gort, väldigt, ja nästan förkrossande i sin mäktighet är allting på Götaver- ken. Kanske inte så mycket för att det är just Götaverken, utan därför att det är ett modernt storvarv med ett myller av folk, tunga dånande slag från grov- plåtslagarnas jättesläggor, surr och ovä- 'sen från vinschar och kranar, gnisslan- de vägnar, och över denna storindu- striens mäktiga kakafoni som: ett sam- manbindande tema det eviga smattret från nithamrarna. Götaverken är en av-de svenska in- dustrier som gjort vårt-land känt ute. i världen. Dess fartyg har plöjt alla värl- dens hav och dess tekniker har mer än en gång fört fram revolutionerande idé-' er och nykonstruktioner, som bildat epok i skeppsbyggnadshistorien. Utländska iakttagare har, framförallt före kriget, sysselsatt sig ganska ingå- =ende med de skandinaviska varven och i synnerhet med Götaverken och framhål- lit dess betydelse för sjöfarten och för ”Vvarvsindustrien över hela världen. Inte minst har detta varit fallet då det gällt. byggandet av tankfartyg, i vilket hän- seende Götaverken med stor framgång förstått att bygga vidare på vunna er- farenheter och blivit en förebild för öv- riga skeppsbyggare. Detta gäller också användningen av motorer i stället för ångmaskiner. i fartyg. - Här har Göta-- verken föregått med gott exempel, och det är kanske inte för mycket sagt, att. Götaverkens <verkställande direktör Ernst Hedén i bolagets jubileumsskrift med anledning av hundraårsfirandet 1941. - Han fortsätter: ”Cirka 70 90 av inneliggande beställningar är för svensk räkning, ett förhållande som är rakt omvänt mot det som var rådande före det nu pågående kriget. Då gick näm- ligen 70 YZ av vår produktion till ut- landet, huvudsakligen Norge.” Detta uttalande gäller visserligen för- hållandet för mer än 1 1/2 år sedan, men det torde stå sig ganska bra även nu. Vårt läge har inte ändrats nämnvärt sedan 1941. I dessa dagar, då kriget mer än allt an- nat upptar vårt intresse, kan det va- ra befogat att något beröra Götaver- kens insats för den svenska örlogsflot- tan. Denna insats började redan 1847, då varvet till flottan levererade den för- sta där byggda järnångaren ”Kare”. Sedan tillkom ytterligare några smärre fartyg för flottans räkning, men det egentliga byggandet av örlogsfartyg började inte förrän 1907, då Hugo Ham- mar, en av Sveriges mest kända indu- strimän, tog hand om rörelsen. Detta år byggdes två torpedbåtar och nästa år ytterligare två. ”Hugin” var den-för- sta jagare som Götaverken byggde, och detta skedde 1911. Denna jagare var det första i Sverige byggda örlogsfar- tyg, som försetts med turbinmaskineri. ERKEN Storvarvet vid Göta älv av Ye Myrna dess insatser på detta område bidragit till att revolutionera hela skeppsbygg- nadsindustrien, liksom fallet även varit beträffande nykonstruktioner på det ångtekniska området. ”Götaverken kan med stolthet visa på det förhållandet att ha byggt större de- len av våra storrederiers fartyg”, säger Elfte artikeln 1 reporta i serien ”DEN SVENSKA LINJEN" Tidigare artiklar har varit införda i Teknik för Alla nr 47, 48, 49, 50, 51— -52 (1942) samt 1, 2, 3, 4 och 6 (1943). Denna leverans innebar ett mycket stort framsteg för varvet; och nu ansåg man sig på allvar kunna gripa in i konkur- rensen med de utländska skeppsbyggar- na om bl. a. pansarbåtarna, som då bör- jade bli aktuella. Varvet åtog sig 1912 byggandet av F-båten (Sverige), vilken sjösattes 1915 från en stapelbädd, som iordningsställts enkom för detta bygge och sedan dess alltid benämnts ”pansar- båtsbädden”. I och med denna leverans kunde Göta- verken nu på allvar ta upp konkurren- sen med de utländska varven om byggen för flottan. Det skulle föra för långt att närmare redogöra för de många far- tyg, som varvet sedan byggt för vår ma- rins räkning. Det räcker att konstatera, att den svenska örlogsflottan tack vare Götaverkens insatser åtminstone i kva- litet kan mäta sig med vilken annan som :« helst, och de byggen som på de senaste åren lämnat stapelbäddarna vid Göta älv jävar inte detta påstående, TEKNIK för ALLA 15