Nr 5. 29 jan. Teknisk Revy 1943. 4:e årg. mn Red. & Exp. Tunnelgatan 3, Stockholm. Redaktör och ansv. utgivare Gunnar Fahlnzes. Annonsavdelningen, Tunnelgatan 3, tel. 101199. Red.-sekr. Yngve Norrvi. Telefon växel 116079, 101199. Prenumerationspris helår 15:— kr.,. halvår 7: 75 kr., kvartal 4: — kr. Postgirokonto 15 7992. Postbox 3137, Stockholm 3. Arg. IV. Eftertryck av Teknik för Allas innehåll förbjudes! DÅ LUMPSAMLAREN VAR SAMHÄLLSFAKTO = Redaktör Karl Modin ger här med anledning av 200-årsminnet av Grycks- bo pappersbruks första privilegier några roliga glimtar från tiden före slipmassans intåg på pap- persbruken. fr till synes underligt förhållan- de har säkerligen undgått de all- ra flesta, nämligen det, att en av de stora tidningarna i huvudstaden i höst firat sitt 175-årsjubileum, me- dan samtidigt tidningspapperet i år fyller hundra år jämnt, fastän in- gen tycks ha kommit på idén att fira den födelsedagen. Sammanträf- fandet av de båda jubiléerna kan ju tyckas paradoxalt, men som andra paradoxer har även denna sin fullt ”naturliga” förklaring. Före till- . komsten av det som vi i dag kalla tidningspapper, vilket på mera fackmässigt språk bör heta träpap- per, klarade man sig med papper gjort av lump av allehanda slag. Ju finare lump, desto finare papper. Man behöver emellertid inte vara så särskilt skicklig i aritmetik för att räkna ut, att inte ens den mest abnorma lumpproduktion skulle räcka till för att förse våra dagars tidningsdrakar med papper. I själ- va verket har lumpproblemet en gång i tiden varit ett av vårt lands mera brännande råvarufrågor, en fråga till vars lösning både strafflag och åklagaremyndigheter sattes i funktion. ' Skulle man belysa tidningspappe- rets historia i kronologisk ordning, borde man givetvis börja med ti- den före trämassan, eller slipmas- san som den också kallas. Jag skall emellertid göra ett avsteg från den principen och i stället börja med året 1842, då denna massa blev upptäckt. Som så många andra re- volutionerande upptäckter — upp- finning kan man inte säga i det här fallet — skedde också denna av en ren slump. Det var en sachsisk vä- vare, som en dag sett hur några barn roade sig med att trycka en träbit mot en slipsten medan denna drogs runt. Så var det inte vidare med det, leken tog slut och ungarna övergingo till något annat och trev- ligare. När vävaren några timmar efteråt gick förbi slipstenen, tittade Så såg de stampverk ut, som på sina håll användes för att sönderdela lumpen i 1600- och 1700-talens pap- persbruk. Ett vattenhjul drev en axel, försedd med nabbar. Dessa lyfte i sin tur stamparna. Genom ”stamphålen” . : silade ständigt friskt vatten. Sedan stamparna under 36 timmar fått be- arbeta den våta lumpen, var massan, som då benämndes ”heltyg", tillräck- ligt finfördelad för att gå vidare till formningen. ; Bilden överst på sidan visar ett ”"lumpsamlarkvitto” — från — Grycksbo pappersbruk. han på den och fann att den på sina ställen var överdragen med en ljus fibermassa, som hade omisskänne- ligt tycke av papper. Han tittade närmare på papperet och meddela- de sin iakttagelse till andra perso- ner, varpå hela saken föll i glömska någon tid. Den togs emellertid upp på nytt, och en företagsam man började framställa slipmassa litet mera systematiskt — det första träpapperet var tillverkat. Att det sedan dröjde ganska länge, innan framställningsmetoden blev mera fulländad, säger sig själv. Och det säger också nära på sig själv, att