Det är ont om arbetskraft i Eng- land just nu varför mr Baird får reda sig med skyltdockan men även den ger ju möjligheter till att prova färgen. Vid den stereoskopiska televisionen skickas två bilder från sändaren, en är tagen från vänstra ögats ”synpunkt”, den andra från det högra ögats. Bil- derna visa sig på mottagarens bildskärm tätt efter varandra. Man tittar på här- ligheten genom en ”optisk anordning”, som gör att högra ögat endast ser hög- ra ”sändarögats” bild, medan det vänst- ra får hålla till godo med sin vänster- bild. I en utföringsform skall den optis- ka anordningen vara inbyggd i motta- garen, så att man skall slippa glasögon eller liknande anordningar. Här kanske man skulle inskjuta en parentes: Om det har lyckats Baird att på en skärm projicera färgbilder, som ger känslan av djup utan att man sam- tidigt behöver bära polariserade glas- ögon eller dylikt, har han ju också löst den stereoskopiska filmens problem: att kunna visa stereoskopiska bilder på en skärm utan att varje medlem av audi- toriet behöver använda särskilda glas- ögon eller andra anordningar. Enligt J. L. Baird skall den stereo- skopiska färgtelevisionen inte stöta på några svårigheter ur teknisk synpunkt. Den kommersiella sidan av saken är emellertid mera komplicerad, då många inte anser tiden mogen för att öka pri- set på de redan nu rätt dyra televisions- apparaterna genom att förse dem med ärg- och stereoskopisk utrustning. Denna bud visar uppfunharen 2 färd med att justera sin mottagare; på bilden synes bl. a. kotodsträleroret— ikomnoskopets mot- svarighet i motta- gören. Här alst- rar elektronstrå- len ljus på skär- men och detta motsvarar de im- pulser som komma från de små fotor cellerna + ikono- skopet. 13/10 1944 TEKNIK för ALLA