a I mm I | me me EEE Tunnelprojekt Malmö — Köpenhamn i stöpsleven D: svensk-danska planerna på att byg- ga en tunnel mellan Malmö och Kö- penhamn efter kriget ha framlagts i den amerikanska pressen av verkställande direktören i ingenjörsfirman A.-B. Asa i Stockholm, civilingenjör J. Dalhoff. Den- ne, som är i Amerika för att studera tun- nelbyggnadsmetoder och för att under- söka möjligheterna att erhålla special- maskiner, berättar att planerna äro ut- arbetade och klara och att bygget skall sättas i gång så snart som möjligt. Byg- get skulle ge 3.000 man arbete i åtmin- stone sex år. Omkring 90.000 ton arme- ringsjärn beräknas gå åt, och vidare skulle det krävas en miljon kubikmeter gjutmaterial och 200.000 ton cement. Tunneln skulle byggas i sektioner, som sedan bogserades ut och sänktes ned i den uppgrävda rännan. Avsikten är att - tunneln skall få två körbanor för biltra- fiken och ett spår för elektrisk järn- väg. Topptrafiken har beräknats till 38.000 bilar och 60 tåg pr dag. Ventila- tionsproblemet har lösts genom särskil- da ventilationstorn ovan vattenytan, där restauranger, solterrasser och annat planerats. Enligt beräkningarna skulle tunneln gå på 100 milj. kr. MOLEKYLSEPARATOR Amerika har man nu fått praktisk användning av masspektrografen — en 10 TEKNIK för ALLA 13/10 1944 vetenskaplig apparat som bl. a. vår egen prof. Siegbahn nedlagt mycket arbete på. På bilden demon- strerar doktor John Hipple sin konstruktion. Apparatens upp- gift är skilja ato- mer och molekyler med samma ladd- ning men med oli- ka vikt från var- andra. De jonise- rade atomerna el- ler molekylerna vandra på grund av den elektriska strömmens inver- kan genom det böj- da urladdningskär- let varifrån ett kraftigt magnet- fält sorterar dem efter vikt. Naturligtvis är det svårt att få närmare = upplys- ningar om använd- ningen f. n. men det meddelades dock, att appara- ten bl. a. användes av syntetiskt gum- mi, antagligen för att bestämma poly- merisatiorlsgraden. vid — fabrikationen -: De talande böckerna Böcker inspelade på grammofonskivor ha en mycket stor publik bland de blinda 1 Förenta staterna, och myndig- heterna ha genom olika slags bestämmel- ser gynnat framställningen och sprid- ningen av sådana inspelningar. En vanlig grammofonskiva har som bekant en speltid av mellan 3 och 4 minuter. Hur kan man då på en serie skivor få plats med en hel bok ? Hemligheten är att man dels spelar skivorna med en hastighet som är mind- re än hälften av en vanlig skivas dels dessutom anbringar lindspåren mycket tätare än vanligt. Speltiden för skivorna kan därigenom bringas upp till mel- lan 15 och 16 minuter, och genom att dessa göras av tunt och böjligt material kan man bunta ihop dem och sända dem som postpaket. Skivorna måste spelas på en särskild resegrammofon som dels ger dem den rätta hastigheten dels är så förenklad i utförandet, att den kan skötas även av en blind. Bakom den omfattande organisatio- nen för inspelning och distribution av de ”talande böckerna” står en man som själv är blind — chefen för de blindas förening i Förenta staterna d:r Robert Irwin. — Till en början bekostade för- eningen med eona medel inspelningarna. År 1933 började regeringen intressera sig för saken och i maj 1934 antogs en lag om portofrihet för försändelser av grammofonskivor till blinda, och några år senare tillkom det nuvarande ansla- get på 250.000 dollars för framställning av ”talande böcker”. Skivorna äro helt och hållet avsedda för blinda och få inte användas av andra personer. Skivorna, av vilka man har en kom- plett uppsättning bl. a. i kongressbib- lioteket i Washington, ha visat sig ha många fördelar framför de tryckta böc- kerna. Man kan låta åhöraren få lyssna till författarens röst, varvid denne van- ligen läser en introduktion eller ett för- sta kapitel, medan en skådespelare - tar hand om fortsättningen. En del förfat- tare ha själva talat in hela böcker på skivor, bland dem Jan Struther, som läst hela sin bok ”Mrs. Miniver”. Bland andra författare som de blinda kunna få höra anteckna vi Edna . Ferber, Thomas Mann, Eleanor Roosvelt, William Shirer och Somerset Maugham. Musiken kan givetvis få en framträ- dande plats vid inspelningarna. Den kan i musikbiografierna ”ersätta” de tryck- ta notexemplen, och i romaner och dra- matiska arbeten ger den bakgrund åt händelserna. De talande böckerna omfatta nu sam- manlagt över 900 band, från Davids psalmer till P.G. Woodehouse. Det finns ett antal dramatiska arbeten, inspelade av de förnämsta scenkonstnärer, och man har till och med kurser i olika äm- nen, såsom radiotelegrafi och föredrags- teknik. "De blinda äro lika intresserade av att följa med sin tid som deras se- ende medmänniskor, och man strävar därför ständigt att spela in de senaste stora boksuccéerna.