Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universums gränser. En orienterande uppsats om astronomiens möjligheter, av Karl Modin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för förnimmelser i två dimensioner. Det
är alltså vi, som skapat fram denna va-
ungefär som & -
traktar en myrstack.
bilden och placera oss själva
ten för en varelse av högre ordning
vi själva. Denna supravarelse ser oss
kravla omkring på vårt tredimensionella
jordklot och han förstår av våra rörel-
ser och arrangemang i övrigt att vi äro
fullt medvetna om tillvaron av en tredje
dimension, Han ser också våra försök
att komma tillrätta med universums ut-
sträckning och han konstaterar att vi
inte kunna fatta vare sig ett oändligt
universum eller ett begränsat. Han ryc-
ker på axlarna och säger: de där stac-
kars jordekrypen sakna ju medvetandet
om den fjärde dimensionen — han kan-
ske säger både fjärde och femte! Precis
som vi när vi i tankarna stå och betrak-
ta den tvådimensionella flundran: den
stackarn saknar ju uppfattning om den
tredje dimensionen och därför får den
en förvrängd uppfattning om världen!
Genom ett sådant resonemang hamna
vi återigen i samma slutsats som Nyss:
vårt förnuft är-för begränsat för att vi
skola kunna fatta oändlighetsbegreppet.
Vi ana det emellertid och därmed är ock-
så möjligheten öppnad för att vi skola
kunna acceptera tanken på en supra-
varelse, bättre utrustad än vi själva.
Och följaktligen måste vi ännu en gång
känna oss detroniserade från vår ställ-
ning som skapelsens krona, vars förnuft
förmår tränga ut i den oändliga rymden
och mäta allting efter sitt eget mått.
En revolution
Man hade det mycket lugnare förr i
tiden, för något tusental år sedan: den
rörde sig alla de hin an nde
gjorde upp
sinnrika system för rörelserna hog dessa
iakttaga. Matematiker
8 TEKNIK för ALLA
ljus och allt var lugnt och fridfullt, män-
niskan var Alltets obestridlige herre,
fägnad solen slösade sin
a och månen sitt milda
för vilk
kus på 1500-talet och
ansvärd revolution i
I avsattes från sin
och solen sat-
nan i katedralens ;
Nästa uppseendeväckande steg togs då
Kepler under samma århundrade på ba-
sis av Tyko Brahes observationer av
Det är nyttigt för den
självgoda människan
att besinna sin obe-
tydlighet när det gäl-
ler. universella
sammanhang!
NEG CA
planeternas rörelser ställde upp ett split-
ter nytt rörelseschema för planeterna,
vilka han påvisade rörde sig kring so-
len i stället för som man förut trott
kring jorden. När så Newton på 1600-
talet gjorde alla tiders största astrono-
miska upptäckt, nämligen upptäckten av
tyngdkraften,
bekräfta riktigheten av Keplers lagar
kunde matematici snart
tider. Jorden var definiti
sin rang av världens
Ad
var vidgade vär Idegs grän SAG
NAR :
tale mänsiskor. Ean Konstruerade sin
are och därmed hade män-
t medel att tränga längre
5 än hennes obeväpnade öga tillät. Var-
efter kikaren ganska raskt fullkomna-
des, upptäckte man stjärnor snart sagt
vart man såg i rymden: Det tycktes inte
7, frågade han.
det blir ett
finnas någon gräns för antalet stjärnor
och man kom underfund med att världen
var oändlig i alla riktningar. Så små-
ningom började vissa tvivel på detta att
uppstå: man fann att stjärnorna stodo
tätare i vissa riktningar än i andra och
ur de många observationerna och kata-
logiseringarna av positioner framkom
slutligen föreställningen om ett särskilt
stjärnsystem, begränsat till sin utsträck-
ning: vintergatssystemet hade blivit ett
astronomiskt begrepp. Därmed blev ock-
så vårt solsystem, där solen ju var ”hög-
sta hönset”, detroniserat. Det var inte
längre universums medelpunkt, eftersom
det tydligen befann sig vid sidan om
Vintergatans centrum,
En oändlig värld
Denna ofantliga stjärnö, som Vinter-
gatan med sina miljarder solar utgjor-
de, innehöll också en mängd mystiska
ljusfläckar, som inte ens det kraftigaste
teleskop kunde upplösa. De voro och för-
blevo bara dimfläckar. Därmed hade de
s. k. nebulosornas stora familj fått ett
nytt tillskott,
funnit en serie studieobjekt, som skulle
leda dem fram till märkliga upptäckter.
Universum växte nu så småningom över
och astronomerna hade
alla gränser. Det räckte inte längre med
den dittills största enheten Vintergatan,
man kom underfund med att det fanns
gott om andra vintergatssystem utanför
det som vi kalla vårt eget. För att fatta
i hur hög grad denna upptäckt vidgade
universums gränser är det bäst att kasta
en blick på avstånden inom solsystemet
och i Vintergatan. Solen, som förr an-
vara världes medelpunkt, befinner
sig på ung. 150 miljoner kilometers av-
stånd från jorden. Avståndet till den
närmaste fixstjärnan eller solen, som vi
hellre skola säga, är i runt tal 4 ljusår
ock hur många kilometer det är, kan var
och en räkna ut själv när han får veta
att med ljusår menas den distans en
ljusstråle tillryggalägger på ett år —
evärt antal meter
eftersom ljusets hastighet är 300.000
kilometer pr sekund! Det var den när-
maste fixstjärnan det. Dess futtiga fy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
