et är dock då det gällt byggande av tonnage för handelsflottan, som Göta- verken spelat den största rollen för vår sjöfart. Fartyg av de mest skiftande typer har sett dagens ljus här vid Sve- riges storvary nummer ett. Här har byggts tankkolosser och kvicka bogser- båtar, malmångare och isbrytare, spe- cialfartyg för frakt av livsmedel från tropikerna o. s. v. : Just nu arbetar varvet för högtryck och till allra största delen för svenska redare. Ganska många lejdbåtar ligger ständigt inne för reparation och över- syn. Dessa fartyg blir tämligen illa åt- gångna genom kajkandet utanför Spär- ren och i de utländska dockorna och var- ven. Antalet stapelbäddar är fem. Sex styc- ken 53-tons och tre 10-tons kranar av verkstadens egen konstruktion betjänar bäddarna, av vilka den största är plane- rad att utbyggas för fartyg upp till 650 fots längd. För inmontering av maski- ner och utrustning av fartygen har an- lagts en 260 meter lång kaj, uppkallad efter Dan Broström, och på denna kaj lö- per två stycken 30-tons portalkranar. De båda flytdockorna lyfter resp. 18 000 och 3 000 ton. En rundvandring vid en sådan jätte- verkstad som ett modernt storvarv är, ger ett intryck av rastlöst jäkt, och man har i början svårt att se någon reda och organisation i det virrvarr, som hela området ger sken av. Men detta är ba- ra ögonblickets intryck. Redan efter en stund kommer man underfund med att 16 TEKNIK för ALLA Spantrutan till ett nytt bygge stude- ras. Svetsaren har en mycket stor upp- gift att fylla på ett modernt varv. En bild från den stora maskinveérkstaden, där Götaverkens berömda fartygsdieselmotorer till- verkas. Nedan: En nagelvärmare i arbete. det är ”metod i galenskaperna”, och det måste det vara vid en industri med så högt uppdriven arbetstakt. ”Tid är pängar” står det över dörren till ett av Götaverkens kontor, och den parollen tycks vara väl omsatt i praktiken ute på arbetsområdena, antingen det gäller bäddarna, dockorna eller verkstäderna. Men samtidigt som man fordrar mycket av de anställda, ger man dem också för- delar som står i rätt förhållande till pre- stationerna. Götaverken torde vara ett av de företag, som på det lyckligaste sättet löst de sociala problem ett stor- företag alltid har att ta ställning till. Samarbetet mellan ledning och personal lär vara mycket gott, vilket i inte ringa grad inverkat på hela företagets kapa- citet. U: alla de överväldigande intryck ar- betet i denna skeppsbyggemyrstack givit, är det svårt att mana fram några mera konkreta fakta. Ett par saker kan dock vara värda att anteckna. Vid Götaverken övergår man nu alltmer till svetsade skrov i stället för nitade i av- sikt att nedbringa såväl vikt som vatten- motstånd. På ett någorlunda stort far- tyg kan detta förfaringssätt betyda av- sevärda besparingar. Något hundratal "ton i viktbesparing jämte avsevärt högre fart och därmed bränslebesparing och ökat lastutrymme vinner man ge- nom att svetsa i stället för att nita ett - medelstort fartygsskrov. Vid den for- cerade amerikanska varvsindustrien an- vänder man sig nu i huvudsak av svets- metoden. Här i Sverige avgör givetvis beställaren tillvägagångssättet, men det kan nämnas att flera av de nya båtarna är svetsade i ganska stor utsträckning. Liksom många andra storvaryv bygger Götaverken s, k. standardbåtar i större eller mindre serier, oftast 15—20 fartyg i serien. Detta seriebygge förbilligar fartygen som man förstår, men det är i allmänhet endast de mindre redarna som använder sig av fördelarna med dessa serier. De stora rederierna håller sig i allmänhet med egna typer. Vid vår vandring mellan spår, under kranar och över bäddar försitter vi inte tillfället att ta en titt in i grovplåtsla- garverkstaden, ett ställe, där fartygets ”kropp” formas av valkiga nävar i svett och hetta. Larmet gör varje samtal i det närmaste omöjligt. Vi stannar hos en bjässe till karl, som med en liten nätt slägga på så där 15 kilo bearbetar en glödhet plåtbit, vilken enligt uppgift väger inemot ett ton. Plåtbiten skall bli den s. k. ”soft-nesen” på en tankångare, d. v. s. främsta partiet i stäven, som ger de moderna båtarna den där behagligt avrundade formen just i ”nosen”. Här räknas de flesta 'arbetstyckens vikt i ton, och man avundas männen, som med " sådan lätthet och elegans förmår hante- ra och forma de väldiga bitarna efter sin och konstruktörernas vilja. i stannar också hos ett lag, som hål- ler på att tillverka en skorsten = till ett motorfartyg. Behövs det verkligen skorsten på en motorbåt? frågar vi na- ivt. : Nej, blir svaret. Men skorstenen är en prydnad, som sjöfolk inte vill vara av med. Vi byggde här vid Götaverken ett par båtar utan skorsten för några "år sedan, men försöket blev inte alls lyc- kat. Folk tyckte inte om fartygen, var- ken sjömännen eller landkrabborna, och | nu sätter vi alltså -på en skorsten, även om den inte har någon egentlig uppgift att fylla. Skönheten kräver också" sin tribut: = / SERGE : "-Medan kranarna 'rasslar, nithamrar- Stapelavlöpningen utgör höjdpunkten i ett fartygs tillblivelse, också värdigt under iakttagande av strängt traditionella former. och den firas na smattrar och svetslågornas blågröna eldkvastar skär sönder luften, gör vi ett besök vid en av de kaffestugor, som ar- betarna i egen regi driver här och var på det väldiga området. Surret smakar bra och värmer gott i kroppen. Det tycker också en dykare, som nyss varit nere och titta i botten på en något skam- filad lastdragare, vilken nyss halats in för översyn. Och våra tankar går till sjömännen, som under de svåraste förhållanden sö- ker hålla vår sjöfart i gång. De gör en -stor insats: En stor insats gör också al- la dessa män, som vid våra storvarv med energi: och kunnighet arbetar på satt hålla ”den svenska linjen” obruten. Varven bygger för dagen och för fram- tiden, när svenska kölar åter skall korsa : fria hav till allas vårt välbefinnande. TEKNIK för ALLA 17