TEKNIK för ALLA :s TEKNISKA ORDBOK Förteckning över de förkortningar och sammandragningar av ord, som förekomma i texten: A = Ampere c:a = cirka etc. = etcetera hl = hektoliter kg = kilogram lat. = latin mm = millimeter spec. = speciell(t) at = atmosfär d. o. = detta ord ev. = eventuell hk = hästkraft kem. = kemisk m = meter osv. = och så vidare sp. v. = specifik vikt atomnr = atomnummer d. v. s. = det vill säga ex. = exempel inkl. = inklusive c. = koncentrerad max = maximum resp. = respektive t. ex. = till exempel m. fl. = med flera s. k. = så kallad = volt kon fryspkt = fryspunkt ist. f. = 1 stället för kpkt = kokpunkt 1 = liter m, m. = med mera smpkt = smältpunkt W = watt atomv. = atomvikt e. dyl. = eller dylikt 1 £ beteckn. = beteckning emk = elektromotorisk kraft fys. = fysisk ifr = jämför bl. ä. = bland annat eng. = engelsk (t) g = gram keal = kilokalori framställning av stål enligt martinprocessen (se dd. 0.). Bör kallas Siemens-Martin-ugn. gar på två sidor omslutas av A. Martens. M, utgör ett järn (jfr kärntransformator). tvångsläge mellan ferrit och manuell: ”som utföres med hän- cementit samt «besitter stor, manhålslock: se manhål. manila: fibermaterial ur blad- slidor av på Filippinerna före- kommande växt. Användes till framställning av pappersmas- sa och tågvirke. manlucka: se manhål. mannesmannrör: sömlöst, valsat stålrör: tillverkat genom vals- ning av ämnen som hålats i mannesmannvalsverk, mannit: alkohol i form av söta, nålliknande kristaller. Bildas vid reduktion av fruktos och mannos. manometer: apparat för mätning av (gas)tryck, som är högre än atmosfärtrycket (jfr var kuummeter). Ett flertal ut- föringsformer baserade på oli- ka principer finnas. manschett: se +t. ex. läderman- schett. mantel: 1) cylinderformat yttre hölje kring en cylinder (såsom. t. ex, kylmantel), ett rör (så- som t. ex. isoleringsmantel) 0. dyl., 2) den cylinderformiga delen av en ångpanna, 3) vid rör, uppbyggda av flera gods- lager (t. ex. mantlade eldrör (se eldrör), 4) det yttre gods- lagret, som omgiver och utövar tryck på det innanför belägna kärnröret. moantelkyld maskin: särskild typ av kapslade elektriska maski- ner (se kapslad maskin), som med hjälp av en egen fläkt framdriver den yttre luften mellan längsgående kylflänsar utanpå maskinen. manteltransformator: transfor- mator, vars samtliga lindnin- 178 derna”. manöverkontroller : kontroller (se d. 0.) av vals- eller kamvals- typ (se valskontroller och kam- valskontroller), men som till skillnad från dessa endast slu- ter och bryter de relativt sva- ga strömstyrkor, som påverka (manövrera) elektromagnetiska kopplingsorgan <(kontaktorer), s. k. manöverströmmar. manövermotor: se servomotor, margarin: konstsmör, framställt av kokosfett, en fet olja samt tillsatsämnen (socker m. m.), salter och vatten. markvåg: den horisontala strål- ningen (vågen) från en sän- darantenn, vilken = strålning följer markytan. marmor: kristallinisk form av kalciumkarbonat. Kan <:inne- hålla föroreningar, som färgar m. (kolmårdsmarmor är grön och innehåller serpentin). An- vändes för byggnadsändamål och till bildhuggeri. marokängläder: färgat get- eller bockskinn. Martens” hårdhetsprov: statisk ritsprovmetod för bestämning av hårdheten hos ett material, bestående däri, att en diamant- spets med 90?” spetsvinkel un- der känt tryck föres över den plana provytan. Som hård- hetstal angives antingen den belastning, som fordras för att åstadkomma en repa av 0,01 mm bredd eller repans bredd vid viss belastning. mortensit: beståndsdel i härdat stål, namngiven efter tysken av sammansättning och härd- ningsintensitet beroende hård- het. Är dessutom en underkyld, övermättad lösning av kol i « -järn, utgörande en begyn- nande sönderdelning av aus- tenit och är en vid vanlig tem- peratur labil strukturform. Martens” mitsapparat: se Mar- tens” hårdhetsprov. martinjärn: stål med låg kolhalt, framställt enligt martinproces- sen (se d. 0.). martinprocess: — (uttalas mar- tängprocess), av fransmannen P. Martin på 1860-talet upp- funnen smältfärsknings- eller götstålsmetod för <stålfram- ställning. I huvudsak känne- tecknas m. därav, att stålet er- hålles i flytande form, varvid man utgår från i masugn framställt tackjärn. Tackjär- net, som vanligen uppblandas med stålskrot, smältes därvid i flamugn under starkt oxideran- de låga, oftast med tillsats av järnmalm som oxidationsmedel, varvid kolet förbrännes till kol- oxid och avgår i gasform, un- der det att övriga i tackjärnet ingående ämnen «förbrännas till oxider, vilka bilda en på den smälta järnmassan flytan- de slagg. martinstål: stål framställt enligt martinprocessen (se d. 0.). martinugn: av tysken W. Sie- mens uppfunnen gaseldad flamugn (se d. 0.) med rege- nerativ förvärmning av såväl bränslegas som. . blästerluft. Användes huvudsakligen vid maskinbrotsch: brotsch (se d. o.) med = cylindriskt skaft eller med (morse-)krona för använd- ning och fastsättning i maski- ner. maskinelement: de enkla delar, av vilka en maskin är upp- byggd, såsom t. ex. axlar, bul- tar, kolvar, lager, rör, trans- missionshjul, maskingängtapp: gängtapp (se d. 0.), med särskild utform- ning för gängning i maskin. maskiningenjör: 1) ingenjör med spec, maskinteknisk «<utbild- ning, 2) vid järnväg vanlig ti- tel på föreståndare för eller ingenjör vid maskinsektion. maskäinstål: 1) vanligen detsam- ma som konstruktionsstål (se d. 0.), 2) olegerat stål, lämp- ligt för diverse enklare ma- skindelar, som ej utsättas för större — påkänningar. Brott- gräns 44—54 kg/mm2, maskintelegraf: signalanläggning ombord på fartyg «(mellan kommandobrygga och maskin- rum), vilken anläggning om- fattar en sändare och en mot- tagare. Sigmnalerna förmedlas medelst visare på sådant sätt, att en visare i mottagaren all- tid intager exakt samma läge som en motsvarande visare i sändaren. + Detta åstadkom- mes medelst s. k. selsynmaski- ner (se d. 0.). maskintillslag: vid svetsmaski- ner en överföringsmekanism för maskinell påverkan av kon- takterna, rörelsen och svets- trycket. 179