Pp: den stora järnvägsstationens telegrafexpedition hade slamret av de fjorton telegrafapparaterna dött bort. Klockan var 0.30 på mor- gonen och det evinnerliga knackan- det hade äntligen tystnat under ti- den som de södergående snälltågen voro på väg till stationerna nere i Östergötland, där de norrgående snälltågen skulle mötas. Medan dessa voro på väg norrut, började knackandet åter på telegraflinjerna. Det var ungefär en timmes stiltje och detta var den enda tid, den jäktade nattelegrafisten kunde vila ett slag och äta sina smörgåsar. Sedan brakade det löst på nytt, och höll på så ända till klockan 6, då nattjänsten var slut och telegra- fisten fick gå hem och lägga sig: Det rådde således en efterlängtad tystnad på expeditionen och tele- grafisten hade just sträckt ut sig på en soffa. Men då började det på apparaten nummer 6, den slutna kedjan. Det var tydligen någon nybörjare på någon station neråt linjen, som satt och försökte lära sig telegrafera. Han använde Ssig- nal- och säkerhetsreglementet som text. Knack-knack-knack... kom det med ideliga omtuggningar och felskrivningar. Det var högst stö- rande i den annars tysta lokalea och därför gick telegrafisten bort till apparaten och telegraferade: " ”Sluta upp med oljudet och låt bli telegrafen!” Då blev det tyst i fem minuter, tills nybörjaren lyc- kats stava sig igenom anmaningen. Men sen började det igen. ”Jag håller på att lära mig telegrafera.” PD Z SMA CGAYA SPA ör Liksom om han behövt upplysa om det! Och sedan fortsatte knackning- arna oförtrutet. Detta hände den ena natten efter den andra och hur skulle man få slut på eländet? Då upprann i telegrafistens hjärna en idé: han skulle göra en sändare, som avbröt knackningarna auto- matiskt, och den ordningställdes på följande sätt: Först skrevs på en telegrafremsa med morse- tecken en text, som bestod av följande ramsa: Andra moi ennepe mousa polytropon hos mala polla — det var grekiska det — sluta upp med oväsen- det och gå ut och sopa plattfor- men. Den här automattelegra- fen kan ni inte stoppa... Andra moi...” O. S. V. Sedan «denna text skrivits ' med stora och tydliga tecken, användes en bil- jettång till att klippa håli punk- terna samt vid början och slu- tet av strecken. Sedan skars mel- lanrummet mel- lan streckens punkter bort och på så sätt blev texten genom- bruten. När rem- san var färdig, FA SP MN LA ff LAZ att ihop så den blev som ett ändlöst band. Sedan gällde det att konstruera kontaktgivningen och det proble- met löstes på följande sätt: Först : klistrades ändarna kläddes den lilla metallplattan. på vilken remsan löpte ut, med stanniol. Denna förbands med tele- grafnyckelns städ genom en bit isolerad ledningstråd. Klacken på telegrafnyckeln förbands medelst en annan ledningstråd med en mycket fin koppartråd, som släpade mot remsan och kom i kontakt med stanniolen där remsan var genom- bruten. Den ändlösa remsan, som drogs av :urverket, löpte kring (Forts. å sid. 30.) S då TEKNIK för ALLA 19