Botten och i kanttjocklekar et är icke av någon betydelse om bot- ten arbetas av en eller två delar. Kan- ten på mittsargerna och hörnen böra va- ra 4 mm tjocka, varemot de övre och und- re ändarnas kanter (fig. 1 ee) så små- ningom avtagande från hörnen, måste bliva omkring 1 mm tunnare. locket etta måste sammansättas av två delar, så att de täta årsringarna komma att ligga i lockets mitt och de yttre, vil- ka få vara högst 2 mm breda och jämn- löpande, komma att ligga åt kanten till. Kanterna göras lika tjocka som motsva- rande å botten. Välvningen et förefaller sannolikt, att Stradivari- rius i sina bästa arbeten icke utan mo- get övervägande gjort bottnens och loc- kets sammanlagda välvning lika hög som sargerna, nämligen 30 mm. Lägger man alltså botten och lock på varandra, skall höjden utgöra 30 mm. Hela yttre höjdgenomskärningen måste följaktligen, då sargerna, såsom redan anmärkts, också hava 30 mm höjd, utgöra 60 mm. Den i figur 6 angivna välvningen härrör från en Stradivarius-violin av år 1713. Då locket har samma välvning som bott- nen (dvs. 15 mm) erhålles en totalhöjd av 60 mm. Inläggningen (ådran) lägges alltid 4 mm från kanten räknat: och är 172 mm bred. Den består av tre delar, av vilka de båda yttre göras av svartbetsad och den mellersta av sma- lare, obetsad lönn. Det är av stor vikt, att man inte sticker ut och lägger in ådran djupare än en tredjedel av kantens tjocklek. Gör man den djupare, händer lätt, att kanten bräckes. Hos Stradiva- rius finnes alltid på botten, ovan och un- der, ett stift av lönnträ, med vilket han satte fast botten på formen, och griper detta stift till hälften in i inläggningen. Vid violiner med halva bottenstycken finnes också på underklossen längs sarg- fogen en inläggning. Vid bottnar i ett enda stycke bortfaller den emellertid nästan utan undantag, emedan därvid undersargerna ända till mittsargerna gö- ras av ett enda stycke. Inläggningen får inte, som många förmoda, anses som en prydnad. I stället förstärker den botten och lock mot kanterna och bjuder samti- digt ett skydd mot att särskilt locket springer sönder, om instrumentet vid reparation öppnas av oskicklig hand. In- läggningen har dessutom den fördelen att stycken av den rundade kanten, som gått av, äro lätta att ersätta, så att in- strumentet utan svårighet kan åter- ställas i prydligt skick. Veckans idé: NÖTKNÄPPARE GUMMISLANG Komplettering till nötknäpparen ör många, som finna det svårt att hantera en nötknäppare med en hand, utgör en över skänklarna påskjuten gummislang en god hjälp. Är gummi- slangstycket tillräckligt stadigt, håller detsamma skaften isär, så att man inte behöver tänka på att få isär dem varje gång en nöt skall knäckas. MODELLBYGGAREN har ordet ils Lagerlöf som var en av de mest avancerade utställarna på ”Teknik i miniatyr” i Stockholm 1943, där han er- höll pris för sin utomordentligt vackra modell av en 2-cyl. ångmaskin, säger om sitt bygge: ”I uppväxtåren hade jag som alla pojkar ett brinnande intresse för mekaniska ting, och jag byggde bl. a. redan då en ångmaskin, som kunde gå. Emellertid kom med åren tanken att ut- föra en mera fulländad modell att bli verklighet. En maskiningenjör, som ”in- spekterade” min maskin, sade: ”Det måste vara ett verkligt intresse för att man skall kunna tillverka en sådan an- läggning.” Jo, nog måste det vara in- tresse med, men även anlag och ett out- tröttligt tålamod. Cirka två år av mina lediga stunder ha åtgått för arbetets fullgörande, men de kompenseras, då jag ser slagtäljaren på min maskin visa 2300 varv/min vid 122 kg tryck. In- tresset ökade allt eftersom det åsyftade Nils Lagerlöf pose- rar här bakom sin utomordentligt välgjorda ångma- skinsmodell. började taga form, och då provkörnin- gen avlöpt till belåtenhet, var glädjen störst. Under tiden jag byggde min maskin, fick jag nya idéer om sättet att fram- ställa de olika delarna, vilket främjade god beskaffenhet och tillfredsställande, säker gång hos modellen. T. ex. är vev- axeln med excenterskivorna framarbeta- de i ett stycke, dvs. svarvad med sju olika centra. Ett rätt svårlöst problem var att få fram rätta radien vid över- och underkant på slidstången och slid- bågen. Det besvärligaste var emellertid tilverkningen av kärnorna till ångka- nalerna i cylindrarna. De äro S-formi- ga, 12X2 och 15X2, och jag fick forma dem i träkol för att få dem att hålla. Många verktyg har icke erfordrats; ett litet skruvstäd, borrdrill med borrar, bågfil samt filar och den obligatoriska svarven är allt.” TEKNIK för ALLA 25