Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
Deras mål är att framställa rent ra-
dium och rent polonium. I de starkast
radioaktiva produkter, som vetenskaps-
män framställt, har man hittills endast
kunna fastställa omätbara spår av dessa
båda substanser. Pierre och Marie veta
medelst vilka metoder de kunna hoppas
på att lyckas isolera de nya metallerna,
men denna isolering kan inte åväga-
bringas med mindre än att mycket sto-
ra kvantiteter råämnen behandlas.
Här uppställa sig tre mycket brydsam-
ma problem:
Hur skall man kunna skaffa sig en
tillräcklig kvantitet malm ?
Var skall man finna en lämplig lokal
för att utföra behandlingen?
Var skall man få medel att betala de
kostnader ett sådant arbete oundvikli-
gen måste draga med sig?
Pechblende, i vilket polonium och ra-
dium hålla sig dolda, är en dyrbar malm-
sort, som man bryter i St. Joachimsthal
i Böhmen för att därur framställa uran-
salter, som användas inom glasindus-
trien. Hela ton av pechblende skulle
ställa sig dyrbart — alltför dyrbart för
makarna Curies resurser!
Men nöden är uppfinningarnas moder.
Enligt de båda forskarnas antaganden
bör vid framställning av uran ur pech-
blende de spår av polonium och radium,
som denna malmart innehåller, lämnas
oberörda. Inga hinder böra alltså möta
att återfinna dessa spår även i avfalls-
produkterna.
Om pPpechblende-råmalmen är dyrbar,
böra likväl dess avfallsprodukter efter
framställning av uran endast äga mini-
malt värde.
Om man vände sig till en österrikisk
kollega och bad honom om ett rekom-
mendationsbrev till en av direktörerna
vid St. Joachimsthals-gruvan, skulle det
kanske inte vara omöjligt att mot skä-
lig ersättning erhålla ett större parti av
dessa avfallsprodukter?
Uppslaget är enkelt nog, kan det tyc-
kas. Det var endast den snillrika ingi-
velsen därtill som tarvades.
Återstår att köpa dessa avfallsproduk-
ter och låta frakta dem till Paris. Pier-
re och Marie taga den erforderliga sum-
man av sina egna mycket anspråkslösa
besparingar. De äro inte nog naiva att
begära ett statslån. Ifall två fysiker, som
tro sig vara en omvälvande upptäckt
på spåren, utbåde sig av Paris” univer-
sitet eller av franska staten ett lån för
att uppköpa avfallsprodukter efter pech-
blende, skulle de mottagas med hånleen-
den. I vilket fall som helst skulle deras
anhållan drunkna bland de tusen akter-
na uppe i något verk, och de fingo vänta
i månader på att erhålla ett — förmod-
ligen avböjande — svar.
Den franska revolutionen skapade me-
tersystemet, grundade V’Ecole Normale
och har vid mer än ett tillfälle uppmunt-
rat vetenskaperna. Av dess traditioner
och principer tycks den franska staten
emellertid efter mer än ett sekel endast
ihågkomma några fatala ord ur Fou-
quier-Tinville”s tal vid den rättegång, då
Lavoisier dömdes till giljotinen: ”Repu-
bliken. behöver inga vetenskapsmän”.
Skulle man inte åtminstone i någon
av de många byggnader som tillhöra
" Sorbonne, finna en lämplig arbetslokal,
som kunde upplåtas åt makarna Curie?
Det förefaller inte så. Pierre och Marie
göra fåfänga ansträngningar i detta
syfte. Missmodiga återvända de till
PEcole de Physique, där Pierre under-
visar och till det lilla laboratorium, där
Marie gjort sina första rön. Detta kryp-
in vetter åt en gård, och mitt över den-
na ligger ett gammalt träskjul, ett över-
givet vagnslider av plank, vars glasbe-
täckta tak befinner sig i ett så bedröv-
ligt skick, att regnet silar igenom det.
För länge sedan använde Medicinska
Fakulteten detta skjul som obduktions-
lokal, men sedan långliga tider har det
inte ens ansetts värdigt att hysa kada-
ver. Det har inte något golv. Marken
där inne täckes av ett knapphändigt
asfaltlager. Dess mobilier utgöras av
några ålderdomsskröpliga köksbord, en
svart tavla, som hamnat där av någon
okänd anledning, samt av en gammal
gjutjärnskamin med rostiga rör.
En hantverkare skulle inte gärna ar-
beta i en dylik lokal. Pierre och Marie
finna sig emellertid däri. Det gamla
skjulet äger en fördel. Det är så uselt
och föga frestande, att ingen kommer på
den tanken att vägra dem rätten att an-
På cykeltur i Sceauz.
vända det. Skolans direktör, herr Schut-
zenberger, har alltid visat Pierre Curie
välvilja. Kanske är han ledsen att inte
kunna erbjuda de båda forskarna en
bättre lokal. Han gör det emellertid
inte, och glada åt att inte vara fullstän-
digt husvilla, tacka de och förklara, att
skjulet passar dem och att de nog skola
kunna reda sig med det. t
Medan de syssla med att ordna sitt
nya ”laboratorium”, erhålla de ett gläd-
jande meddelande från Österrike.
Avfallsprodukterna efter den senaste
uranframställningen har händelsevis
ännu inte forslats bort. Man har lagrat
den obrukbara massan på en tallbevuxen
avstjälpningsplats i närheten av gru-
vorna. Till följd av en anmodan av pro-
fessor Suess och vetenskapsakademien
i Wien har den österrikiska staten, som
är ägare till St. Joachimsthalergruvor-
na, beslutat att gratis avstå ett ton av-
fallsprodukter åt de två dårhusmässiga
fransmän, vilka säga sig behöva dem.
Skulle de längre fram önska få ett stör-
re parti av samma vara, skall gruvan
på billigaste villkor tillmötesgå deras’
begäran. För tillfället behöva Curies
alltså endast betala frakten för ett ton
malm. :
En morgon håller en tung lastvagn,
dragen av hästar och av samma typ som
brukas för koltransporter, framför
FEcole de Physique’s port vid Rue Lho-
mond. - Man underrättar Pierre och Ma-
. rie, som störta ut, barhuvade och kläd-
da i sina laboratorierockar. Pierre, som
aldrig . visar sinneSrörelse, står helt
lugn, men Marie, som har ett livligare
temperament, kan inte lägga band på
sin glädje inför de stora säckarna, vilka
formännen hålla på att lasta av. Här
har hon nu sitt pechblende — sitt eget
pechblende! — om vilket hon för några
dagar sedan fått avis från järnvägen!
Utom sig av nyfikenhet och otålighet,
vill hon genast öppna en av säckarna
och betrakta sin skatt. Hon skär av
förseglingen, viker undan säckens kan-
ter händerna i det bruna, glanslösa stof-
fet, som är uppblandat med tallbarr från
avstjälpningsplatsen i Böhmen.
Det är i detta stoff radium håller sig
dolt. Och nu skall Marie tvinga fram
det, också om hon behöver behandla hela
berg av denna materia, som ser ut som
landsvägsdamm!
I en vindskammare har studentskan
Marya Sklodowska upplevat sin studie-
tids mest fängslande timmar. Marie
Curie skall nu på nytt i ett gammalt
fallfärdigt ruckel erfara stunder av hän-
förande forskargärning. Ett egendom-
ligt upprepande av en på en gång subtil
och bister lycka — en lycka av så sär-
egen art, att antagligen ingen kvinna
någonsin före henne erfarit dess like!
Två gånger efter varandra väljer hon
som kulisser för sin lyckas drama den
eländigaste fattigmansdekor.
Skjulet vid Rue Lhomond slår alla re-
kord beträffande brist på komfort. Om
sommaren är det stekande hett under
sitt glastak. Om vintern vet man ej,
ifall frost eller regn är att föredraga.
Regnar det, droppar vattnet med ett
sakta, irriterande ljud ner på marken
eller på arbetsborden, varest de två fy-
sikerna sätta varnande märken vid dé
mest utsatta platserna för att undvika
ett återupprepande av malören att där
placera något instrument eller någon
apparat. Fryser det däremot — ja, då
frysa också våra forskare, och mot köl-
den finns ingen bot. Inte ens om den
eldas glödhet gör kaminen någon nytta.
Man behöver endast avlägsna sig ett
par steg ur dess närhet för att råka in
i en isig zon.
Därför anse Pierre och Marie det
klokast att vänja sig vid temperaturens
växlingar. För det mesta måste arbetet
utföras i fria luften ute på gården, ty
installationen är så bristfällig, att inte
ens dragskåp finnas för att avleda de
hälsovådliga gaserna.
Skulle en ’regnby överraska dem, få
de skyndsamt bära tillbaka sina appa-
rater till skjulet. För att kunna fort-
sätta arbetet därinne utan att kvävas,
få de ställa till ett våldsamt korsdrag
genom att öppna dörren och fönsterna.
- Antagligen har inte Marie ansett sig
ha anledning att skryta inför doktor
Vauthier över denna. originella kur mot
lungtuberkulos. -
(Forts..i nästa nr.)
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
