ACKUMULERING av ENERGI A ckomulering, som närmast kan över- sättas med upplagring av energi, har på många tekniska områden stor bety- delse. Dess ändamål kan vara flerfal- digt: att verka utjämnande vid växlan- de produktion eller konsumtion av ener- gi, att möjliggöra en reserv för till- fälliga avbrott i en energileverans eller slutligen att åstadkomma en transporta- bel energikälla. Dessa ändamål ha verkat lockande på uppfinnare. Särskilt har uppgiften att magasinera energi i en bekvämt flyttbar form tett sig som en betydelsefuil upp- gift. Ackumuleringsproblemets lösning har skett med användning av olika ener- giformer: mekanisk, elektrisk och ke- misk energi samt värme. Det kan vara av intresse att i korthet granska de vik- tigaste av dessa lösningar. : En av de enklaste formerna är an- vändningen av ett svänghjul vid kraft- maskiner, där drivkraften har växlande storlek, eller vid arbetsmaskiner, där be- lastningen uppvisar variationer. Under kraftmaskinens arbetsperioder eller ar- betsmaskinens <belastningsminima får svänghjulet ett tillskott i rörelseenergi, som avgives under de döda perioderna i kraftproduktionen resp. vid belast- ningsökningar. Som uppfinnare av svänghjulet brukar man betrakta James Watt, skaparen av kolvångmaskinen, som på sin tid revo- lutionerade industrien. Vid vattenkraftverk kan genom regle- ringsmagasin och dammbyggnader en utjämning av energitillgången åstad- kommas. Då vattenföringen är riklig, upplagras det överflödiga vattnet i sjöar eller konstgjorda dammar för att använ- das under lågvattenperioder. Dylik acku- mulering av vatten kan alltefter storle- ken av magasinen avse längre eller kor- tare perioder: alltifrån utjämning från ett år till ett annat ned till dygnsreg- lering. Det största sjömagasinet här i landet är Vänern, vars reglering sedan ett par år är genomförd för att möjliggöra ra- tionell drift av statens vattenkraftverk i Göta älv. Som en antydan om regle- ringsmöjligheterna i detta stora vatten- magasin må nämnas, att en höjning av Vänerns vattenstånd med 1/4 meter re- presenterar en energimängd av 125 milj. kilowattimmar eller — omräknad i bränsle — omkring 100.000 ton stenkol. Er speciell form av vattenackumule- ring representera sådana anläggnin- gar, där vattenkraftverkens överskotts- energi driver pumpar, som uppfodra vat- ten till en högt belägen bassäng. Vid kraftbrist strömmar vattnet ned och dri- (GE ON EN ORIENTERING av &å draveos SS / ver turbiner i kraftverken. Denna lös- ning, där de stora sjöregleringarna er- sättas av anläggningar för mindre vattenmängder och större fallhöjder, är lämplig, där «förhållandena ej tillåta vattenmagasin med stora ytor. Här i Sverige, där sjöarna erbju- da goda regleringsmöjligheter, är be- hovet av <dylika anordningar ej stort. Statens kraftverk vid Sillre i Norrland är det enda exemplet på en dylik kombination. Vattnet pumpas upp i tre mindre sjöar, som ligga på en höjd av 190 meter över Indalsälven. 8 TEKNIK för ALLA När alstringen av energi sker i ång- motorer, kan också ackumulering kom- ma till användning. I ångackumulatorn, uppfunnen av vår landsman Johannes Ruths, magasineras ånga därigenom, att den får avge sitt ångbildningsvärme till vatten, varvid dess tryck och temperatur stiga. När ångbehovet i kraftverket ökas, kan ångan återvinnas genom tryc- kets sänkning, då vattnet i ackumula- torn börjar koka. Ångackumulatorn kan användas dels för täckning av höga belastningsspetsar, dels för magasinering av överskottsener- gi, erhållen i elektriska ångpannor eller i form av värme från metallurgiska ugnar. Dess utbredning har emellertid minskats, bl. a. genom konstruktionen av ångpannor med snabbuppeldning. Ackumulering av elektrisk energi har betydelse både för utjämnings-, reserv- och transportabla ändamål. De vikti- gaste elektriska ackumulatorerna äro blyackumulatorn och den alkaliska acku- mulatorn; av den sistnämnda typen finns en av svensken Waldemar Jungner uppfunnen konstruktion, vanligen kallad nife-ackumulatorn. Deras funktionssätt torde vara all- mänt känd. Ackumulatorn laddas genom inmatning av elektrisk energi, som se- dermera kan uttagas genom ackumula- torns urladdning. Enär endast likström kan åstadkomma de kemiska omvandlin- gar, varpå laddning och urladdning grunda sig, är ackumulatorns använd- barhet begränsad till likströmsanlägg- ningar. Då numera växelström fått en dominerande ställning, har den elek- triska ackumulatorns betydelse avtagit. Härtill har bidragit, att några egentliga framsteg ej på mycket länge gjorts på detta område. För transportabla belys- ningsändamål t. ex. i bilar och handlyk- tor etc., ha ackumulatorerna dock allt- jämt stor användning. Elektriskt drivna bilar och cyklar ha däremot trots ben- sinbristen under det pågående världs- kriget ej fått den utbredning, som man skulle väntat sig. Det ligger dock utan- för ramen för denna kortfattade över- sikt att närmare ingå på orsakerna här- till. Gasackumulatorn är ännu en form för upplagring av energi. Den är uppfun- nen av vår berömde landsman Gustaf Dalén och grundar sig på magasinering av acetylen under tryck i stålcylindrar, fyllda med en porös massa och aceton. Denna sistnämnda vätska förmår lösa acetylen i sådan mängd, att vid 10 atmo- sfärers tryck en gasackumulator inne- håller 100 gånger sin egen volym ace- tylen. z Gasackumulatorn har för belysnings- ändamål införts främst inom fyrväsen- det, som genom dessa och andra av Da- lén gjorda uppfinningar blivit i bok- stavlig mening revolutionerat. Gasacku- mulatorn har även tagits i bruk för svetsningsändamål, då acetylenens vär- mevärde tillgodogöres. Dess utnyttjan- (Forts. å sid. 25)