Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den automatiska evighetstelegrafen, av John Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pp: den stora järnvägsstationens
telegrafexpedition hade slamret
av de fjorton telegrafapparaterna
dött bort. Klockan var 0.30 på mor-
gonen och det evinnerliga knackan-
det hade äntligen tystnat under ti-
den som de södergående snälltågen
voro på väg till stationerna nere
i Östergötland, där de norrgående
snälltågen skulle mötas. Medan
dessa voro på väg norrut, började
knackandet åter på telegraflinjerna.
Det var ungefär en timmes stiltje
och detta var den enda tid, den
jäktade nattelegrafisten kunde vila
ett slag och äta sina smörgåsar.
Sedan brakade det löst på nytt, och
höll på så ända till klockan 6, då
nattjänsten var slut och telegra-
fisten fick gå hem och lägga sig:
Det rådde således en efterlängtad
tystnad på expeditionen och tele-
grafisten hade just sträckt ut sig
på en soffa. Men då började det
på apparaten nummer 6, den slutna
kedjan. Det var tydligen någon
nybörjare på någon station neråt
linjen, som satt och försökte lära
sig telegrafera. Han använde Ssig-
nal- och säkerhetsreglementet som
text. Knack-knack-knack... kom
det med ideliga omtuggningar och
felskrivningar. Det var högst stö-
rande i den annars tysta lokalea
och därför gick telegrafisten bort
till apparaten och telegraferade:
" ”Sluta upp med oljudet och låt
bli telegrafen!” Då blev det tyst
i fem minuter, tills nybörjaren lyc-
kats stava sig igenom anmaningen.
Men sen började det igen. ”Jag
håller på att lära mig telegrafera.”
PD
Z SMA
CGAYA
SPA ör
Liksom om han behövt upplysa om
det!
Och sedan fortsatte knackning-
arna oförtrutet. Detta hände den
ena natten efter den andra och hur
skulle man få slut på eländet? Då
upprann i telegrafistens hjärna en
idé: han skulle göra en sändare,
som avbröt knackningarna auto-
matiskt, och den ordningställdes
på följande sätt: Först skrevs
på en telegrafremsa med morse-
tecken en text, som bestod av
följande ramsa: Andra moi ennepe
mousa polytropon hos mala polla
— det var grekiska det — sluta
upp med oväsen-
det och gå ut och
sopa plattfor-
men. Den här
automattelegra-
fen kan ni inte
stoppa... Andra
moi...” O. S. V.
Sedan «denna
text skrivits ’
med stora och
tydliga tecken,
användes en bil-
jettång till att
klippa håli punk-
terna samt vid
början och slu-
tet av strecken.
Sedan skars mel-
lanrummet mel-
lan streckens
punkter bort och
på så sätt blev
texten genom-
bruten. När rem-
san var färdig,
FA SP MN
LA
ff LAZ
att
ihop så
den blev som ett ändlöst band.
Sedan gällde det att konstruera
kontaktgivningen och det proble-
met löstes på följande sätt: Först :
klistrades ändarna
kläddes den lilla metallplattan.
på vilken remsan löpte ut, med
stanniol. Denna förbands med tele-
grafnyckelns städ genom en bit
isolerad ledningstråd. Klacken på
telegrafnyckeln förbands medelst en
annan ledningstråd med en mycket
fin koppartråd, som släpade mot
remsan och kom i kontakt med
stanniolen där remsan var genom-
bruten. Den ändlösa remsan, som
drogs av :urverket, löpte kring
(Forts. å sid. 30.)
S
då
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
