Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygg en violin! - Veckans idé: Komplettering till nötknäpparen - Modellbyggaren har ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Botten och i
kanttjocklekar
et är icke av någon betydelse om bot-
ten arbetas av en eller två delar. Kan-
ten på mittsargerna och hörnen böra va-
ra 4 mm tjocka, varemot de övre och und-
re ändarnas kanter (fig. 1 ee) så små-
ningom avtagande från hörnen, måste
bliva omkring 1 mm tunnare.
locket
etta måste sammansättas av två delar,
så att de täta årsringarna komma
att ligga i lockets mitt och de yttre, vil-
ka få vara högst 2 mm breda och jämn-
löpande, komma att ligga åt kanten till.
Kanterna göras lika tjocka som motsva-
rande å botten.
Välvningen
et förefaller sannolikt, att Stradivari-
rius i sina bästa arbeten icke utan mo-
get övervägande gjort bottnens och loc-
kets sammanlagda välvning lika hög
som sargerna, nämligen 30 mm. Lägger
man alltså botten och lock på varandra,
skall höjden utgöra 30 mm. Hela yttre
höjdgenomskärningen måste följaktligen,
då sargerna, såsom redan anmärkts,
också hava 30 mm höjd, utgöra 60 mm.
Den i figur 6 angivna välvningen härrör
från en Stradivarius-violin av år 1713.
Då locket har samma välvning som bott-
nen (dvs. 15 mm) erhålles en totalhöjd
av 60 mm.
Inläggningen (ådran)
lägges alltid 4 mm från kanten räknat:
och är 172 mm bred. Den består av tre
delar, av vilka de båda yttre göras av
svartbetsad och den mellersta av sma-
lare, obetsad lönn. Det är av stor vikt,
att man inte sticker ut och lägger in
ådran djupare än en tredjedel av kantens
tjocklek. Gör man den djupare, händer
lätt, att kanten bräckes. Hos Stradiva-
rius finnes alltid på botten, ovan och un-
der, ett stift av lönnträ, med vilket han
satte fast botten på formen, och griper
detta stift till hälften in i inläggningen.
Vid violiner med halva bottenstycken
finnes också på underklossen längs sarg-
fogen en inläggning. Vid bottnar i ett
enda stycke bortfaller den emellertid
nästan utan undantag, emedan därvid
undersargerna ända till mittsargerna gö-
ras av ett enda stycke. Inläggningen får
inte, som många förmoda, anses som en
prydnad. I stället förstärker den botten
och lock mot kanterna och bjuder samti-
digt ett skydd mot att särskilt locket
springer sönder, om instrumentet vid
reparation öppnas av oskicklig hand. In-
läggningen har dessutom den fördelen
att stycken av den rundade kanten, som
gått av, äro lätta att ersätta, så att in-
strumentet utan svårighet kan åter-
ställas i prydligt skick.
Veckans idé:
NÖTKNÄPPARE
GUMMISLANG
Komplettering till
nötknäpparen
ör många, som finna det svårt att
hantera en nötknäppare med en hand,
utgör en över skänklarna påskjuten
gummislang en god hjälp. Är gummi-
slangstycket tillräckligt stadigt, håller
detsamma skaften isär, så att man inte
behöver tänka på att få isär dem varje
gång en nöt skall knäckas.
MODELLBYGGAREN har ordet
ils Lagerlöf som var en av de mest
avancerade utställarna på ”Teknik i
miniatyr” i Stockholm 1943, där han er-
höll pris för sin utomordentligt vackra
modell av en 2-cyl. ångmaskin, säger
om sitt bygge: ”I uppväxtåren hade jag
som alla pojkar ett brinnande intresse
för mekaniska ting, och jag byggde bl. a.
redan då en ångmaskin, som kunde gå.
Emellertid kom med åren tanken att ut-
föra en mera fulländad modell att bli
verklighet. En maskiningenjör, som ”in-
spekterade” min maskin, sade: ”Det
måste vara ett verkligt intresse för att
man skall kunna tillverka en sådan an-
läggning.” Jo, nog måste det vara in-
tresse med, men även anlag och ett out-
tröttligt tålamod. Cirka två år av mina
lediga stunder ha åtgått för arbetets
fullgörande, men de kompenseras, då jag
ser slagtäljaren på min maskin visa
2300 varv/min vid 122 kg tryck. In-
tresset ökade allt eftersom det åsyftade
Nils Lagerlöf pose-
rar här bakom sin
utomordentligt
välgjorda ångma-
skinsmodell.
började taga form, och då provkörnin-
gen avlöpt till belåtenhet, var glädjen
störst.
Under tiden jag byggde min maskin,
fick jag nya idéer om sättet att fram-
ställa de olika delarna, vilket främjade
god beskaffenhet och tillfredsställande,
säker gång hos modellen. T. ex. är vev-
axeln med excenterskivorna framarbeta-
de i ett stycke, dvs. svarvad med sju
olika centra. Ett rätt svårlöst problem
var att få fram rätta radien vid över-
och underkant på slidstången och slid-
bågen. Det besvärligaste var emellertid
tilverkningen av kärnorna till ångka-
nalerna i cylindrarna. De äro S-formi-
ga, 12X2 och 15X2, och jag fick forma
dem i träkol för att få dem att hålla.
Många verktyg har icke erfordrats;
ett litet skruvstäd, borrdrill med borrar,
bågfil samt filar och den obligatoriska
svarven är allt.”
TEKNIK för ALLA 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
