let . större ångturbinanläggningar lätt räknas. ÅÄngturbinen hade visserligen börjat användas i olika länder och även försöksvis installerats ombord på några torpedjagare. Någon starkare konkur- rens med kolvångmaskinen kunde dock ej spåras annat än i mindre anläggnin- gar och speciella fall. År 1920, tjugo år senare, hade ångturbinen fullständigt utträngt ångmaskinen som likvärdig fartygsmotor. De skulle - emellertid visa sig, att de tvenne principiellt olika turbinsyste- men, nämligen aktions- och aktions- reaktionssystemen, ej i fortsättningen skulle komma att stå i samma motsats- förhållande till varandra som till en början. Systemen hade tvärtom både sina fördelar och olägenheter vilket gjorde, att mången gång en kombina- tion av systemen skulle utgöra en för- månlig lösning. Parsons och de Laval bröto väg för den nya kraftmaskinen och i deras spår följde en rad andra uppfinnare i olika länder så att ångturbinen kan sägas väl hävda påståendet om, att ingenjörs- konsten och uppfinnarverksamheten äro i djupaste mening internationella. En oftast föga uppmärksammad insats gjor- des av den svenske uppfinnaren Eber- hard Seger (f. 1854, d. 1923). Hans tur- bin bestod av två koncentriskt ordnade, skovelförsedda turbinhjul. Sedan ångan avgivit en del av sin rörelseenergi i det ena skovelhjulet, fick den avge sin åter- stående energi i det andra i motsatt riktning roterande hjulet. Det visade sig emellertid svårt för Seger att med denna konstruktion erhålla god ångeko- nomi med endast två hjul. Periferihas- tigheterna voro nämligen för låga. Se- gers turbin med dubbelrotation, som en- dast fick ringa praktisk användning, är i princip en förelöpare till den turbin- konstruktion som efter mödosamt kon- struktionsarbete av bröderna Birger och Fredrik Ljungström år 1908 började pa- tenteras och som efter dem fått namnet Ljungström-turbinen. Denna turbin var en radial aktions- reaktionsturbin med dubbelrotation och innebar en genial kombination av förut kända idéer med djärva nykonstruktio- ner. Alltefter som nya erfarenheter kom- mit fram ha förändringar och förbätt- ringar gjorts. Tack vare O. A. Wibergs kombination av radial- och axialturbin ha t. ex. STAL-turbiner kunnat byggas för effekter långt utöver vad man vå- gat hoppas på. Som förut nämnts var periferihastig- heten vid de gamla turbinprojekten före 1880-talet för låga. Därefter skedde en radikal höjning av rotationshastigheten (till 30000 varv per minut och ännu högre), varvid skovelhjulens periferi- hastighet drevs upp långt utöver vad teknikerna tidigare trott vara möjligt. Som exempel på vad detta innebär kan nämnas, att vid en ångturbin är peri- ferihastigheten 319 meter per sekund vid yttersta skoveltoppen i ett skovelsystem till en 30 000 kW STAL-turbin eller över ettusen kilometer per timme. En skovel eller en bit av en sådan, som med denna hastighet skulle tillåtas fritt fortsätta i tangentens riktning, skulle fågelvägen hinna från Finspång till Berlin på 35 minuter eller jorden runt på 35 timmar. Finspongs slott efter ett kopparstick från år 1715 Karakteristiskt för de mångsidigt be- gåvade bröderna Ljungströms sätt att arbeta såväl med turbinproblemet som med andra problem är, att de alltid sökt sig nya vägar icke endast för uppfin- ningen i fråga utan lika mycket för att framtvinga nya fabrikationsmetoder, maskiner och apparater. När t. ex. en del till någon av deras uppfinningar först visat sig svårtillverkad, ja, kanske omöjlig att framställa, ha de genom en rad nya konstruktioner och anordningar av fabrikationstekniskt slag lyckats få fram vad de eftersträvat. När den första Ljungström-turbinen år 1910 provades, erhöllos mycket goda resultat, men därmed var turbinen icke färdig att släppas ut i marknaden. Se- dan några provturbiner tillverkats på en verkstad i Stockholm och väckt tekni- kernas stora intresse, bildades år 1913 EE AN Svenska Turbinfabriks Aktiebolaget Ljungström, förkortat till STAL. Bola- get sökte lämplig plats för sin tillverk- ning och fann då, att Finspång borde vara en ort, där förutsättningar i alla avseenden voro för handen. De moder- niserade och rymliga verkstäderna vid Finspång kunde förvärvas. På platsen fanns en vid precisionsarbeten i järn och stål van arbetarstam. Finspångs slott stod tomt. Dit kunde bolagets led- ning och ritkontor förläggas i en tradi- tionsmättad miljö. På så sätt kom denna uppfinnar- eller intelligensindustri till Finspång och därmed började en ny epok i det gamla brukets historia. Nu var det inte längre tunga kano- ner, som skulle skickas iväg från bruket på långväga färd. Nu var det i stället mer komplicerade pjäser, som med nam- net STAL men också med det välkända Kamnonverkstäderna med vattenrännan samt fallet i Finspongaån på 1860-talet TEKNIK för ALLA 9