, där till- + Lea kan nämnas att flera av de nya båtarna är svetsade i ganska stor utsträckning. Liksom många andra storvarv bygger Götaverken s, k. standardbåtar i större eller mindre serier, oftast 15—20 fartyg i serien. Detta seriebygge förbilligar fartygen som man förstår, men det är i allmänhet endast de mindre redarna som använder sig av fördelarna med dessa serier. De stora rederierna håller sig i allmänhet med egna typer. Vid vår vandring mellan spår, under kranar och över bäddar försitter vi inte tillfället att ta en titt in i grovplåtsla- garverkstaden, ett ställe, där fartygets ”kropp” formas av valkiga nävar i svett och hetta. Larmet gör varje samtal i det närmaste omöjligt. Vi stannar hos en bjässe till karl, som med en liten nätt slägga på så där 15 kilo bearbetar en glödhet plåtbit, vilken enligt uppgift väger inemot ett ton. Plåtbiten skall bli den s. k. ”soft-noesen” på en tankångare, d. v. s. främsta partiet i stäven, som ger de moderna båtarna den där behagligt avrundade formen just i ”nosen”. Här räknas de flesta 'arbetstyckens vikt i ton, och man avundas männen, som med " sådan lätthet och elegans förmår hante- ra och forma de väldiga bitarna efter sin och konstruktörernas vilja. Vi stannar också hos ett lag, som hål- ler på att tillverka en skorsten — till ett motorfartyg. Behövs det verkligen skorsten på en motorbåt? frågar vi na- ivt. - Nej, blir svaret. Men skorstenen är en prydnad, som sjöfolk inte vill vara av med. Vi byggde här vid Götaverken ett par båtar utan skorsten för några "år sedan, men försöket blev inte alls lyc- kat. Folk tyckte inte om fartygen, var- ken sjömännen eller landkrabborna, och nu sätter vi alltså -på en skorsten, även om den inte har någon egentlig uppgift att fylla. Skönheten kräver också: sin tribut. = / Se RER : "Medan kranarna 'rasslar, nithamrar- Stapelavlöpningen utgör höjdpunkten i ett fartygs tillblivelse, också värdigt under iakttagande av strängt traditionella former. och den firas na smattrar och svetslågornas blågröna eldkvastar skär sönder luften, gör vi ett besök vid en av de kaffestugor, som ar- betarna i egen regi driver här och var på det väldiga området. Surret smakar bra och värmer gott i kroppen. Det tycker också en dykare, som nyss varit nere och titta i botten på en något skam- filad lastdragare, vilken nyss halats in för översyn. Och våra tankar går till sjömännen, som under de svåraste förhållanden sö- ker hålla vår sjöfart i gång. De gör en -stor insats: En stor insats gör också al- la dessa män, som vid våra storvarv med energi: och kunnighet arbetar på "att hålla ”den svenska linjen” obruten. Varven bygger för dagen och för fram- tiden, när svenska kölar åter skall korsa : fria hav till allas vårt välbefinnande. TEKNIK för ALLA 17