SA persnr stalionens ökning enbart ge- nom ökning av arbetsbördan torde väl numera i regel vara omöjlig, om var och en redan gör sitt bästa. Av denna an- ledning gå också alla bemödanden att erhålla mera arbete utfört i regel ut på att förbättra arbetsmetoderna, maski- nerna och apparaterna för att detta mål skall kunna uppnås. Vid sidan av dessa möjligheter, som blott kunna utnyttjas till en viss gräns, finnas även andra an- vändbara vägar, som förhindra alltför tidig trötthet i arbetet och på så sätt verka för en ökning av arbetsprestatio- nen. Endast en utökning av arbetstidens längd medför långt ifrån en motsvaran- de höjning av arbetsprestationen, icke ens där maskinen bestämmer arbetstak- ten. Detta torde också numera vara all- mänt erkänt. Visserligen kan man ge- nom utökning av arbetstiden pr vecka erhålla en absolut sett större produk- tion, men erfarenheten har visat, att man icke kan hålla på länge med mer än 56 å 60 arbetstimmar pr vecka. I fråga om massproduktion — framförallt vid tillverkning av smärre detaljer på lö- pande band — får nog 52 veckotimmar anses vara den maximala gränsen för erhållande av bästa arbetsprestation. Det är den omsorgsfulla driftstekniska kontrollens uppgift att fastställa den arbetstid, som utgör den maximala gräns, vars överskridande betyder en försämring av den individuella arbets- prestationen. Man har till och med ofta konstaterat, att den motsatta vägen, nämligen en minskning av arbetstiden, snabbare har lett till önskat resultat. Arbetspausernas längd och antal nå- verka likaledes arbetsprestationen. Var och en, som sysslat med dylika frågor, är väl medveten om prestationens minsk- ning strax före och ökning efter en vilo- paus i arbetet. Detta får dock ej med- föra, att pausernas antal blir alltför lågt, då kroppen behöver dessa pauser med bestämda tidsmellanrum. Om des- sa pauser utebli, sjunker arbetspresta- tionen till så låga värden, att arbetsför- lusten under pauserna förefaller liten vid sidan därav. Oavsiktliga avbrott i arbetet måste givetvis undvikas, medan däremot korta och ändamålsenligt pla- cerade pauser skapa förutsättning för topprestationer. På samma sätt kunna i det ordinarie arbetet inskjutna andra arbetstempon — exempelvis framtagning av nytt material — -verka befrämjande, eftersom andra muskler då komma till användning mot normalt. Likaså äro väl tilltagna middagspauser för intagning av en möjligast varm måltid av stort värde. Även utformningen av arbetsplatsen påverkar prestationen. I regel bör man eftersträva en sittande arbetsställning, då alltför mycket stående som bekant tröttar betydligt mer än sittande. Of- tast behöver man i detta fall blott övervinna motståndet hos någon konser- vativ arbetsledare för att kunna åstad- komma en omändring av arbetsställnin- gen till sittande. Vidare måste man pla- cera arbetsföremålen och verktygen inom bekvämt räckhåll. Stolen bör vara för- sedd med rulltrissor och måste för öv- rigt vara ändamålsenligt konstruerad. Ryggstöd, väl avrundade framkanter på . sitsen och möjlighet att ställa in den rätta höjden i förhållande till arbetsbor- det utgöra ingen lyx utan äro i stället medel för ökad prestation utan trötthet. Där stolar icke komma till användning, bör man åtminstone undersöka arbets- bänkens eller arbetsföremålets höjd i beroende av arbetsprestationen. Ofta använda verktyg skola ligga inom bekvämt räckhåll för undvikande av tidsförlust och tröttande rörelser. En arbetsmaskin, som betjänas av kvinnor, måste vara lättmanövrerad. En ökning av hävarmarnas längd kan många gån- ger vara tillräcklig. S En god arbetsbelysning är likaledes av stor betydelse. Särskilt bländning nedsätter arbetsprestationen avsevärt. Satsen ”Bra ljus — bra arbete” gäller även under krigstid, men förutsätter då möjlighet till effektiv avskärmning i händelse av mörkläggning. Alla transporter böra i första hand ske medelst kärror, truckar el. dyl. Där man emellertid är tvungen att bära olika saker, bör man i varje fall icke försvåra detta arbete. Upplagringsbord eliminera exempelvis det eljest nödvändiga upp- lyftningsarbetet före själva transporten. Ofta kunna även föremålen förpackas i lådor på sådant sätt, att man icke be- höver bära en enda stor låda, utan så att man kan förflytta samma artiklar fördelade på två lådor. Användningen av ok kan också i hög grad underlätta detta ansträngande arbete. INTET ÅR NYTT UNDER SOLEN SPE el pansarvagnar, tanks och alla möjliga andra sorters kri- giska fordon figurera ju ständigt i rapporterna från olika krigsskådeplat- ser i det pågående världskriget. När engelsmännen första gången mot slutet av världskriget 1914—18 använde tanks, lära dessa ha orsakat en så stor psyko- logisk verkan att den nära nog över- träffade den rent stridsmässiga effek- ten. Att använda ”larvfötter” för de sto- ra och tunga fordonens framförande, är som synes av den här återgivna bilden ingalunda någon ny tanke. Här som så ofta är det en skämttecknare som gått utvecklingen i förväg. Han har år 1896 fantiserat om, hur det borde gå till; när man i kolonier skall införa ”kulturens” framsteg på de marker, där förut endast vildar huserat. Svårt var det att anlägga järnvägar i ökentrak- ter, men tecknaren klarar av det elegant på så sätt, att tåget själv medför ske- norna, och det hela rullas upp precis så som det går till nu för tiden, när en tung stridsvagn rullar framåt spridan- de död och förskräckelse. Formerna för utförandet växla, men grundtankarna och idéerna äro desamma. TESSAN TEKNIK för ALLA 11