenjör Olov E. Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling och i smält tillstånd föras till önskat ställe. lödmetall: metall, såsom tenn-, mässing-, silver- eller zinklege- ring, vilken vid lödning legerar sig med metalldelarnas ytskikt vid fogen och efter stelnandet bildar en fast förbindning. Kal- las även lod. lödning : hopfogande av metallde- lar med smält metall utan någon egentlig uppvärmning av metall- delarna närmast fogen = till mjukning eller smältning, såsom vid vällning eller svetsning. lödpasta: fogrengöringsmedel vid tennlödning, vanligen bestående av stearinsyra och salmiak. Kal- las även lödsalva. lödpulver: pulver av borax eller kolofonium som vid slaglod (se hårdlödning) strös över fogen, för att därigenom under lödnin- gen hålla den ren från oxider och andra föroreningar. lödrör: 1) för lysgas avsedd bläs- terbrännare, som ersätter löd- kolven vid lödning, 2) klent och mot spetsen (som oftast är böjd i vinkel) koniskt avsmalnande rör. Då det med spetsen är rik- tat mot en låga, kan man genom att blåsa i detsamma avleda en het s. k. sticklåga mot t. ex. ett lödställe. lödsalva: se lödpasta. lödtång: mindre handtång med långa, spetsiga käftar. lödvatten: fogrengöringsmedel vid tennlödning, bestående av en mättad lösning av zinkspån i saltsyra med något salmiak. NI2s löpande stöddocka : lynett (se d. 0.), bestående av ett bågformigt sta- tiv, som med sina fötter är så fastskruvat till svarvsupporten, att det följer stålet, varigenom arbetsstycket alltid stödjes pre- cis mitt emot stålet. löphjul: i gas-, vatten-, eller ång- turbin roterande del, utrustad med skovlar, medelst vilka ener- gien hos den genomströmmande gasen, vattnet eller ångan över- föres till mekaniskt arbete. löpkran: lyftkran (se kran), som löper utmed en kranbrygga. löpring : vid kul- och rullager den yttre ringen. löpvagn: detsamma som löpkran (se d. 0.). lösbar koppling: axelkoppling (se d. 0.), vid vilken axeldelarna även under drift kunna loss- eller hopkopplas. lösram: vid ramsågar (se d. 0.) den upp- och nedgående ramen, i vilken sågbladen äro inspända. löt: bågformat (krökt) stycke av trä, spec. avsett för träekerhjul, där flera sådana stycken (lötar) tillsammans bilda hjulringen, vilken förses med slitring av järn. lövfil: mycket tunn och något spetsformad, fingradig flatfil. lövsåg : se dekupirsåg. Löwenhertz-gänga: ursprungligen en spetsgänga med spetsvinkeln = 53" 8 men sedermera i av- backad form enhetlig gänga för fästskruvar i finmekaniken. Nu- mera ofta ersatt av den met- riska gängan DIN 13. luftförvärmare: bl. a. vid ångpan- neanläggning sådan anordning, i vilken den för förbränningen i eldstaden erforderliga luften uppvärmes medelst de avgående förbränningsgasernas värme, in- nan den införes i eldstaden. luftgasgenerator: detsamma som vanlig gasgenerator (se d. o0.). lufthammare: pressluft-, tryck- luft- eller pneumatisk hammare. lufthärdande stål: stål, innehål- lande jämförelsevis hög halt le- geringsämnen och bestående av martensit varigenom det, även om avsvalning skett långsamt från hög temperatur, härdas ge- nom enbart avsvalning i luft. luftklocka: plåteistern, som in- kopplad efter en luftkompressor av kolvtyp, utjämnar de av den- na uppstående tryckvariationer- na samt avskiljer tryckluften medföljande vatten och olja. luftkona: detsamma som halsrin- gen i en förgasares luftkanal. luftkondensator: kondensator (se d. 0o.), vid vilken dielektrikum utgöres av luft. luftkonditionering: behandling av luft för lokaler på sådant sätt, att den uppfyller de för varje särskilt ändamål uppställda fordringarna, spec. vad beträf- far renhet, temperatur och fuk- tighet. luftmunstycke: vid förgasarmoto- a RE som luftkona (se 5 Gb))a luftskepp: aerostat, försedd såväl med mekanisk drivanordning (motor) som. med styranord- ning. luftskepp, halvstelt: luftskepp med ett mjukt hölje fäst till ett stelt parti, i vilket lasten är upphängd. (Det stela partiet kan vara i ett helt stycke eller bestå av flera stela element, le- dande hopfästade). luftskepp, mjukt: luftskepp med mjukt hölje, vars yttre form er- hålles först genom trycket hos den inneslutna gasen. luftskepp, stelt: luftskepp, vars yttre form bildas av ett stelt skelett. lufttransformator: transformator utan järnkärna. Lumen: enhet för ljusström, var- vid 1 Lumen (förkortas Lm) ut- sänder 1 Hefnerenhet (se Hef- nerljus) i rymdvinkelenheten (se d. 0.). luminiscens: ljusutveckling från kroppar med låg temperatur. lump: tyglump användes efter kokning i alkalisk lösning, de- fibrering och blekning som ut- gångsmaterial för framställning av finare papperskvaliteter (lumppapper). : lumpning : bortskärandet av odug- liga, t. ex. rötangripna, delar från timmer. Utföres vanligen i samband med kvistning och ev. barkning av trädet. lupp: 1) positiv lins med liten brännvidd. Användes bl. a. som förstoringsglas, varvid det be- traktade föremålet då bringas i sådant förhållande till linsen, att det befinner sig mellan lin- sens brännpunkt och linsytan, 2) liten metallsmälta vid järn- framställning i härd. lustgas: kväveoxidul i blandning med syre. Användes som bedöv- ningsmedel, spec. vid förloss- ningar. 169