Inanna. ELEKTRISKA PENNAN + — en behändig apparat för figurritning på metall en här presenterade elektriska ”pen- nan” är ett utmärkt verktyg när det gäller att rita olika ornament på me- tallföremål, tillverka namnskyltar och märka verktyg — detta för att nämna endast några exempel. ”Pennans” kon- struktion och verkningssätt är i korthet följande: Ett spetsigt stålstift (gravér-nålen) är fastsatt vid ett rörligt ankare; som påverkas av en elektromagnet. Denna elektromagnet, som anslutes till en transformator (en kraftig s. k. ringled- ningstransformator kan i regel använ- das) drar ankaret till sig, men tack vare att växelström användes, vibrerar anka- ret i takt med den elektriska strömmens periodtal eller frekvens. Likström kan således inte användas som strömkälla för denna apparat. Ankarets vibratio- ner fortplanta sig givetvis till nålens spets, och genom att trycka densamma mot arbetsstycket ”graverar” nålspet- sen figurerna eller tecknen genom att man för apparaten i önskad riktning. Apparatens konstruktion är den enk- last tänkbara, och materialkostnaden (exklusive transformator) torde icke uppgå till mer än på sin höjd fem kro- PR FÖRSLAG TILL OLIKA ”GRAVER NÅLAR HÄRDAS CH SLIPAS ; | i 38-407A FE DIARETER ÄNDSTTERE (3 ST. ERFORDRAS) AV TRÄ BASELIT, EBOnNIT EO 18 TEKNIK för ALLA nor. Fig. 1 visar apparatens olika be- ståndsdelar. Först och främst anskaffas ett rör av något elektriskt isolerande material, t. ex. bakelit, fiber, presspan e: d. (mässingsrör kan event. användas). Rörets inre diameter bör vara omkring 38—40 mm; längden avpassas till öv- riga detaljer. Till rörets ändar sågar man till två träskivor e. d. Ett hål borras i det bakre gavelstycket för ledningsgenom- föring. Magnetkärnan tillverkas av c:a 0,5 mm tjocka järnplåtsstycken (s. k. svart- plåt) enligt måttuppgifterna på fig 3. Plåtarnas sammanlagda tjocklek skall uppgå till 13 mm. Sedan samtliga plåt- stycken tillklippts, pressar man ihop dem i ett skruvstycke och renfilar alla kantytor. Därefter renfilas samtliga kanter och befrias från eventuella gra- der på varje plåtstycke för sig. Till slut bestrykas plåtstyckena med schell- lack och läggas åter tillsammans. Mel- RÖR LAOLERANDE MATERIAL IN 615 TRÅGANG, FÅSTORBUNV (GENOM KÄRNAN) cn (le -- Add ATEA JU Avid Mana) | (0 kö E | + im lan varje stycke lägger man ett mellan- lägg beståeende av tunt, schellackim- pregnerat papper. Till slut borrar man sex hål genom plåtpaketets yttre skänk- lar enligt fig. 4.- De fyra rektangulärt placerade hålen äro avsedda för nitar, som sammanhålla magnetkärnan; de två mitthålen borras upp passande till trä- gängade fästskruvar enligt skissen. Trä- klotsen som tjänstgör såsom stomme, och vid vilken magnetkärnan fastskrä- vas, göres enligt måttuppgifterna på fig. 4. Den fasthålles av två par skruvar, som gå genom ytterrörets gavelstycken — se skissen. i Hållaren för ankaret göres av ett stycke något fjädrande plåt enligt fig. 1, 4 och 7 och nitas fast samtidigt med magnetkärnans sammansättning. Detta får dock ej ske förrän magnetlindnin- gen satts på sin plats. nkaret, vid vilket ”gravér-nålen” även är fastsatt, tillverkas av ett stycke mjukt järn. För att vara på den säkra sidan och för att förbättra appa- ratens funktion är det klokt att glödga järnstycket i en ugn eller het gas- eller blåslampslåga och låta det svalna lång- samt — helst genom inbäddning i aska. Ankaret fastsättes vid fästjärnet me- delst ett par nitar enligt figurerna. ”Gravér-nålarna” kunna utföras i oli- ka former enligt fig. 2, beroende på det ändamål de skola användas för. Som ämne använder man dock i samtliga fall c:a 5 mm diam. verktygsstål, som härdas enligt för vederbörande stålsort gällande regler. Särskilt spetsen på nå- larna måste vara synnerligen hård för " att inte förslitas alltför snabbt. Efter- slipningen sker lämpligen på smärgel- skiva och finslipningen med oljebryne. Nålens övre ände gängas (naturligtvis före härdningen) och fastsättes vid an- karet medelst en mutter. Magnetlindningen utföres enligt fig. 5 och 6 sedan man iordningsställt en lindningsstomme enligt figuren. Obser- veras bör, att kärnan TW skall ha något större dimensioner än magnetkär- nan, detta för att det överhuvudtaget skall vara möjligt tränga på magnet- lindningen över densamma. Som isola- tion användes oljeduk eller oljeimpreg- nerat papper. Finnes ej sådant till